Redan när Säffle-Tidningen våren 1954 berättade hur ett kommande storbygge skulle komma att se ut söder om Kvarnbacken spekulerades det i vad som skulle komma på norra sidan. Att något skulle hända även där var det ingen som tvivlade på.
Kvarteret Strömmen dominerades vid den tiden av brand- och polisstationen samt varmbadhuset. Där fanns som närmaste granne till brandstationen ett bostadshus i två våningar och i hörnet av Tingsgatan och Östra Storgatan låg det så kallade Reutershuset med tre affärslokaler – Högbergs Kappor, Berggrens Tobak och Albrektssons guldsmedsaffär. Mellan det huset och älven var det vildvuxen trädgård – om man vill uttrycka det snällt.
Just denna del av kvarteret skulle snart förvandlas till en med Säffles mått mätt gigantisk byggarbetsplats.
Det hade funnits planer för den marken tidigare. Bland annat hade det funnits ett förslag om att placera ett medborgarhus just där. Det blev bara ett förslag.
När företagen i Reutershuset 1956 hade flyttat tvärs över gatan till det då färdiga nybygget väntade rivning. Nästa storbygge i centrum kunde påbörjas.
Het nyhet väckte intresse
Fotografier från byggtiden visar hur den stora tomten bokstavligt talat förvandlades till ett stort schakt. Dels skulle det anläggas en strömpromenad liknande den som redan var färdig söder om Strömbron, dels skulle nybygget resas i en U-form. Arvid Nilssons Byggnads AB var huvudentreprenör och för ritningarna svarade – förstås – stadsarkitekt Carl Waldenström. Han hade säkert framtidsvisionen klar för sig redan när planen för kvarteret Kvarnen presenterades. De två nya husen skulle komplettera varann utseendemässigt. Så blev det också. Bakom bygget stod en bostadsrättsförening och så är det fortfarande.
Vid Kvarnbacken låg ännu på 1950-talet det så kallade Reutershuset med Höglunds Kappor, Berggrens Tobaksaffär och guldsmed Albrektsson. Längst ned i huset ovanför låg Fot… Foto: Lars-Åke Widing Tomten mellan Reutershuset om Byälven var minst sagt vildvuxen. Bilden är tagen från gamla strömbron mot östra sidan. Foto: Lars-Åke Widing Det var Säfflefirman Arvid Nilssons Byggnads AB som ansvarade för bygget av affärs- och bostadshuset i kvarteret Strömmen. Bilden togs 1957. Nya Strömbron är på plats, men fortfarande g… På bilden från vintern 1957-1958 kan man se att arbetet med nya Strömbron är färdigt samtidigt som nybygget i Kvarnbacken närmar sig fullbordan. Vänstertrafik var det på … Foto: Lars-Åke Widing
I februari 1957 läste man i Säffle-Tidningen att en stödmur skulle anläggas för att skapa en strandpromenad liknande den söder om bron. Kostnaden för stödmuren beräknades till 95 000 kronor. Det låter förstås ofattbart lite idag, men omräknat till dagens penningvärde motsvarar summan i runda tal 1,3 miljoner kronor.
Det skulle komma att kopplas speciella förväntningar till nybygget i kvarteret Strömmen. Det var när nyheten spreds att Säffle där skulle få sitt första varuhus. EPA var ett välkänt begrepp på 1950-talet. Turitz-koncernen hade 49 varuhus runt om i Sverige. Det i Säffle skulle bli det femtionde. Det var något som Säffleborna såg fram emot samtidigt som det säkert oroade många av ortens köpmän, som insåg att de skulle få tuff konkurrens. EPA är en förkortning av Enhetsprisaktiebolaget och varuhusen hade en tydlig lågprisinriktning.
Det var inte bara EPA
Nu var det förstås inte bara EPA som skulle flytta in när huset stod färdigt. På hörnet närmast älven etablerade sig optiker Helge Johansson. Hans företag kallades Glasögonhuset. Närmast ovanför i Kvarnbacken fick Fotomagasinet ny lokal. Fotomagasinet drevs av fotograf Bertil Lindh och hade haft sin affär på gaveln i det hus som låg i hörnet av Östra Storgatan och Tingsgatan. Efter Bertil Lindh var det dotter och måg som drev företaget vidare i den nya lokalen. Mellan Fotomagasinet och EPA öppnade Visit, som var en affär med frukt, konfekt och blommor.
Affärerna hade olika sätt att locka till sig kunder i nybygget. Klockan visade vägen till Glasögonhuset, vimpeln med ”Foto” ledde till Fotomagasinet och skylten med ”Trollhätteg… Foto: ST Arkiv Bilden från slutet av 1950-talet visar resultatet av tre stora byggprojekt, som i hög grad hade förändrat stadsbilden. Det är de två affärs- och bostadshusen och den nya Strömbron. Huse… Julstämning i Kvarnbacken. Ovanför entrén i nybygget till vänster lyser neonskylten med EPA och varuhusets skyltfönster är upplysta. Foto: ST Arkiv
Och hur gick det med EPA? Jodå, det blev en högtidlig invigning i mars 1958. Varuhuset upplevdes den gången som väldigt stort. Så stort att EPA i annonsen om öppningen till och med hade lagt in en karta, som visar var alla de olika avdelningarna var placerade. Det fanns 26 avdelningar med cirka 12 000 artiklar. Från starten hade EPA 50 anställda varav 40 biträden.
Hypermodernt var det också. Ett fläktsystem bytte luften i varuhuset fem gånger i timmen. Ändå lovade man att det var helt dragfritt i affärslokalen, som fick sin ingång i hörnet av Östra Storgatan och Tingsgatan.
Lokalen blev för liten
EPA upplevdes som sagt som en stor affärslokal, men den visade sig ganska snart vara för liten. Redan 1967 öppnades det nya EPA-varuhuset vid Stortorget, alltså där Pekås finns idag.
EPA:s första lokal övertogs av Cete Möbler. Senare flyttade Wernbergers herrekipering dit och var kvar där under lång tid. På senare år är det varit mattor som har sålts där i stället för kläder. Även i de övriga butikslokalerna har innehållet varierat genom åren.
Kvarteret i övrigt stod också inför förändringar. Polisen fanns visserligen kvar ännu när storbygget vid Kvarnbacken påbörjades, men medan det pågick 1957 flyttade poliskontoret till Hamngatan.
Räddningstjänsten blev kvar längre. Det var först när nya brandstationen vid Norrlandsvägen var färdig som verksamheten flyttades från Tingsgatan. Den före detta brand- och polisstationen från 1934 – för övrigt ritad av den kände arkitekten Ernst Torulf – finns kvar, men med helt annan verksamhet än den ursprungliga.
Borta är däremot varmbadhuset som låg mellan brand- och polisstationen och Byälven. När simhallen var färdig 1972 kunde det då bara 38 år gamla varmbadhuset rivas.