Galenskaper till Karlstad: ”Trängt in i folksjälen”

I 46 år har de varit vänner och i nästan lika många år har de stått på scenen tillsammans.

Nu kommer de musikaliska komikerna Jan Rippe och Per Fritzell från Galenskaparna och After Shave till Karlstad för att åter ge liv åt sina välkända karaktärer.

De träffades redan 1975 på Chalmers i Göteborg där studierna blev lidande till fördel för musiken. Några år senare slog de sig i lag med Galenskaparna och för 40 år sedan kom genombrottet med revyn "Skruven är lös". I dag räknas Galenskaparna och After Shave till våra mest folkkära humorgäng. Otaliga är de scenproduktioner, tv-serie och filmer som under åren har roat och ibland även uppmuntrat till viss eftertanke.

I dag är gruppen något splittrad om än fortfarande vid liv. De båda utbrytarna Jan Rippe och Per Fritzell har hamnat på solokvist, eller duokvist snarare. På lördag inleder de sin turné "Gott och blandat" på Karlstad CCC.

– Vi har samlat kända figurer som vi har gjort i olika sammanhang genom åren, berättar Jan Rippe.

– Karaktärer, låtar, sketcher och monologer. Men vi kör även en hel del nytt.

Många av de personligheter som Galenskaparna och Aftershave har levandegjort sitter som inpräntade i minnet. Till Jan Rippes mest kända hör den smått uttråkade bilmekanikern Roger – som egentligen inte alls ville mecka med bilar utan ville bli artist – i "Macken".

– De flesta "gubbarna" utgår från Claes manus.

Claes Eriksson är humorgruppens huvudsakliga regissör, manusförfattare och kompositör.

– Vi har jobbat så många år och gjort så många olika figurer. Ofta har Claes skrivit direkt till någon av oss, vi har ju mycket av oss själva i karaktärerna. Det har inte varit så mycket regi egentligen, vi har själva fått hitta rätt i gubbarna, göra dem till ens egna. Några figurer har jag skapat själv, bland annat Kenneth Ålborg som botaniserar bland julspriten.

Ofta har rollfigurerna börjat i ett scen- eller radiosammanhang och sedan fått liv i både filmer och tv.

– Goja är en annan återkommande gubbe, en västgöte som tjötar en massa. Han berättar alltid historier helt utan poänger.

Hur mycket av dig själv finns det i de här karaktärerna?

– En hel del. Det finns nog lite av mig i alla. Roger är väldigt blyg och försynt, det var jag framförallt som yngre. Jag kan känna igen mig i Roger. I början var de flesta karaktärer jag spelade väldigt försiktiga – lite töntiga, mesiga och tystlåtna. Men sedan kom Goja till exempel, med honom kunde jag bräka på ordentligt.

Jan Rippe berättar att han testat sig fram genom åren för att "hitta rätt" i gubbarna.

– Jag trivs bäst i dem som ligger närmast mig själv. Det är väldigt lätt att komma in i de här rollerna, jag har haft dem med mig i livet bra många år.

Händer det att du kliver in i en av karaktärerna hemma vid frukostbordet?

– Det kan hända! Goja tittar fram då och då.

För Per Fritzell är det samma sak. Flera av karaktärerna ligger honom väldigt nära på flera sätt. Många känner igen den försynte Milton med träningsoverallen som lent sjunger "Man ska ha husvagn". En låt som Per Fritzell framförde tillsammans med Victor Leksell i "Allsång på Skansen" för något år sedan.

– Det finns lite av mig i Husvagnsgubben och likaså i Hembygdsföreningsordföranden Torgny Assarsson som är med i bland annat "Stinsen brinner". En annan figur jag gillar är Countrykillen som sjunger "Truckdriving song". Han är lite cowboy, lite fräck. Jag har en kärlek till countrymusik. Överlag så är det så att de karaktärer jag bottnat mest i, är de som lever kvar.

Musiken har alltid legat er nära?

– Humorn har vi halkat in i, säger Per. Jag har aldrig haft några skådespelarambitioner och är egentligen inte intresserad av teater. Men sång och musik har varit min grej.

Musiken är anledningen till att du står på scenen?

– Ja, absolut.

Både du och Jan har gjort flera blyga gubbar, var det i blygheten ni hittade varandra som vänner? Ni var inte klassens tuffaste killar?

– Nej, det var vi verkligen inte! Ingen av oss har direkt haft ambitionen att bli komiker – det var mer att vi hittade något vi kunde och så har vi lyckats ro det i hamn på något sätt. Ett av de roligaste inslagen nu när vi är på scenen är när vi står där som två försynta gubbar och försöker ha en dialog.

Det finns en speciell kemi mellan er?

– Ja, mycket tack vare att vi är tillåtande mot varandra. Sedan måste jag erkänna att jag alltid har skrattat mycket åt Rippe, det finns inget beräknande i hans komik. Det finns något oerhört befriande i det. Han är bara rolig helt enkelt.

"Fanns ingen tanke på att vara rolig”

Jan Rippe och Per Fritzell har utöver sina scen- och tvgubbar gett röst åt de omaka Disneyvännerna "Timon and Pumbaa". Oavsett vad de tar sig an ligger humorn nära.

– Fast från början fanns det ingen tanke på att vara rolig, menar Jan. Vi startade After Shave som en sångkvartett. Sedan blev det så att folk tyckte vi var roliga, vi fick den stämpel lite oförskyllt. Men vi var väl helt enkelt lagda åt det humoristiska hållet, så i stället för att bara sjunga en massa tråkiga låtar – fyrstämmigt a cappella – så började vi lätta upp våra framträdanden med roligt snack.

– När vi så började skriva egna låtar föll det sig naturligt att göra det på ett roligt sätt. När vi mötte Claes, Anders och Kerstin i Galenskaparna blev det en lyckad kombination.

De båda grupperna gjorde gemensam sak 1982 och har sedan dess gjort otaliga scenshower, filmer, skivor och tv-program.

– När vi kom fram var det inte många som gjorde samma grej – kombinerade humor och musik – så vi hade ingen direkt konkurrens. Vi fick snabbt ett stort genomslag.

Humor är färskvara brukar det heta, men Galenskaparna och After Shave har skapat figurer som aldrig verkar gå ur tiden.

– Jag tror det beror på att humorn bygger på igenkänning. Folk relaterar till situationerna och karaktärerna. Vi har också alltid haft en snäll humor som är lätt att ta till sig. Efter att vi slog igenom kom en betydligt råare humor - ironisk, tuff och elak i sina stunder. Vi har envisats med att hålla kvar vid vår lite bussigare variant där man värnar om den lilla människan. Och det har folk verkligen tyckt om.

Per utvecklar:

– Vi driver inte med andra människor, vi driver med oss själva. I många av de tillbakadragna figurerna skrattar man åt tafattheten, svenskheten. Många känner igen sig.

Det typiskt svenska är något som går igen i en stor del av er humor?

– Ja, så är det nog. Husvagnsgubben, han finns ju överallt! De tafatta egenheterna som går igenom hos flera av våra karaktärer finns ju hos många av oss. I tonåren försöker man förtränga de egenskaperna – man vill inte vara mesig eller töntig. Vi tar fram och bejakar de där sidorna i stället.

Trygga med varandra

Jan Rippe får fortfarande höra "Roger!" när han är ute bland folk. Rollfiguren från "Macken" gjorde han för första gången i tv-serien från 1986. Sedan dess har han regelbundet återkommit till rollen.

– Jag är tacksam över att ha hittat en sådan rollkaraktär en gång i livet. Det är få förunnat. Roger har trängt in i folksjälen. I början tyckte jag att det var tjatigt, men så lärde jag mig att leva med det. I dag tycker jag att det är fantastiskt att Roger fortfarande lever kvar, att folk fortfarande vill se och höra honom.

"Gott och blandat" började med att Per Fritzell var rastlös och ville tillbaka till scenen. Han arbetade med en egen föreställning tillsammans med några musiker och det ena ledde till det andra och snart stod Jan Rippe åter vid hans sida på scenen.

– När vi började snacka ihop oss så kändes allt så himla roligt, säger Jan. Dessutom fick vi med oss vår fina orkester. Att få stå på scenen tillsammans med Per är alldeles fantastiskt.

Jan Rippe beskriver ett otvunget arbetsförhållande med sin gamle studiekamrat.

– Vi är väldigt trygga med varandra. Per brukar säga att han älskar att gå ut på scenen med mig och bara stå och flina. Vi har en så go känsla! Efter 46 år som vänner har vi en vänskap som är väldigt fin. Och som han bjuder på sig själv! I början skulle Per vara fräck, den tuffare i gänget, men i dag kan han gå ut naken på scenen utan att bry sig.