ST:s brottsarkiv: Hur nära stod den förre Säfflebon polismördarna i Malexander?

Den 28 maj 1999, precis på dagen för 23 år sedan, skedde ett av Sveriges mest omskrivna och brutala brott – Polismorden i Malexander. Två polismän, Robert Karlström och Olov Borén, sköts till döds med ett av sina egna tjänstevapen i en jakt på tre män – tre nazister. I det här hemska brottet finns en koppling till Säffle. Men vi tar det från början. Det hela startade med ett bankrån i Kisa. Så för er som inte känner till hela historien - vi börjar där.

Strax före klockan åtta på morgonen den 28 maj 1999 stannade en vit Toyota utanför Österåkersanstalten. I hyrbilen satt Jackie Arklöf och Andreas Axelsson – de skulle hämta sin vän Tony Olsson. En man som satt inne för stämpling till mord sedan 1995 då han dömdes till sex års fängelse.

Olsson hade fått permission för att gå på en Metallica konsert. Men det var inte till Globen den vita Toyotan skulle ta de tre männen – de hade helt annat mål i sikte. I bilen som plockade upp Olsson utanför anstalten denna morgon fanns ett automatvapen, tre pistoler, ett jaktgevär med kikarsikte, tre handgranater, 250 gram sprängdeg och ammunition. De skulle råna en bank, och målet var Östgöta Enskilda bank i Kisa. Pengarna skulle de använda för att finansiera den nationalsocialistiska kampen. De tre har i september startat en fristående nazistgrupp tillsammans med Mats Nilsson – honom kommer vi att återkomma till senare.

Beskjuten två gånger

Vid tvåtiden byter de bil till en stulen Saab 9000, en grön, och kör vidare mot målet. Klockan 14.50 kommer två män iförda rånarluvor in på den utvalda banken i Kisa. Det är Andreas Axelsson och Jackie Arklöv. De har dragna vapen och handgranater – skriker till personal och kunder att lägga sig ned. Tony Olsson står utanför vid den gröna Saaben och vaktar med en UZI.

De tre rånarna vet att de har 25 minuter på sig innan polisen kommer, så det är bråttom. Valvet har nämligen ett tidlås som används som just rånarskydd. Det betyder att det tar visst många minuter för valvet att öppnas. Valvet öppnade sig på utsatt tid och rånarna kunde klockan 15.10 lämna banken med 2 615 898 kronor och 50 öre.

De tar till flykt i den gröna Saaben. Vad rånarna inte hade räknat med var att den lokala polisstationen i Kisa var bemannad – de antog att den var stängd, men så var inte fallet. Närpolischef Kenneth Eklund fanns på plats och fick larmet – han följde efter flyktbilen. Tio minuter efter att banklarmet gått så startade poliserna Olle Borén och Robert Karlström sitt arbetspass.

Eklund hinner bara en liten bit, bara efter en vägkrök, innan rånarna stannar, går ur bilen och börjar skjuta mot honom. Polisbilen träffas inte och rånarna fortsätter sin flykt – Eklund tar upp jakten igen, trots beskjutningen.

Efter en och en halv kilometer i hög fart händer samma sak igen – rånarna har stannat längre fram och står redo med sina vapen. Eklund bromsar allt han kan, men rånarna öppnar eld. Polisbilens motor slutade fungera - Eklund kunde inte backa därifrån. Han kastade sig ut ur bilen, kröp på̊ mage ut i ett kärr där han hittade en eka där han kunde ta skydd med tjänstevapnet i handen. Rånarna kastar handgranater efter Eklund – sedan blir det tyst. Rånarna har hoppat in i bilen och kört vidare – en skakad polisman kryper snart fram från sitt gömställe.

Nås inte av informationen

Olsson, Arklöf och Axelsson byter bil till en Toyota och fortsätter. Vid Malexander hinns de ikapp av en polisbil. I polisbilen sitter Olle Borén och Robert Karlström – ovetandes om att de stannat tre tungt beväpnade, och extremt farliga män som tidigare beskjutit deras kollega två gånger. Brist rutinerna kring kommunikationscentralen gjorde att detta var information som Borén och Karlström aldrig nåddes av.

En eldstrid utbryter, och skott avlossas i båda riktningarna - polismännen försöker ta skydd bakom bilen, men skottskadas. Vad polisen ställs mot är en k-pist i händerna på Tony Olsson, Anderas Axelsson med en Star-pistol och Jackie Arklöf med en Springfield-pistol. Klockan 16.10 bryts radiokontakten med Borén och Karlström. Polisbilen har 26 utvändiga och 19 invändiga skador. De två polismännen hittades avrättade med ett av deras egna tjänstevapen.

Rånarna hade dessutom fått ett annat problem på halsen – förutom att de snart skulle bli landets mest jagade brottslingar. Axelsson hade träffats av tre skott och behövde omedelbar vård. Olsson och Arklöf tvingade en bilist att stanna, lastade in Axelsson och förklarade att han skulle till sjukhuset – föraren vågade inget annat än att lyda. Läkarna räddade Axelssons liv, och han anhölls sedan på vårdcentralen i Boxholm.

Arklöf och Olsson var fortfarande på fri fot. Olsson tog sig till Costa Rica med hjälp av sin flickvän men Arklöf fick klara sig själv – kvar i Sverige och Stockholm. Måndagen den 31 maj greps han utanför Axelssons lägenhet i Tyresö.

Olsson som följde nyheterna på avstånd började fundera på att överlämna sig då han insåg att det var kört. Dock han den lokala polisen gripa honom den 6 juni, innan planerna blev verklighet. Han utlämnades två veckor senare och svenska poliser flög ner och hämtade hem polismördaren.

Vem sköt polismännen?

Rättegången mot de tre polismördarna startade den 1 november 1999. Ingen tar på sig skulden för dödsskjutningarna – alla skyller på varandra. Men den 18 januari 2000 faller domarna – samtliga får livstids fängelse. Göta hovrätt fastställer domarna den 7 juni.

Den viktigaste frågan står alltså fortsatt obesvarad – vem avlossade det dödande skottet? Den 8 juni 2001, ett och ett halvt år senare, kommer äntligen svaret. Jackie Arklöf erkänner att det var han som sköt de båda polismännen.

Så nu, till ytterligare en ganska stor fråga – vad har det här med Säffle att göra? Vad har polismorden i Malexander för koppling till denna lilla stad i Värmland?

Det korta svaret är vapen. Men kanske är ni några som vill veta mer än så – så vi tar det långa, mer ingående svaret också. Vi ska börja med att presentera några fler personer. Mats Nilsson; en nazist som satt inne tillsammans med Olsson. De spelade båda två i Lars Norénpjäsen 7:3. Nilsson stod också bland det åtalade i Malexanderfallet, misstänkt som delaktig i den ekonomiska delen. Nilsson fick senare 1 års fängelse för grovt häleri i samband med bankrånet i Kisa.

Patrick Huisman var för tiden för brottet president i Brödraskapet Wolfpack – en kriminell organisation som också var Sveriges första fängelsegäng. Han kommer också att vara drivande under Bandidos uppbyggnadsskede i Säffle år 2000 då han lämnar Wolfpack. En avdelning där ryggraden utgörs av en grupp våldsbrottslingar som tidigare ingick i VAM (Vitt ariskt motstånd). Huisman är en nära vän till Tony Olsson, och har rört sig i samma kretsar som Mats Nilsson.

Till sist har vi mannen som är kopplingen till Säffle, men också är länken till Malexandermördarna. En nynazist och före detta säfflebo som vi kommer att kalla Josef.

Så först en Säffle-avstickare i Palmemordsutreningen och nu i Malexandermorden – två av Sveriges mest omtalade och största brott i Sveriges historia. Vart ska detta ta vägen? Vi fortsätter med Josefs historia.

Ledande nynazist

Josef har under flera år varit en av landets ledande nynazister, och hans roll kommer under de närmaste åren att stiga i rang. Han var en av extremhögerns viktigaste profiler under 90-talet. Han tillhörde senare den inre kärnan i Brödraskapet Wolfpack tillsammans med Husmain – runt tiden för Malexandermorden. Han ska efter Husmains avhopp 2000 ha utsetts till ”sergant at arms” och 2008 pekas han ut som en av ledarna i Wolfpack – något som han nekar till.

Josef byggde upp sin ställning inom den nazistiska rörelsen när han bodde i Säffle, där han också var den som startade VAM-rörelsen. Innan han flyttade till Säffle befann han sig under en period i Sydafrika, där han enligt uppgift ska ha genomgått militär utbildning hos högerextremister.

”Själv hävdar han att Sydafrika-vistelsen var en semesterresa som han fått av sin mor.” står det att läsa i ST.

Enligt polisen har Josef en ledande ställning både i den kriminella organisationen Brödraskapet Wolfpack och i Svenska motståndsrörelsen. Dessutom ska han också vara något av en chefsideolog i den nazistiska tidningen Folktribunalen. Josef är dömd för en serie grova våldsbrott, många med rasistiska motiv, och har ett brett straffregister. Han har avtjänat ett flertal långa fängelsestraff.

Övervakas i buskarna

I början av det nya millenniet har polisens misstankar mot den 30-årige före detta säfflebon stärkts. Han figurerar kring de åtalade nynazisterna från Malexander-morden. Josef har tillsammans med en natzikamrat, Patrick Huisman, åtalats för grova vapenbrott och förhörs om sin inblandning i polismorden.

Polisen misstänker att Josef och Huisman på något sätt var inblandade i morden på de två poliserna i maj 1999. Polisen har under en längre tid kartlagt de båda nazisterna. Båda klassas som avancerade förbrytare och anses som mycket farliga.

Efter polismorden i Malexander den 28 maj var polisen också intresserade av Nilsson eftersom han var bekant med flera av de misstänkta. Polisens spanare kunde den 5 juni se hur han i stadsparken i Nässjö träffade två personer: Huisman och Josef.

Polisen ligger i ett bakhåll vid stadsparken i Nässjö. Där bevittnar och filmar man mötet mellan Mats Nilsson och de två nazisterna Josef och Huisman. Dessa bilder visade för första gången det sambandet man letade efter – ett samband mellan vapen-nazisterna och polismorden i Malexander.

Det enda som var känt var att Mats Nilsson, efter rånet i Kisa och morden i Malexander, strödde pengar omkring sig. Men nu står det klart att han haft kontakt med nazisterna som nu åtalas för vapenbrott - det visar polisens egna spaningsbilder. Detta var samma dag som polisen hittade vapengömman i förvaringsboxen.

Huisman erkänner i ett förhör att han träffade Mats den 21 juni i Nässjö.

Vapenarsenalen i Nässjö

Misstankarna mot Josef och Huisman stärktes sedan ytterligare i samband med det stora vapenfyndet som gjordes den 21 juni i Nässjö. De två nazisterna var tillbaka i Nässjö och i en förvaringsbox, nummer 29, på järnvägsstationen låste Josef in en blå ryggsäck. I ryggsäcken fanns ett halvautomatiskt jaktvapen, en .357 magnumrevolver (samma typ som användes i mordet på Olof Palme) och en kulsprutepistol, ammunition, sprängdeg och en skyddsväst.

– Någon rustar för krig, kommenterade polisen.

Det var när Huisman och Josef gått därifrån som polisen konstaterade att ryggsäcken innehöll vapen. Efter en stund kom han tillbaka, men lyckade inte att låsa upp förvaringsboxen - han vände sig till stationsvärdinnan. Medan hon hämtade huvudnyckeln fick Josef syn på en polis inne på expeditionen och gick därifrån. Samtidigt hade Huisman ett kort möte med Nilsson i stadsparken igen.

Av polisutredningen framgår hur Huisman och Josef förberedde transporten av vapen från Göteborg till Nässjö. Resan gick med tåg – tågbiljetterna hade Josef fixat. Det visste man utifrån ett avlyssnat telefonsamtal mellan dem båda.

Ett flertal Säpospanare följde dem med tåget från Göteborg till Nässjö. Med sig på resan hade Josef och Huisman en stor blå ryggsäck full med vapen. Chefsåklagaren hävdar att det var Mats Nilsson, eller någon som han skulle peka ut, som skulle ha de tre skjutvapen som transporterades av Josef och Huisman.

I polisförhöret berättar polisen om ett annat avlyssnat telefonsamtal dem emellan - de talar om beteckningen på ett vapen:

– Vad sa du att det började på, frågar Huisman.

– US...

– Jasså, det är klart att jag är intresserad, svarar Huisman.

Förhörsledaren frågar Huisman om de pratade om en Uzi automat? Vapnet som användes i Malexander.

– Inga kommentarer, blir svaret.

”Man fattar ingenting”

I ett samtal som hålls mellan Huisman och Josef fem dagar efter Nässjöutflykten framgår att de troligen förstått att polisen upptäckt vapnen. Josef, som övernattat i Nässjö, hade sett en massa poliser, både civila och i uniform, runt järnvägsstationen och hans hotell. På morgonen följde de dessutom efter hans taxi till Jönköping. Deras stora huvudbry var varför polisen inte ingrep.

– Man tycker att det är konstigt att det inte händer någonting, sa Huisman till Josef i telefonsamtalet.

– Nej, man fattar ingenting utav det här alltså, svarade Josef.

Sex månader efter att polisen hittat vapengömman, den 1 december, greps dock Josef och Huisman i en bil utanför Skövde. Nu åtalas alltså Josef för det grova vapenbrott som polisen sätter i samband med polismorden i Malexander. Han är misstänkt för att ha förvarat vapen åt de tre Malexander-mördarna.

Josef erkänner då att han transporterat ryggsäcken till Nässjö, men han förnekade att han kände till innehållet. Personen som skulle ta emot ryggsäcken kom heller aldrig som avtalat. Polisen har också kunnat säkra sambandet mellan dessa två och de misstänkta mördarna i Malexander.

– Det intressanta är få klarhet i var vapnen kom ifrån, säger kriminalinspektör Tommy Håkansson.

Detta är samme kriminalinspektör som ledde utredningen i Malexander. Utredningen som förde fram till åtalet mot de misstänkta polismördarna. Dock saknade man fortfarande vapnet som användes i skottdramat.

– Någon måste ha tagit hand om vapnen, säger en poliskälla.

Senare, i juni 2001, erkände Jackie Arklöf att han dumpat vapnen i Svartån i Boxholm, morgonen den 30 maj 1999. Flera av de dumpade vapnen fanns av dykare – bland annat mordvapnet; Karlströms Sig Sauer-pistol.

Josef erkänner

Måndagen den 17 januari inleddes rättegången mot Josef och kamraten Huisman, ledare för Brödraskapet Wolfpack. Dagen efter skulle också domarna mot de åtalade för polismorden i Malexander falla.

Josef erkänner lite överraskat vapenbrottet i rättegångens inledning – han hävdar att han är ensamt skyldig. Huisman nekar till brott - onsdagen den 2 februari frias han från anklagelserna om grovt vapenbrott. Tingsrätten menar att Huisman måste ha känt till vad som fanns i ryggsäcken och bevis fanns i form av att ett vapnen låg i en plastpåse med hans fingeravtryck på – inget av det räcker för att han ska fällas. Josef döms till två års fängelse.

Domen överklagas dock, och Huisman dömdes den 11 april till ett år och sex månaders fängelse av Göta hovrätt för medhjälp till grovt vapenbrott - trots att Eksjö tingsrätt tidigare friat honom. Josefs tidigare dom fastställdes.

Sparkar på polisbil

Under vintern 1999 var Josef tillfälligt tillbaka i sin gamla hemstad Säffle – han besökte några gamla kamrater. I samband med det greps han av polisen eftersom han ilsknat till och attackerade en parkerad polisbil – han sparkade sönder en backspegel. När Josef greps var han dessutom beväpnad med kniv och ett knogjärn.

Händelsen gjorde att han åtalades för två mindre brott; skadegörelse och brott mot knivlagen. Vid rättegången i Säffle, i slutet av augusti 2000, förnekade han båda brotten. Josef hade dock tre vittnen emot sig, varav två var polismän, som sett honom sparka sönder backspegeln och under visiteringen hittat kniven och knogjärnet. Polisen begärde 1500 kronor i skadestånd för skadorna.

Domen kom två veckor senare. Eftersom Josef redan satt i fängelse, dömd för ett annat brott, blev det inga ytterligare påföljder. Tingsrätten ansåg att den domen också fick innefatta domen för skadegörelse och olaga knivinnehav. Fängelsestraffet som han sedan tidigare avtjänade var för det grova vapenbrottet i Nässjö, där han dömdes till 2 år.

Längre än så tar vi inte historien. Och hur nära den före detta säfflebon stod just polismördarna i Malexander är svårt att svara på. Var det Josef och Huisman som försedde Olsson, Arklöf och Axelsson med vapnen till bankrånet som sedan eskalerade i två polismord? Det vet vi inte heller, men att polisen kunnat säkra sambandet mellan Josef, Huisman och polismördarna vet man – vad det betyder är oklart. Kopplingen till Nilsson, nazisten som satt inne och var nära vän till Olsson, är ganska given. Och att Huisman är vän med Olsson är också fastställt – att alla personer vi talat om rör sig i samma kretsar och delar liknande nazistiska åsikter är också klarlagt. Där har vi i alla fall kopplingen mellan Säffle och Malexandermorden – Josef och hans vapengömma.