Att livet går i vågor är rent bokstavligt sant för familjen Örnvald. Men att jobbglädjen skulle göra det, verkar inte finnas på (sjö)kartan. I år är det 39:e sommaren som de dagligen kör turisterna till den egna hembygden med Luröbåten.
– Det är faktiskt en ny upplevelse varje dag, säger kapten Björn Örnvald.
Ska man ta det hela från början, får man gå långt tillbaka. Släkten Örnvald har huserat på Lurö sedan 1870-talet, då förfadern Anders Larsson från Ekenäs köpte ett hus nära strandkanten av Johannes Jansson, som på den tiden ägde hela ön. Familjen har i flera generationers rakt nedstigande led bott på ön. Anders barnbarnsbarn Bertil, född 1916, gifte sig 1942 med en Maja från Eskilsäter. De bytte efternamn till Örnvald och fick två söner, Sven och Bengt, som är de sista som är födda på ön.
– När jag var liten var vi fem familjer som var bofasta på ön. Men när jag började skolan blev jag inackorderad på fastlandet, för då fanns inte skolan här kvar, säger Sven.
I dag bor både han, brodern Bengt och deras familjer i Ekenäs, men barndomshemmet på Lurö är kvar som sommarbostad.
– Man kan inte flytta längre bort än att man ser sjön!
Mångsysslare
Släkten har i alla tider på ön haft sjön som sin arbetsplats genom fiske. Gös, abborre, lax och löjrom är några av de läckerheter som familjen fiskar och säljer. Men för att leva på en ö, åtminstone på den tiden, behöver man ha flera ben att stå på. Parallellt med fisket hade man tidigare även jordbruk, och erbjöd turister - eller sommargäster, som öborna gärna säger - transport mellan Lurö och fastlandet.
– Lurö har ju länge varit ett populärt resmål på sommaren, men tidigare fanns ingen som arrangerade regelbundna resor, säger Sven.
Reguljärt och charter
1984 bildade man ett företag särskilt för denna passagerartrafik: Luröbåten. I snart 40 år har man erbjudit en resa tur och retur varje dag från midsommarafton till sista augusti. Det går självklart också bra att köpa enkelresa, om man tänkt övernatta på ön. Man kan också med framförhållning chartra en tur, och då även till fler destinationer och så länge som det inte är is på sjön.
Företaget Luröbåten innehåller två båtar, och en familj. På senare år har Svens son Björn tagit över som kapten för turbåten, medan han själv kör charterturerna. Överge skutan helt kommer han troligtvis aldrig att göra.
– Jag brukar säga att jag har gått ner till 100 procents jobb sedan jag blev pensionär, säger han.
”Som Sällskapsresan”
Sedan 2007 finns också en kiosk och restaurang med fullständiga rättigheter på Luröbryggan, där båten går tillbaka mot Ekenäs på eftermiddagen. Mellan båtturerna finns alltid annat att göra; kolla bokningar, fixa med leveranser, stå i köket, städa och se efter båten. Det finns också två stugor som besökare kan hyra, och även de kräver ju sin omsorg. Personalen - sju personer - är alla familj och jobbar tätt tillsammans med allt som behöver göras. Kunderna ska inte bli överraskade om de ser samma person som tidigare på dagen körde båten stå och steka gös eller torka bord.
– Det är som i Sällskapsresan; jag byter bara hatt mellan uppdragen, skrattar Sven.
Född kapten
För Björn, även han fiskare i familjeföretaget i grunden, fanns det aldrig någon tvekan om att han en dag skulle ta över båttrafiken.
– Jag satt i knät på pappa när jag var liten och fick vara med och hålla i rodret. Sen var jag med och fiskade gädda för att få pengar till mopeden.
Med familjen som kollegor
Att hela tiden jobba ihop med sin familj - utöver pappa är mamma, farbror, faster, bror och kusin hans kollegor - kan säkert låta frustrerande i mångas öron, men Björn tycker aldrig att det är något problem.
– Är det en väldigt stressig dag någon gång kan det väl hända att man höjer rösten åt varandra, men det är som vanligt strax efter. Vi har förståelse för varandra, är väldigt likasinnade och överens. Det är ju en speciell förmån också att få dela det här med sin familj och få tiden tillsammans.
Pandemin har, som för all turismverksamhet, varit utmanande. Förra sommaren kunde man bara fylla hälften av platserna på grund av restriktionerna, och bränslepriserna steg redan i fjol även om de är rekordhöga nu.
– Jag tycker att det ändå gick förhållandevis bra förra året, bättre än vad man kanske hade vågat hoppas på. Vi hade i alla fall gott om gäster hela säsongen, säger Björn.
Full last
Pandemin verkar ha fått många att upptäcka både naturen och tjusningen i att turista nära hemmaplan. Även om Luröbåten dagligen har utländska turister också. Den här sommaren verkar gå mot ett rekordår.
– Turbåten tar 40 passagerare och den har varit fullbokad i princip varje dag den här säsongen, och en vecka i förväg. Jätteroligt! säger Björn.
Tröttnar på att köra den, det gör han faktiskt aldrig. Trots att det är jobb sju dagar i veckan under säsongen.
– Det är en så kort period, så det funkar. Men man hade givetvis aldrig orkat med det om det alltid var så. Men övriga året har man ju fisket, säger Björn.
Unika dagar
Monotont blir det faktiskt aldrig heller. Båten är inget ”flytande skrivbord”.
– Det är nytt folk man träffar på varje resa, och olika väder och vindar. Det är faktiskt en ny upplevelse varje dag.
Framtidshopp
Precis som med till exempel lantbruk, är fiske en bransch man ofta föds in i. Det är svårt att börja från noll, och det krävs att man är villig att ha en livsstil som anpassas efter jobbet. Om Luröbåten lever vidare som familjeföretag, både för fisket och turismen, återstår att se. Björn har inga egna barn, men hans syskon har.
– Det får vi ta som det kommer. Men det är klart att det vore roligt om Luröbåten får leva vidare, oavsett om det blir inom familjen eller om någon vill köpa och ta över det en dag, säger Björn.
Har ni några utvecklingsplaner för den närmaste framtiden?
– Tankar finns väl alltid där. Om att utöka med turer till fler öar, är väl en sådan. Det finns till exempel ingen som gör regelbundna turer till och från Kållandsö. Och att i framtiden kanske skaffa en båt med större lastkapacitet, säger Björn.
Samtidigt verkar kunderna uppskatta just att det är småskaligt, familjärt och känns oexploaterat. Även om det uppenbarligen finns de som kanske hade lite andra förväntningar på hur färdmedlet skulle se ut.
– Det händer att folk frågar om man kan ta med sig bilen på ”färjan”, skrattar Björn.
– Då svarar jag att ”jag ringde Stena Line, de satt fast i slussen så vi fick ta denna i dag”, fyller Sven i.
Solen glimmar
Vackert väder, det kan man nästan lova att det blir. Vänerns storlek verkar hålla molnen borta och Lurö anses vara i toppen bland landets soligaste platser, även om någon exakt mätning inte görs.
– Hade vi haft solgaranti hade det inte varit många dagar vi behövt betala tillbaka för. Och skulle det någon gång regna kan vi säga att ”nu har du upplevt regn på Lurö - det har inte många gjort!” säger Sven.