ST:S BROTTSARKIV: Polisspan efter två av Säfflehistoriens mest hänsynslösa hustrumisshandlare

Under andra halvan av 1960-talet skedde två riktigt otäcka och hänsynslösa misshandelsfall i Säffle. I båda fallen var det en make som misshandlade sin hustru och i båda fallen användes en hammare. Hustrumisshandlarna försvann båda snabbt från brottsplatsen och polisen använde sig av eftersök, skallgångar och draggningar för att finna männen. Utfallen i de båda brotten blev dock inte desamma - för varken offer eller förövare.

Det första misshandelsfallet skedde i november 1966 - vi börjar där. Vi kommer att kalla detta par Evert och Petronella. Albert finns också med i historien - han är Everts bror.

Det var spänt mellan makarna Evert och Petronella på Järnvägsgatan den där fredagen i november 1966 – det märkte Albert tydligt vid sitt besök. Det hade ”uppstått vissa misshälligheter” mellan dem. Albert kände sig en smula orolig, och när han kom hem från sitt skiftarbete samma kväll bestämde han sig för att gå ut och titta upp till sin bror och svägerska. Klockan var då någon gång efter klockan 23.00 och det lyste i lägenheten när han kom fram. Han ringde på, men ingen svarade.

Albert gick till en telefon och ringde till huset – inget svar. Han gick tillbaka till lägenheten, där det fortfarande lyste – och nu tyckte han sig höra vissa ljud därifrån. Albert blev orolig att någonting hade hänt. Extranyckeln till dörren hade han i fickan – han tog upp den, vred om och öppnade dörren.

Slagen med hammare

Han gick in - ljudet han hört var från tv:n som stod påslagen. Snart möttes han av en hemsk syn i lägenheten. Petronella låg på golvet, svårt misshandlad och djupt medvetslös. Hon hade fått flera slag i huvudet med en hammare, som fortfarande låg kvar på golvet. Evert fanns inte att finna i lägenheten. Albert larmade omedelbart polisen, som genast lät föra Petronella i ambulans till Säffle lasarett. Larmet kom in strax före midnatt.

Det verkade som Evert lämnat lägenheten i panik – utan vare sig pengar eller ytterkläder. Han verkade inte heller ha fått med sig något insulin, som han behövde för sin sockersjuka.

Vart hade Evert tagit vägen? Han skulle under fredagen också ha inställt sig hos polisen för att höras om bilolyckan han råkade ut för i Nysäter under sommaren 1966 – han dök aldrig upp. Men polisen hade inte då någon anledning att göra ett ingripande – det gällde ju bara att höra en person som drabbats av en bilolycka.

Evert hade den senaste tiden varit ganska deprimerad, vilket tros har att göra med bilolyckan. Efter skadan han ådrog sig har han gått sjukskriven, men sedan någon tid tillbaka har han gått en omskolningskurs i Arvika. Detta gjorde att han endast var hemma i Säffle över veckoslutet.

”Bedömas som mordförsök”

Vad som kan ha utlöst dådet vet man vid den här tidpunkten inte. Några speciella misshälligheter hade det inte tidigare varit i äktenskapet. Rummets utseende, som polisen fann det natten till lördagen, tydde inte heller på att någon strid föregått misshandeln.

När dådet ska ha skett vet man inte heller, men ”eftersom TV-apparaten var påslagen när brodern på natten kom till lägenheten, gissar man att misshandeln måste ha förövats någon gång mellan klockan 19.00 och 22.00. Senare tycks den nämligen inte ha skett”.

Inte heller fanns det några vittnen som hört eller sett någon under den aktuella tiden – vad var det egentligen som hade hänt och vart var Evert? Spaningarna efter maken satte omedelbart igång, och under lördagen anhölls han, i sin frånvaro, för mordförsöket på sin hustru.

– Med hänsyn till de skador som Petronella tillfogats måste dådet bedömas som mordförsök, sade distriktsåklagaren under lördagen.

”Vi söker honom i blindo”

Evert, som var 50 år gammal och 170 centimeter lång, ska då ha varit klädd i svart kavaj och gråa byxor. Han är ”ganska spenslig, samt har svart hår och haltar något på vänster ben”.

– Ingen tycks ha sett Evert sedan i fredags, säger polismästare Bo Johansson till ST, måndagen den 14 november 1966.

Ett tips kom in sent på söndagskvällen – ett tips om att söka i en så kallad kallkälla norr om Medborgarhuset, inte så långt från Byälven. Detta gjordes omgående, men utan resultat. Sökandet efter den försvunne Evert fortsatte under måndagen, men det finns ingen ledtråd om vart man ska söka.

– Vi söker honom i blindo och de draggningar vi företagit har varit rent rutinmässiga. Det är ju också omöjligt att veta var man ska dragga om överhuvudtaget Evert skulle ha tagit sitt eget liv genom att kasta sig i Byälven, sade polismästare Johansson.

Polisen började befara att han inte längre var i livet. I synnerlighet inte eftersom han lider av sockersjuka – såvitt man vet så tog han inte med sig insulin när han försvann i fredags.

Många tips om iakttagelser

Petronellas tillstånd försämrades under måndagsmiddagen, och betraktades av läkarna på lasarettet i Säffle som mycket allvarligt. Under tisdagen fördes hon till Karlstads lasarett – tillståndet var då oförändrat under onsdagsmiddagen.

Varken onsdagens draggningar i kanalen, eller de fortsatta draggningarna i Byälven har resulterat i några fynd - inga ytterligare spår efter den försvunne Evert. Polisen förfaller det troligast att han inte längre är i livet, men helt säkra är man emellertid inte. Har han tagit sitt eget liv, eller har hans sockersjuka tagit en allvarlig vändning? Eller är han i livet någonstans och håller sig undan?

Tips från allmänheten har utlöst spaningar både i Arvika och, Deje och i Nysäter, men hittills har ingenting gett resultat. Vittnen säger sig ha sett Evert på lördagen och söndagen – om deras iakttagelser är riktiga skulle han med andra ord ha fått med sig sin medicin.

Från Nysäter fick polisen ett meddelande om att en man, natten till lördagen, logerat i ett uthus. Om detta var Evert kan man inte säga, då ingen kan ge ett närmare signalement.

En arvikabo säger sig ha sett Evert i Arvika på lördagen – han är säker på sin sak, då han känner Evert personligen. Han var övertygad om att det var honom han såg.

På söndagen sågs han i Deje. Det var en kvinna som på ett kafé observerade en man vars yttre stämde överens med beskrivningen på den eftersökte Evert. Han hade beställt kaffe och särskilt bett att få osockrat bröd, eftersom han led av sockersjuka.

Samtliga tre spår undersöktes, men ledde inte till någonting positivt i utredningen.

Skallgång med frivilliga

Under tisdagen och onsdagen genomfördes skallgång i Säffletrakten. Frivilliga från Rotary, Säffle orienteringsklubb och hemvärnet hjälpte polisen i sökandet under tisdagen. De var terrängen vid Krokstad som då genomsöktes, efter att polisen fått uppgifter om att Evert brukade promenera där. Efterspaningar i skogspartier efter Åmålsvägen gjordes också. Polisen sökte under onsdagen i skogarna längs vägen mot Kila.

”Kommissarie P. F. Olzon, som ledde skallgången, vill ge en eloge åt de frivilliga av vilka några hunnit en bra bit upp i pensionsåldern, men ändå klarade strapatserna i den oändlige terrängen på ett utmärkt sätt” står att läsa i ST den 16 november 1966.

Det har blivit fredag den 18 november, och det har nu gått en vecka sedan den hemska misshandeln på Petronella och sedan någon senast såg den försvunne diversearbetaren Evert.

Tipsen från Arvika, Nysäter och Deje har följts upp av polisen. Den man som uppehållit sig i en uthusbyggnad i Nysäter var inte Evert. Tipset från Arvika har inte heller gett belägg för att det var Evert som iakttogs där. Ifråga om den man som sågs på ett kafé i Deje – där är utredningen inte helt klar, men man tror inte att den ledtråden heller kommer att leda någon vart. Tre tips – noll resultat. ”Teorin om att Evert inte längre är i livet synes få allt större aktualitet.” skriver man i ST.

Petronella avlider 50 år gammal

Onsdagen den 23 november kom beskedet; Petronella avled vid tvåtiden på Karlstads lasarett. Hon återfick aldrig medvetandet efter den misshandel hon utsatts för. På tisdagen blev hon allt sämre, och avled dagen efter. Hon blev 50 år gammal.

Polisen bestämmer sig för att ännu en gång dragga igenom kanalen, och kommer dessutom att patrullera Byälven i båt.

En vecka efter Petronellas död, onsdagen den 30 november, kommer en uppdatering i ST: ”Spaningen efter Evert utan resultat”. Ytterligare ett tips kom in under tisdagen – en man som kunde tänkas vara den efterspanade Evert, var synlig i trakterna mellan Huggenäs och Botilsäter. Spaningar med hjälp av polishund gjordes under tisdagen och onsdagen – inget resultat. Evert är fortfarande försvunnen.

ST-man såg efterlyste Säfflebon

Tre veckor efter att Evert försvunnit börjar polisen tvivla på tanken man haft om att han inte längre levde – kan det vara möjligt att Evert fortfarande är i livet? Flera personer har på senaste tiden uppgett att de har sett Evert i staden och dess omgivningar. På torsdagskvällen den 1 december kom ett tips som skulle komma att bli ett av de mest tillförlitliga hittills. ST:s medarbetare Gösta Rydberg hade sett Evert vid järnvägsövergången i Rolfserud.

Gösta hade kommit körandes i sin bil, på väg ut ur staden mot Östra Kilavägen – då fick han syn på en man som såg lite mystisk ut.

– Han var klädd i vanlig kavajkostym och med rockkragen uppfälld. I ljuset från strålkastarna syntes han mycket tydligt och jag såg även hans ansikte. Eftersom det ryktats att Evert varit synlig i trakten hade jag satt upp hans fotografi i bilen och när jag kastade en blick på det blev jag övertygad om att det var Evert jag hade framför mig, berättar Gösta Rydberg.

Han gick ur bilen och klev fram mot mannen – frågade i vanlig samtalston: ”Ursäkta vart bor…”

– Mer hann jag inte säga förrän mannen som då var bara tre meter från mig, vände och skyndade sig ifrån platsen på den gata som går ner mot Byälven. Jag märkte då att han haltade på ena benet.

Rydberg larmade omedelbart polisen – som genomsökte området utan resultat. Om det är Evert som man vid olika tillfällen har sett i Säffletrakten, så måste han ha haft hjälp av någon som gömmer honom. ”Polisen anser att det är helt uteslutet att han utan hjälp skulle ha kunnat klara sig så länge. ”

”Han måste få mat och han måste dagligen få insulin för sin sjukdom. I de tunna kläderna han bar när han försvann kan han omöjligt ha vistats utomhus i två veckor” Det är som sagt början på december – i de tunna kläder han bar är det omöjligt att han kunnat vistas utomhus i tre veckors tid.

Vad hände med Evert?

Vad som hände efter det här förtäljer inte historien. Säffle-Tidningen slutade att skriva om hustrumisshandlaren. Kanske avbröts sökandet av Evert? Ingen vet och inget mera skrevs om Evert efter den 2 december 1966. Skulle vi inte få veta vad som hände med den eftersökte hustrumisshandlaren? Skulle han inte få sitt straff? Troligtvis inte - spåren av Evert dog ut i ST:s arkiv. Men så plötsligt, hittat av en slump, den 10 juli 1967 – alltså drygt 7 månader efter den senaste artikeln – finns en liten notis på förstasidan; ”Mansliket i Byälven sannolikt Evert”.

På söndagseftermiddagen den 9 juli 1967 påträffades ett manslik i Byälven - nedströms Strömbron. En båtägare som var på väg uppströms i Byälven gjorde fyndet, och med hjälp av andra båtägare kunde polisen överföra likfyndet till Säffle lasarett.

Polismästare Hasslöf tror att det handlar om den försvunne 51-årige säfflebon Evert, som sedan den 11 november 1966, varit försvunnen. Liket var i så pass dåligt skick att det var svårt att identifiera mannen. ”Klädedräkten stämde dock överens på den efterspanade.” skriver ST. Polismästaren bestämde under måndagsförmiddagen att en obduktion skulle ske – man ville definitivt kunna fastställa likets identitet.

I nästa tidning får säffleborna svaret; ”Obduktionen verkställdes i Göteborg på tisdagen av det manslik, som hittades på söndagen i Byälven. Det var den försvunne Evert och enligt obduktionsprotokollet finns ingenting som motsäger, att han legat i vattnet sedan november i fjol. ”

Dödsorsaken fastställdes vara drunkning. Vad som låg bakom drunkningen är helt oklart, och om det var Evert som vittnen sett kan man inte heller vara helt säker på? Kanske har han redan efter dödsmisshandeln hamnat i vattnet. Var det en olycka eller var det självförvållat? Historien om hustrumisshandlaren, som slog sin hustru till döds med en hammare, får ändå ett slut. Den efterspanade är funnen och inte heller han längre i livet. En brottshistoria som krävde två liv.

”Fullt pådrag efter mannen som svårt misshandlade sin fru”

Det andra grova misshandelsfallet skedde knappt två år senare, i juli 1968. Detta par kommer vi att kalla Konrad och Sigrid.

Barnskrik hörs i ett kvarter i Annelund. Klockan är ungefär 21.30 på torsdagskvällen den 11 juli 1968. Några personer tittar ut och ser då sin granne, en 45-årig kvinna, komma ut på trappan. Efter ett skrik på hjälp sjönk hon ihop på trappavsatsen. Kvinnan, som var Sigrid, blödde från ett sår i huvudet och hade synliga brännskador på kroppen – men var fortfarande vid medvetandet. Polisen tillkallade ambulans och Sigrid fördes svårt chockad till Säffle lasarett.

Det som hade hänt inne i villan på Storjohansgatan var en hemsk misshandel. Mannen i familjen hade efter ett bråk med sin fru, gått ner i källaren och hämtat en hink till hälften fylld med kokande vatten. Han tappade besinningen och hällde vattnet över Sigrid. Hon skrek på hjälp och försökte ta sig ur lägenheten. Hennes make fick då tag på en hammare och slog två slag mot hennes bakhuvud. Sigrid slogs ner av det första, och det andra slaget kom när hon satt på golvet. Mannen, som vi kommer att kalla Konrad, försvann sedan spårlöst från platsen.

Redan under fredagsförmiddagen kunde jourhavande läkare på lasarettet i Säffle meddela att Sigrids tillstånd var mycket bättre. Hon hade fått ganska svåra brännskador på armar och bröst, medan skadorna i huvudet inte var lika allvarliga – ”någon fara för hennes liv föreligger inte” skrevs det i ST.

Låg i hemskillnad

Inte nog med att Sigrid hade blivit utsatt för en väldigt grov misshandel – makarnas båda minderåriga barn, blev vittnen till misshandeln. Barnen omhändertogs av barnavårdsnämnden och fördes till okänd ort. ”Båda var djupt tagna över faderns framfart med modern”. Det var genom deras skrik som grannarna uppmärksammades på det hela och larmade polisen.

Anledningen till bråket troddes bero på ”misshälligheter i äktenskapet”. Paret låg nämligen i hemskillnad (i äldre lagstiftning var det första steget i en skilsmässa) och kvinnan hade fått vårdnaden om barnen. Syftet med hemskillnaden var att makarna under särlevnad skulle pröva om de ville upplösa eller fortsätta äktenskapet.

Konrad bodde dock fortfarande kvar i villan, och skulle inom de närmsta dagarna ha flyttat. Polisen kunde tidigt utesluta att misshandeln varit ett resultat av alkohol; ”Att misshandeln skulle ha föregåtts av spritförtäring är inte troligt då mannen nämligen är nykterist”.

All tillgänglig polispersonal, även polishunden Atos, har deltagit i sökandet som pågått under hela natten och fredagsförmiddagen. Spaningarna efter Sigrids make Konrad pågick ännu vid middagstid på fredagen den 12 juli - han hade också anhållits i sin frånvaro.

Hittills hade spaningarna inte gett några resultat, och polisen hade inga som helst spår efter honom. Då hade man sökt igenom hela skogspartiet mellan Annelund och Älvängen. Under fredagseftermiddagen skulle man eventuellt dragga i Byälven.

Så återigen en hemsk historia, med många likheter med vår förre hustrumisshandlare Evert; knak i äktenskapets fogar, hammare som tillhygge, svårt skadade fruar, spårlöst försvunna gärningsmän och stora polispådrag i sökandet av männen. Utfallet i de båda brottshistorierna kommer dock inte att bli desamma. Vi fortsätter historien om Konrad och Sigrid.

Greps i ett uthus

På lördagsförmiddagen greps Konrad i ett uthus på, endast några hundra meter från sitt hem. Det var några närboende som vid 9-tiden observerade mannen och larmade polisen. Konrad kunde gripas utan problem – han var ordentligt nedkyld, kroppstemperaturen var bara 36 grader, och av allt att döma också påverkad av tabletter.

– Sedan mannen greps i lördags har han vårdats på lasarettet i Säffle, upplyser tillförordnad polismästare Anders Westerlind.

Konrad var i mycket dåligt skick när man fann honom – såväl fysiskt som psykiskt. Någon möjlighet att höra honom tidigare än under måndagsmiddagen har inte funnits. Det var först då han kunde lämna lasarettet.

Sigrid hade också hämtat sig ganska bra efter skadorna hon fått, och polisen anser sig nu kunna tala närmare med henne. Vid förhören av Konrad och Sigrid ”räknar man med att kunna klarlägga händelseförloppet vid misshandeln, vilken med all sannolikhet bottnar i misshälligheter inom äktenskapet”. Man vill också veta vart Konrad befunnit sig mellan tiden för brottet och tiden för hans gripande.

Häktas för dråpförsök

Under förhören som hålls med Konrad erkänner han de faktiska omständigheterna. Han ansåg sig i två års tid ha varit utsatt för terror av sin hustru. Bland annat fick han inte vara tillsammans med barnen. Det framkommer också att ”det var i syfte att beröva sig livet som han förtärde tabletter”. Anledningen till misshandeln var som man misstänkt – oenigheter i äktenskapet. En skilsmässa hade utlöst själva bråket – Konrad tappade besinningen och misshandlade sin fru allvarligt.

– Jag sprang därefter och hämtade en burk tabletter. Jag tänkte ta mitt eget liv, en sak som jag tidigare haft tankar på när jag i hemskillnaden inte fick vårdnaden om barnen. Jag tog emellertid inte alla tabletterna, men gick och gömde mig i en vedbod där jag blev kvar till dess jag upptäcktes ett och ett halvt dygn senare, berättar Konrad.

Konrad har begärts häktad och häktningsförhandlingarna hålls fredagen den 19 juli 1968. Brottet rubriceras som dråpförsök och länsåklagaren kommer även att begära att Konrad får genomgå en rättspsykiatrisk undersökning.

Förhandlingarna hölls under fredagsförmiddag inför lykta dörrar på begäran av den anhållne. Häradsrätten beslöt att häkta Konrad på sannolika skäl misstänkt för dråpförsök alternativt grov misshandel. Man bestämde även att han ska undergå en stor sinnesundersökning.

Konrad medgav själv häktning och hade inget att invända mot länsåklagarens redogörelse över vad som inträffade i samband med misshandeln.

”Hon var lika hänsynslös”

Den 25 oktober rannsakades Konrad inför häradsrätten i Säffle. Länsåklagaren hade väckt åtal för grov misshandel, som betäckandes som synnerligen hänsynslös och rå. Han hade tillfogat sin hustru allvarliga skador, dels genom att hälla kokhett vatten över henne och dels genom att slå henne i huvudet med en hammare. Sigrid fick smärre krossår i huvudet, samt en inre blödning i nacken. Dessutom erhöll hon första och andra gradens brännskador på bröst och armar av det heta vattnet. Konrad har som tidigare bekant redan erkänt händelseförloppet.

På fråga av åklagaren erkänner han att han handlat hänsynslöst, ”men hon var lika hänsynslös mot mig i två år”.

Häradsrätten förklarade mannen skyldig till grov misshandel och han kommer att överlämnas till sluten psykiatrisk vård. Detta domslut grundade sig på den rättspsykiatriska undersökningen som har företagits av honom.

Två väldigt hemska misshandelsfall, men två fall som klarades upp. Evert hittades slutligen, död i Byälven. Hans fru Petronella fick tragiskt nog också betala med sitt liv, då hon avled på grund av skadorna han tillfogat henne.

Konrad hittades också, dock inte efter lika lång tid och fortfarande i livet. Hade man hittat honom något senare, hade han troligtvis också avlidit på grund av nedkylningen och tabletterna han tagit. I det här fallet klarade sig hustrun Sigrid och återhämtade sig ganska bra - dock med skador och men från misshandeln.