Meija och Albin är Gillberga trogna i spåren

Meija Peterson snart sjutton år och Albin Lundqvist nyss fyllda 21 har flera saker gemensamt. De gillar skidåkning och den ena går första året på skidgymnasium medan den andra nyligen gått klart. Gemensamt är även att de båda tävlar för Gillberga SK - denna anrika skidklubb som bildades 1969. Att tävla för mindre klubbar betyder att man får sköta allt själv med support från föräldrar eller vänner och möjligheten att exempelvis tävla i stafettlag är minimal. Men glädjen över att representera sin hemmaklubb är mycket värd. Meija fortsätter i Sveg och Albin funderar på Falun för både studier och fortsatt skidåkning.

Femton grader och strålande solsken är det när ST stämt träff med två av Gillberga SK:s unga skidåkare. Den ena, Albin Lundqvist, avslutade sina fyra år vid skidgymnasiet i Torsby i fjol med en studentexamen medan den andra, Meija Peterson, gör sitt första skidgymnasieår vid Svegs skidgymnasium.

Efter fotografering får ST prata en stund med Albin.

– Ja, skidåkning började jag med tidigt både hemma och i skidspåren vid Gillberga skidstadion, minns Albin.

Någon regelbunden träning blev det dock inte förrän P-O Schützer och Olof-Anders Jonsson kom in i bilden. Efter avslutad skoltid vid Tegnérskolan i Säffle måste Albin göra ett vägval. Han kom in på skidgymnasiet i Torsby i hård konkurrens. Åtta pojkar och lika många flickor togs in. Skidgymnasiets studietid är fyra år då teoristudier, träning, lägerverksamhet och tävlingar skall hinnas med.

Jag minns att vi talade med dig inför flytten till Torsby och du hade många funderingar kring detta?

– Nja, som sextonåring trivdes jag väldigt bra hemma och med gårdens sysslor och inte minst fotbollsspelandet, säger Albin.

Väskorna packades dock och det väntade både studier på ekonomisk linje och massor av skidor i olika skepnader.

– Om tveksamheten fanns så försvann den när man tidigt kom ut på läger i bland annat Bruksvallarna och Långberget, minns Albin.

Tränaransvarig för fyra adepter blev Annica Evaldsson.

– Hon hade mycket att lära ut inom träningsläran både teknik och styrka , säger Albin.

Andra året började rutinerna att sätta sig och träningen var grovt indelad i en fjärdedels löpning, en fjärdedels rullskidor och hälften ren skidträning.

– I min träningsgrupp fanns en kille från vardera Stockholm, Torsby samt Örebro och vi har ju blivit väldigt goda vänner, menar Albin.

Även under tredje året var det bra träning och en uppbyggnad inför det fjärde studie- och skidåret när Albin hoppades få lön för mödan.

– Men då slog Covidepidemin till och allt pausades, suckar Albin och fortsätter:

– Inga tävlingar fick genomföras för juniorerna där jag ju hade rätt åldersgrupp. Endast Senior-SM fick köras. Men så var det ju för alla idrotter, nästan, och något man får leva med.

Albin hade då avverkat en träningsdos på cirka sexhundra timmar under det tredje skidgymnasieåret och formen var mycket god.

Tävlingssäsongerna?

– Fyra tävlingshelger för cuper och SM.

Idealföre och väder ?

– Fem-sex minusgrader och hårda fasta spår, eftersom jag är ganska stark i stakningen.

Inget drömföre vid SM i Piteå nyligen alltså ?

– Nja, det var upp till tio plusgrader och väldigt blött och lösa spår - det passade mig inte så bra, skrattar Albin.

Bättre i Sollefteå helgen efter ?

– Ungefär samma väder men efter missat sprintkval med några sekunder och en tung klassisk 15 kilometer blev det ett roligt jaktlopp. Pappa kom fram med ett par nya skidor som fungerade väldigt bra och det betydde att jag kunde plocka ett femtontal placeringar och hamna mitt i startfältet som omfattade hundratalet åkare.

Pappas betydelse ?

– Enorm ! Utan honom hade jag inte kunnat tävla som jag gör, för jag har ju ingen support som de stora teamen har med massor av vallare och skidor. Men pappa Håkan är ju väldigt intresserad av skidåkning och två resor till Piteå respektive Sollefteå två helger i rad visar väl det, skojar Albin.

Bästa prestationen i år i herrsenior är en sextonde plats i sprinttävling i Östersund i hård konkurrens.

Hur ser du på framtiden ?

– Funderar lite. Jag jobbar sjuttiofem procent som brevbärare i Torsby, och tränar resten. Dessutom lutar det åt att börja studera i Falun och även träna och åka skidor där.

Vad säger du om skidgymnasietiden ?

– Man får ta hand om sig och lära sig laga mat, ganska enkel kost, men det har utvecklat mig på ett bra sätt, skrattar Albin.

– Förresten så kan jag äta till rabatterat pris på Valbergsängen vid skidtunneln och det är ju bra, skojar Albin och tillägger:

– Skidtunneln är nästan som ett andra hem för Torsbyåkarna bland annat under hösten.

Aktuellt att byta klubb ?

– Nej, inte nu i alla fall. Det är Gillberga SK i hjärtat även om snön är mera sällsynt här hemma. Dessutom har backarna blivit betydligt mindre än jag minns från förr, skrattar Albin avslutningsvis.

Meija valde skidor före alpint och löpning

Det är lite svårt att tänka på snö när det görs en intervju för ST med skid- och löpartalangen Meija Peterson. Platsen är Lindbäck i Långserud och sjön Eldan glittrar vackert och solen ger artongradig värme.

Meija har påsklov under sitt första skidgymnasieår i Sveg och hon håller på att förbereda sig för att åka till Sillerud och ett lopp i IK Spring Västs regi, Noranetjärnet runt 7,8 kilometer.

Löpning? Men det är ju skidor du ”studerar”?

– Ja, men löpning och skidor hör tätt samman och jag har ju fått göra en del andra val, säger Meija.

Hon är idag sexton år och fyller sjutton i september. I höstas flyttade hon till Sveg för att börja en fyraårig skidgymnasielinje. Valet var dock inte så lätt eftersom hon kom in både på alpina linjen i Sveg samt friidrottslinjen i Sollentuna. På alla ställen var det hård konkurrens.

Meija har gått i Långseruds friskola och Tegnérskolan och tidigt blev hon intresserad av fri idrott. Under flera år i Säffle Friidrotts fick hon pröva på flera olika grenar, vara på läger och tävla. Meija spelade även fotboll några år.

– Det var jätteroligt med friidrott och förutom löpningen var höjdhopp roligast, minns Meija och fortsätter:

– Men jag har alltid gillat att springa och gärna långt.

Efter högstadiet blev det alltså dags att välja.

– Jag var till Stockholm men när jag åkte till Sveg kände jag att det var rätt ställe för mig, konstaterar Meija.

Hon gillar att springa i terräng och med naturen nära och även de slitsamma ”Tjurrusloppen i lera” är roliga. Ifjol vann hon till och med damklassen i stora Tjurruset i Karlstad.

– Bara att ”bröta på”, skrattar Meija.

Stockholm var alltför mycket storstad.

Du hade även möjlighet att välja alpin inriktning ?

– Ja, från sex års ålder till ifjol tränade och tävlade jag med Höghedens SLK i Åmål och det var väldigt roligt. Men efter ett besök i Sveg bestämde jag mig för längdskidor fast jag inte åkt mycket längdskidor alls tidigare. Skidträning och löpträning går hand i hand, menar Meija.

Sagt och gjort och flyttlasset packades i fjol under sensommaren.

– Studentrummen var slut så jag får bo i en liten lägenhet för mig själv.

Måste du ordna allt själv också ?

– Ja, frukost och middag, samt tvätt och städning faller på min lott men skollunch får jag.

Hur många kom in på din linje ?

– Vi var tre tjejer och tre killar. Tjejerna kommer från Leksand och Uppsala och vi har ju hunnit bli bra kompisar, konstaterar Meija.

Tränare?

– Främst Anna Carin Zidek, bland annat OS-guldmedaljör i skidskytte, och hon är bra. Vi började med ett läger i höstas och det kändes ju kul.

I vinter har Meija bland annat åkt Vasaloppet där hon blev 89:e totalt i Tjejvasan, samt en andraplats i damernas Nattvasa. Nyligen var det lopp i Sollefteå där det gick bra förutom i ena loppet där skidan gick sönder.

– Lite knepigt, vet inte vad som hände, skrattar Meija.

Ett lopp återstår av säsongen och det är 30 kilometer i Bruksvallarna för D 17-18. Meija har ju ett år kvar i den klassen.

Vilken skidstil gillar du bäst ?

– Skate passar mig bra, går fortast och känns bäst.

Vad sker i sommar ?

– Mycket löpträning och tävlingar, samt inte minst att föra träningsdagbok. I Göteborg blir det ett läger för så kallade svenska löpartalanger och det blir kul.

Bland annat kommer Meijas Götakamrat Lova Perman också att delta.

Jobb ?

– Blir nog bland annat i Wiksfors Bruks anläggning i pizzerian Wedränt.

Hela familjen Peterson är idrottsintresserad. Mamma Rebecka är med i bland och hennes grej var alpin skidåkning medan syrran Jessie återupptagit fotbollsspelandet.

– Annars skulle det nog inte gå och pappa har varit med på de allra flesta tävlingarna som ju ligger långt bort från Långserud, säger Meija.

Till skillnad från ”de stora klubbarna” så får Meija och pappa Thomas sköta om allt kring tävlingarna.

– Man ser ju hur de stora klubbarna har skidtestare, vallare med mera, men vi kämpar på, säger Thomas och fortsätter:

– Det är ju väldigt roligt att få vara med sin dotter och man ser på namnen i startlistorna att det är många ”skidföräldrar” som funnits med en del till och med i Sverigeeliten förr om åren.

Lite roligt är att Meija åker på Madshusskidor där högste chefen, Nils Hult, tidigare åkte för samma klubb som Meija, Gillberga SK.