ST:s brottsarkiv: Tre bankrån klarades upp - men dömdes rätt personer?

Mellan åren 1965 och 1991 skedde det tre beväpnade bankrån i Säffle kommun. Tre tyskar rånade Wermlandsbanken i Nysäter med ett avsågat gevär 1965, tjugosex år senare rånades samma bank och samma bankkassörska av en beväpnad man. Däremellan, 1987, rånades Sparbanken Västs kontor i Svanskog av en man, beväpnad med leksakspistol. Alla rånen klarades upp och totalt stals mellan 320 000 och 420 000 kronor, vilket motsvarar 886 400 och 1 037 400 kronor i dagens valutavärde.

Ett tidintervall på 26 år, alla beväpnade och alla uppklarade. Här ska vi ta en tillbakablick på tre av dåtidens beväpnade bankrån.

Vi börjar med det äldsta - nu 57 år gammalt.

NYSÄTER 1965

Den 17 juni 1966 meddelar hovrätten sin dom i det uppmärksammade målet om bankrånet i Nysäter år 1965. Sammanlagt dömdes en rånartrio till 8 år och 6 månader i fängelse för grovt stöld, rån och tillgrepp av fortskaffningsmedel. Rånartrion har hela tiden nekat till sin inblandning i bankrånet, så frågan är; var det verkligen dessa tre som rånade banken i Nysäter?

De tre männen som den här historien kommer att handla om är tyskar - ett tvillingpar och deras kompanjon.

Men vi ska ta det hela från början - en bra bit ifrån Nysäter. Den här historien startar nämligen i Östtyskland 1941, då tvillingarna Reinhald och Berndt föds. Ett tvillingpar som kommer att få en väldigt strulig uppväxt. Vid 13-års ålder mister de sin mor, två år senare, vid en ålder av endast 15 år, försöker Reinhald för första gången fly från Öst- till Västtyskland - men bara för att hämtas tillbaka av sin far. Reinhald försöker igen och lyckas, men hamnade ”utanför lagens råmärken”. För två grova rån och två grova stölder dömdes han till fyra års fängelse.

Även den andra tvillingbrodern, Berndt, flydde från Öst- till Västtyskland, men blev gripen och dömdes för republikflykt – 18 månader i fängelset. Han gör även ett lyckat flyktförsök, men bristen på pengar blev ett hinder och för att finansiera sitt uppehälle gjorde han en rad inbrott i parkerade bilar. Han dömdes för 33 bilinbrott och fick tre års fängelse.

Den tredje tysken, Kurt, var däremot ostraffad när han träffade tvillingparet.

Erkännande, motiv eller en helt komplett bild av vad som hände den 12 november 1965 i Nysäter har vi inte. Bilden om hur det gick till är ihoppusslad av 32 olika vittnesuppgifter och iakttagelser, då de rånmisstänkta hela tiden nekat till brottet.

Bytet blev 40 669 kronor och 28 öre

Det var på fredagsförmiddagen den 12 november 1965 som tre maskerade män utförde ett beväpnat rån mot Wermlands-Banken i Nysäter. På bara några minuter hade de slitit sönder telefonen, rafsat åt sig hela bankens kassa på 40.669 kronor och 28 öre och sedan försvunnit i en svart Opel , tidigare stulen på en gata i Arvika. Fru D och kamrer S, som befann sig inne på banken vid tidpunkten för rånet, hölls i schack med en pistol och ett avsågat Husqvarna-gevär.

En av rånarna gjorde en avstickare till det intilliggande kommunalkontoret, där fru W jobbade. Rånaren kastade telefonen i golvet och hotade fru W. med pistolen, rev åt sig kassan på 148 kronor och 72 öre och försvann ut för att förena sig med sina kamrater i banklokalen.

Strax efteråt rycktes dörren till mitt arbetsrum upp och en av männen, nu med pistol i handen och beigefärgad strumpa över huvudet, rusade in.

Fru W var den första som såg rånarna och framförde i sitt vittnesmål att det var klockan 10.25 som hon tittade ut genom fönstret och såg tre män klädda i mörka overaller.

– Jag trodde att de var montörer som skulle utföra något arbete. Maskerade var de inte då, men jag tittade inte närmare på dem och kan inte säga hur de såg ut. Strax efteråt rycktes dörren till mitt arbetsrum upp och en av männen, nu med pistol i handen och beigefärgad strumpa över huvudet, rusade in, berättade hon.

När rånades banken egentligen?

När rånaren försvunnit från kommunalkontoret sprang frun W upp till kamrer S fru som befann sig på övervåningen och tillsammans försökte de kontakta polisen. Men förgäves – telefonlinjen var bruten. Först när rånarna lämnat huset, enligt bankpersonalens uppgifter efter 10.30, kunde man komma i kontakt med polisen. Vägarna spärrades av, men man hade inga spår av vart kuppmännen tog vägen.

Kommissarie P.F Olzon vittnar dock om att man redan klockan 10.30 satt i bilen på väg till Nysäter. Han berättar att han hade kontrollerat tiden eftersom han ville komma iväg så fort som möjligt. Det betyder då att fru W som larmade, dels hunnit hitta en fungerande telefon, dels först ringa polisen i Nysäter, där telefonsvarare hänvisade vidare till Säffle - och därefter slutligen ringa Säffle såpass tidigt att polisen var startklar innan 10.30, som kommissarie Olsson hävdar. Så vilken tid rånades banken? Tiderna stämmer inte överens.

Varför man strax efter rånet grep just dessa tre tyskar förtäljer inte riktigt historien i ST:s arkiv. Bara att ”allt talar dock för att det är dessa tre man söker.” Greps gjorde de i alla fall - Bernt och Kurt i Askim, Norge och Reinhald i Säffle.

Det enda signalement som lämnades var att en av dem var omkring 180 centimeter lång. En man iakttogs på cykel på väg mot Borgvik under fredagsmiddagen, och hans signalement överensstämde med en av de jagade - alltså en man på 180 centimeter. Detta bedömdes vara Reinhald.

Han grips i Säffle och vallades på brottsplatsen under lördagen efter gripandet, men nekar att han varit där - trots att han blivit iakttagen vid gropen invid Vägförvaltningens byggnad, där man senare hittade en overall och en papperslapp.

– Jag bara cyklade förbi där, menar han.

ST skriver följande om tyskarna som greps i Norge: ”Bägge ställer sig helt oförstående till att de eventuellt skulle sättas i samband med rånet mot banklokalen, och intar en allmänt vrång attityd mot förhörsledningen.”

Broöppningen blir en tvistefråga

De delade uppgifterna om tidsintervallet är det som gör att en broöppning blir en stor tvistefråga i rättegången. Kunde rånartrion ha hunnit köra över bron vid Nysäter innan den öppnades för båttrafik, vilket den 12 november skedde klockan 10.37 – 10.50? Nej, inte enligt bankpersonalens uppgifter - men kanske enligt kommissarie Olzons uppgifter. Så vad är det som stämmer?

Jag bara cyklade förbi där.

Scenario 1: Om det de tre tyskarna utförde rånet, så skulle de ha hunnit köra 2 kilometer mot Karlstad och släppt av Reinhald vid gropen invid Vägförvaltningens byggnad i Nysäter, där han sågs av två vittnen; 15-årige Boris och lantbrukare Karlsson. Därefter ska de ha ställt bilen, den svarta Opeln, i den lada där den senare påträffades och bytt bil till vad man förmodar är en vitgrå eller gräsgul Opel Rekord från 1961. Därefter ska de ha vänt tillbaka mot Årjäng och gränsen. Allt detta innan bron öppnades 10.37. Hur är det möjligt om de lämnade banken efter 10.30?

Scenario 2: Om de istället skulle ha fått vänta till 10.50 hade det betytt att de, i sin gamla Opel ,skulle ha kört de 9 milen till gränsen på 30 eller 35 minuter. En av advokaterna provkörde – det var omöjligt att hinna med körningen från banken till bron på den tiden de hade till sitt förfogande – om nu bankpersonalens uppgifter stämde. Han ansåg att det var uteslutet att tyskarna skulle hinna fram till bron innan den öppnades.

Fler frågor följer med dessa scenarion. Men varför delade de på sig? Varför lämnades Reinhald i Säffle med en racercykel, som han ska ha iakttagits på, medan de andra två tog bilen över gränsen tillbaka till Norge? Kanske tog Reinhald cykeln direkt från banken, medan de andra två åkte direkt och bytte bil? Hade de hunnit då? Men vem cyklar från ett bankrån? Frågorna är många och kommer att fortsätta vara många, även efter domen.

Åtalet mot de tre tyskarna omfattar nio åtalspunkter; fem sommarstugeinbrott i Stavnäs och Nyed, två bilstölder, kuppen mot banken och stölden i kommunalkontoret. Bankkuppen rubriceras som grovt rån och stölden i kommunalkontoret som grov stöld. Kanske kan man tycka att antalet inkallade vittnen var lite i överkant - totalt skulle 32 personer höras, varav 10 av dem var från Askim.

Vilka var då de starka bevisen som fällde tyskarna för bankrånet i Nysäter?

Egentligen var det främst vittnesuppgifter. Kanske var det vantarna man hittade i Nysäter? Vantarna som identifierades som Kurts, av en flicka och en polis, på grund av den starka lukten av liniment eller parfym ”som han brukade använda”.

”Om en person skall dömas för rån så bör det åtminstone kunna bevisas att han varit på brottsplatsen.”

Kanske var det pappersbiten med anteckningar i en plånbok som sågs i gropen? En pappersbit som man sedan hävdar att man återfunnit hos Reinhald. Eller var det iakttagelsen av en cyklande man på 1.80? Eller kanske att man såg en man vid en grop där man fann en overall?

Dessa bevis kan tyckas vara ganska svaga, vilket advokaterna också hävdar. Och tvistefrågan om broöppningen gör det hela ännu mer oklart. Tyskarna som var belagda med handfängsel ”nekade blank till allt åklagaren lade dem till last” - förutom att de erkände de några av sommarstugeinbrotten.

Reinhalds försvarare ”framhöll emellertid att bevisningen måste betecknas som mycket svag. Den papperslapp som setts i bagen och som senare uppvisats i Årjäng är inget som helst bevis för att Reinhald begått rånet”. Han menar att Reinhald inte kan bindas till rånet.

Kurts biträde ”ansåg det uteslutet att tyskarna skulle hunnit fram till bron innan den öppnades. De bevis åklagaren lagt fram är för svaga för att kunna kallas graverande.” Ingen har heller sett Kurt i närheten av Nysäter.

I ST går också att läsa: ”Kurt med sin klena rutin som bilförare hade aldrig kunnat göra den resan så snabbt som polisen” - han menade att rekonstruktionen av bilresan inte kunde tillmätas någon större betydelse just därför. Berntds advokat gick i samma linje som sina kollegor och menar: ”om en person skall dömas för rån så bör det åtminstone kunna bevisas att han varit på brottsplatsen”

Men åklagaren ”underströk kraftigt att de åtalade under hela tiden inte gjort några som helst försök att underlätta utredningen. De har bara tigit och inte velat berätta något om vad de haft för sig i Sverige och Norge. Detta stärker inte deras sak”.

Under rättegången tas det också upp att de tre är starkt misstänkta för ett bankrån i Hjulsjö i oktober. Denna kupp ska i sina huvuddrag påminna om rånet i Nysäter. Trion figurerar även i ett par liknande kupper i hemlandet, varvid damstrumpor kommit till användning som maskering.

Anses skyldiga

Den 17 juni 1966 meddelade hovrätten domen i målet om bankrånet. Alla tre dömdes skyldiga, trots ganska många oklarheter. Men vi ska också komma ihåg att rånet skedde för 57 år sedan - långt innan DNA-analyser och andra tekniker fanns tillgängliga.

Den ena i tvillingparet, Reinhald, fick 3 år och sex månader, medan det beslutades att den andra tvillingen, Berndt, skulle genomgå en stor sinnesundersökning. Den tredje, Kurt, fick 2 år och sex månaders fängelse.

”Kuppen i Nysäter betecknades som rena gangsterbrottet med livsfarliga vapen som hot” stod det i ST efter att domen meddelats.

SVANSKOG 1987

Det andra rånet skedde i Svanskog 1987. En 44-årig Säfflebo, i desperat behov av pengar, rånade under måndagsförmiddagen den 2 november, Sparbanken Västs kontor i Svanskog på 78.970 kronor. Vapnet i hans hand var en leksakspistol.

– Jag var i ett akut behov av pengar och ansåg att ett bankrån var enklaste sättet att komma över kapital, berättade mannen.

Enligt honom själv började problemen redan på 70-talet. Han hade en bra anställning som marknadschef vid ett större företag, men efter en otäck misshandel 1978, tvingades han sluta. Under misshandeln förlorade han bland annat synen på ena ögat och fick ligga på sjukhuset i ett drygt år.

Jag var i ett akut behov av pengar och ansåg att ett bankrån var enklaste sättet att komma över kapital.

1979 startade han affärsrörelse i Säffle – det gick till en början bra, men det vände snart och gick det utför. Det hela slutade i konkurs. Men plötsligt kom en ljusglimt; i början av 80-talet fick han vid två tillfällen skadestånd från brottsskadenämnden på totalt 332.000 kronor. Pengarna använde han för att köpa båt och bil, men gav också bort en del. Att pengarna skulle skattas på var inget mannen kunde tänka sig - de var väl skattefria? När vartenda öre var borta kom skatteskulden som ett brev på posten; 120 000 kronor skulle han betala.

Senare blev mannen boxningspromotor för proffsgalor på Åland och i Finland. Tre boxningsgalor arrangerades men alla tre gick med stora förluster. Han startade en egen firma som gick bra - tills han gjorde en dålig affär och en ny konkurssmäll kom. Till skulderna kunde han också lägga ett lån till en anhörig och en granne. Mannens stora ekonomiska problem med skulderna på närmare 400.000 kronor blev den utlösande faktorn - han var tvungen att råna en bank.

Hopp om annan utväg

Rånet hade mannen planerat under ungefär en veckas tid. Ett inköp av en leksakspistol gjordes i Karlstad, och han hade också gjort en rekognosceringstur i Svanskog. Mannen hade första planerat att genomföra rånet fredagen innan, alltså den 30 oktober, men beslutade dock att skjuta upp det till måndagen den 2 november. Anledningen var att det fanns ett hopp om att finna en annan utväg under helgen. Kanske kunde han lösa sina ekonomiska problem på annat sätt?

Men helgen gick och inga andra lösningar kom, så på måndagen lade han leksakspistolen, en stickad luva och en lång grå rock i sin frus bil, som var en blå Lada, och begav sig till Svanskog. Värt att nämna är att både bilens blåa färg och bilens ryska märke var ganska ovanlig i Värmland – och därmed väldigt lättigenkännlig. Kanske inte den smidigaste bilen att använda om man vill försvinna från ett bankrån osedd?

På skämt sa jag att det är nog en bankrånare. Sedan drog han ner något framför ansiktet och tog fram något som vi uppfattade som ett vapen.

När han började närma sig Svanskog stannade han bilen, gick ur och skruvade bort den bakre registreringsskylten, vek ihop den främre, satte sig i bilen igen och fortsatte resan. Ingen skulle nu känna igen registreringsskylten - men han tänkte nog inte på att han färdades i en blå Lada. Väl framme lämnade han sin iögonfallande bil, utan nummerplåtar, på tomgång bakom Konsumaffären i centrum och gick upp mot banken. Efter en stunds tvekande gick han in på banken – klockan var ett par minuter över elva.

”En typ som planerade ett intjack”

Flera personer gjorde iakttagelser av mannen just i hans tvekande stund utanför banken. Fru O. som stod och pratade med en bekant utomhus, såg mannen gå fram och tillbaka utanför bankkontoret.

– På skämt sa jag att det är nog en bankrånare. Sedan drog han ner något framför ansiktet och tog fram något som vi uppfattade som ett vapen. Då sprang jag in för att ringa polisen, säger hon.

Herr Alfredsson lade också märke till mannen - främst hans utseende.

– Mannen såg ovårdad och långhårig ut. Jag sa till min bror att det såg ut att vara en typ som planerade ett intjack (slang för inbrott), sade han.

Väl inne på banken uppmanade han personal och de fyra bankkunderna som fanns i lokalen att lägga sig ned på golvet. En plastpåse räcktes fram till kassörskorna för att stoppa ned pengarna i – 85 970 kronor blev det.

Två minuter efter instormandet sprang han ut från banken med sitt rånbyte på 78 970 kronor. Men fick han inte nästan 86 000 kronor? Jo, men 7 000 kronor låg kvar på golvet inne på banken. Han sprang ner till baksidan av Konsum där bilen fortfarande puttrade på tomgång och började sin flykt i riktning mot E18. Vittnesmål som lämnats tyder på att han åkte ut till E18 österut, men att han vid Långserud åkte till Kålsäter. Där irrade han runt ett tag och körde fel flertalet gånger, innan han småningom kom fram och tog gamla E18 mot Borgvik. Hade han lyckats? Var han nu nästan 79 000 kronor rikare? Nja, i ungefär en timme...

Flydde i en blå Lada

Fru O, som iakttog mannens vankande utanför, hade inte varit ensam om att larma polisen om vad som skett. Flertalet personer larmade per telefon samtidigt som larmet utlöstes i banklokalen. Polisen satte in alla tillgängliga resurser i jakten på bankrånaren och spärrade av alla tänkbara flyktvägar. Och rånaren kom inte långt – knappt en timme senare var mannen gripen av en länstrafikgrupp från Karlstad.

Rån är inte vardagsmat för oss, men idag fungerade allt helt tillfredsställande och det blev ett snabbt gripande.

– Från bankpersonalen fick vi ett signalement som stämde till 100 procent och när patrullen på gamla E18 fick höra signalementet om hur flyktbilen såg ut rapporterade de att de mött en sådan bil på vägen, säger polisman Söderqvist vid Säfflepolisen.

Patrullen vände omedelbart och kom snart ikapp den blåa Ladan på gamla E18, vid vägen till Gårdsjön på gränsen mellan Gillberga och Borgvik. De stoppade bilen med dragna vapen, men gripandet kunde ske odramatiskt. Att de hade stannat rätt bil var väl inte så mycket att fundera över, men var det mannen man sökte? Man kontrollerade identiteten på mannen bakom ratten, som verkade något skärrad vid gripandet – det var honom de letade efter. Efter en undersökning av Ladan fann man alla pengarna, tillsammans med leksakspistolen, huvan och den gråa rocken.

– Rån är inte vardagsmat för oss, men idag fungerade allt helt tillfredsställande och det blev ett snabbt gripande. Rånet hade planlagts till viss del men det var ändå väldigt amatörmässigt genomfört, säger polisman Söderqvist.

”Moraliskt tryck att få fram pengar”

Mannen erkände rånet redan i första förhöret och det framkommer att han gjorde det på grund av ”akut penningbrist”.

– Jag försökte låna pengar i flera banker men inga lån gå grund av de trassliga affärerna. Jag hade ett moraliskt tryck att få fram pengar till min svärfar och till min granne. När jag inte kom på några andra lösningar var loppet ändå kört oavsett hur utgången blev, var mannens förklaring till varför han bestämde sig att råna banken.

Redan på fredagen samma vecka, den 6 november, förklarades mannen häktad av tingsrätten i Säffle. Åklagaren väckte åtal den 13 november – åtalspunkten var rån. Under huvudhandlingarna som hölls den 19 november 1987, framkom det att mannen fått svåra såväl fysiska som psykiska skador efter den brutala misshandel han utsatts för 1978, därför beslutade man för rättspsykiatrisk undersökning.

Efter att ha genomgått den rättspsykiatrisk undersökningen framkom det att rånaren är i behov av vård. Säfflebon dömdes därför, torsdagen den 21 januari 1988, av tingsrätten i Säffle till sluten psykiatrisk vård och att betala skadestånd till en av bankkassörskorna och en kund. Det totala beloppet på skadeståndet var 4500 kronor.

NYSÄTER 1991

I september 1991 skedde ytterligare ett beväpnat bankrån i Säffle kommun, och återigen var det Wermlandsbankens kontor i Nysäter som utsattes. I kassan satt fru D. precis som för 26 år sedan – hon hade nu varit med om sitt andra bankrån i en och samma banklokal.

– Vi var livrädda när rånaren riktade skjutvapnet mot oss, sade en skärrad fru D.

Det var på fredagen 6 september, runt klockan halv ett, som en maskerad och beväpnad man rånade banklokalen i Nysäter. Över ansiktet hade han en svart damstrumpa och i handen ett stulet handeldvapen med avsågade pipor och kolv.

– Rubbet, rubbet. Lägg i, lägg i, sade rånaren och sträckte fram en bag till en av de två kvinnliga banktjänstemännen.

Han tvingade till sig drygt 200 000 kronor, från både kassan i disken och pengarna som fanns i bankvalvet, från de kvinnliga banktjänstemännen. Minuterna senare var han borta. Utanför banklokalen väntade ytterligare en person med en startfärdig mörk bil, förmodligen en Ford. Tjuvarna körde snabbt från platsen. De enda signalement man kunde lämna var att det var en man i 25- till 30-årsåldern och att han var 180 cm lång. Men vad rånaren inte visste var att han hade fastnat på bild. Den maskerade och beväpnade mannen fotograferades av bankens kamera – skulle man kunna identifiera honom utifrån den bilden?

Svår utredning

Polisen upprättade snabbt kontroller för att stänga av alla tänkbara flyktvägar, men man lyckades inte gripa rånaren och hans kumpan - trots polishelikopter och 30-talet poliser. Polisen fick in flera tips, men alla blev resultatlösa.

– Vi har svårigheter i sökandet eftersom var och varannan väg från huvudvägarna är blockerad av bilar tillhörande svamp- och bärplockare, säger polisinspektörerna Norelius och Olofsson.

Det märkliga var hur rånarna kunde smita från platsen, utan att bli sedda – de var spårlöst borta trots ett intensivt spaningsarbete. 81 dagar efter rånet, i slutet av november 1991, kan man i ST läsa: ”Polisen har fått 70 tips men rånaren är ännu på fri fot”. Skulle de komma undan med det här?

– Visst har tipsen varit värdefulla men hittills har de inte lett till att vi kan gripa någon, säger kriminalkommissarie Söderqvist.

Det kom att dröja bra mycket längre än dessa tre månader, men till slut, i mitten av mars 1992, kom beskedet; ”Bankrånet i Nysäter på god väg att klaras upp.” En 35-årig man från Arvikatrakten hade gripits, tillsammans med sin sambo, och häktades den 13 mars på sannolika skäl misstänkt för rånet.

Sambon är misstänkt för bilstöld och grov stöld i Sillerud, där flera vapen försvann och som nu hittats hos den misstänkte - inte för rånet. Åklagaren menar också att det finns starka misstankar om att en tredje person kan ha varit inblandad. Denne person häktas senare för grov vapenstöld, då han erkänt delaktighet i den.

Gripandet nystade upp mer

Men rånet i Nysäter var inte det enda rån som duon hade på sitt samvete. Inte heller det enda brott - totalt skulle sju brott komma att nystas upp i och med gripandet. Ytterligare två rån, utförda i Värmland, hade utförts. Där kom de över 55 000 kronor, respektive 35 000 kronor.

En vecka efter häktningen erkände den 35-årige mannen, efter en rekonstruktion i banklokalen. Även sambon erkände sin delaktighet vid rånet i Nysäter, liksom båda har erkänt ett av de andra rånen och vapenstölden i Sillerud. Vissa medgivande i det tredje rånet har också givits.

– Hans erkännande kom direkt i banklokalen och han uppgav att det kände som en stor lättnad att få göra det. Han sade att han levt under en stor press, berättar åklagaren.

Varför blev det just bankkontoret i Nysäter? Enligt åklagaren var detta inte planerat.

– Andra kontor visade sig vara stängda och därför blev det Wermlandsbanken av en tillfällighet, berättar han.

Totalt är det sju brott som klaras upp här. Förutom de tre rånen handlar det om flera bilstölder, stöld av fiskeredskap, stöld av vapenskåp med gevär och pistol och olaga vapeninnehav då polisen hittade en armépistol i samband med husrannsakan. Totalt kom paret över drygt 400 000 kronor under rånen och stölderna. De stod även åtalade för tillverkning av en hembränningsapparat.

”Skaffa pengar till hushållskassan”

Varför alla dessa brott? Vad var anledningen? Det lätta svaret var ”trasslig privatekonomi”. I ST kunde man läsa ”Högen av räkningar växte samtidigt som konsumtionen av öl och sprit var hög. Krogbesöken var dessutom flitigt förekommande och paret ansåg att bankrån var ett bra sätt att skaffa pengar till hushållskassan”

Domen avkunnades den 29 april 1992, och de blev stränga fängelsestraff mot rånarduon. Sex års fängelse blev det för mannen medan sambon dömdes till 1,5 års fängelse, då hon ansågs ha medverkat i planeringen. Åklagare hade yrkat på hårdare straff, men domen mildrades då mannen inte genomfört rånet med skarpladdat vapen.

Paret dömdes också till att betala skadestånd på 400 000 kronor. Mannen dömdes dessutom att betala ytterligare 142 000 kronor i skadestånd.