På Svalbard pågår just nu Norges kanske största miljöprojekt genom tiderna. En gammal kolgruva ska monteras ned och spåren av den suddas ut. En miljardinvestering, och med på tåget är säfflebon Björn Richter.
– Det är ju historia man får vara med att skriva.
Svea gruva öppnades på Svalbard 1917 och var från början i svensk ägo - som namnet ju antyder. På 30-talet såldes den till Norge som sedan dess har haft kolproduktion där - och ingen liten sådan.
– Svea gruva har faktiskt stått för två procent av världens kol, säger Björn Richter.
Gruvan ligger avskilt till från övriga Svalbard och ett helt litet samhälle om 300-400 personer har byggts runt gruvan. Den har också en egen flygplats med trafik till Longyearbyen, den enda större orten på Svalbard.
Tillbaka till naturen
Men tiderna förändras. 2016 togs ett politiskt beslut om ”skyddad miljö”; att allt som människan gör på Svalbard måste gå att återställa, så att det inte lämnar några bestående spår. Kort därefter togs beslutet att nedmontera Svea gruva, som inte längre var lönsam och heller inte låg i linje med Norges miljömål.
– Fossila bränslen är ju inget man vill satsa på för klimatet och energiförsörjning i framtiden, säger Björn.
Sjöman i land
Året efter påbörjades nedmonteringen av Svea gruva; ett av de mest ambitiösa miljöprojekten i Norges historia och även det i särklass största projekt man genomfört inom Skyddad miljö.
Och det är där Björn Richter kommer in i bilden. Han jobbar som sjöman på det norska rederiet Östensjö, som förser rivningsarbetarna med logi och logistikhjälp.
– Normalt sett är vi ju ute på havet, men nu ligger vi vid kajen hela tiden. Det är ett väldigt annorlunda jobb men också väldigt kul; vi får ju vara med och skriva historia.
Projektet är nu inne på sin sista fas, och beräknas vara klart till sommaren. Ett längre uppehåll måste göras under vintern när isen ligger tjock. Björn är på Svalbard i fyra veckor och hemma i fyra veckor växelvis till projektet är avslutat.
Det är en livsstil han är van vid som sjöman, men att kunna gå i land frekvent och utforska platsen han jobbar på är speciellt. Svalbard är dessutom ett gammalt drömresmål.
– Jag är själv väldigt intresserad av industrihistoria och tycker att det här är fantastiskt spännande. Jag har bland annat fått se en 3D-scanning som gjorts av gruvområdet i storskalig modell. Det har bara gjorts av ett fåtal andra platser, som Machu Picchu.
En modern ”forntid”
Tanken är att naturen ska få återta platsen där gruvan stod och att majoriteten av byggnadsmaterialet ska återvinnas. Vissa saker som människan har skapat får dock vara kvar. Vid platsen har arkeologer hittat bland annat lämningar av gamla järnvägsspår
– Allt som är äldre än 1947 - det vill säga över 75 år - räknas som forntidsminne och ska bevaras. För arkeologerna i det här projektet är det väldigt speciellt att få arbeta med sådant som tillhör modern tid.
Vart tar alla vägen som jobbade i gruvan?
– Det verkar som att de flesta har fått jobb i andra gruvor och industrier på Svalbard. Men som jag förstod det var det många ledsna miner bland de som jobbade där när nedmonteringsarbetet startade. De kunde vittna om en unikt god arbetsmiljö och sa att de aldrig skulle vilja byta jobb. Visst var det tunga dagar ibland, men väldigt god kamratskap. Det hänger kanske ihop med att man måste samarbeta för att klara sig på en sådan plats som Svalbard. Det skapar en stark vi-känsla och att man verkligen löser problem på ett rakt och direkt sätt.
Unik kultur
Cirka 2600 personer är bofasta på Svalbard. Det är fascinerande att upptäcka att även på så avlägsna och karga platser kan människor leva som i resten av västvärlden på det stora hela. Men vissa stora skillnader finns.
– Man brukar tala om att det finns tre årstider på Svalbard: polarsommar, norrskensvinter och polarvinter.
Under polarvintern är det becksvart dygnet runt i flera månader, och inte ovanligt med 30 minusgrader.
– När det ”bara” är minus tio blommar lokalbefolkningen ut och tycker att det börjar bli riktigt vårligt! Nu ligger det runt nollan och varmare än ungefär sju plusgrader blir det sällan på hela året. Nu lever man ju till största del på turismen och har modern infrastruktur, men hur folk klarade sig förr i tiden är en gåta.
Isbjörnarna regerar
En tydlig kulturskillnad är att man inte bara får bära vapen, utan ska. Isbjörnarna är fler än människorna, och de saknar naturliga fiender. Därför känner de ingen rädsla; råkar du möta på en isbjörn går det inte att skrämma bort den, utan du måste skjuta den.
– Som turist måste du ha en guide med dig i land. Men jag har bara sett isbjörnar från båten - med kikare och på tryggt avstånd!
Billigt, men oskyddat
Vem som helst får bosätta sig på Svalbard, när och hur som helst; inget visum behövs. Däremot finns inget socialt skyddsnät, så man måste kunna försörja sig själv. Moms existerar inte och vissa saker är därför oerhört billiga. Men man kan inte handla hur mycket som helst.
– Starksprit och öl är ransonerat, men inte vin. Troligtvis är det en rest från att gruvarbetarna inte skulle vara påverkade eller bakfulla på jobbet, men cheferna ville kunna vinmingla med besökare. Som turist får du visa upp din flygbiljett för att kunna köpa alkohol.
På fritiden har Björn bland annat besökt den ryska spökstaden Pyramiden, som övergavs mer eller mindre under en natt 1998 och har stått orörd sedan dess. Han har också jagat ren och blivit medlem i en väldigt speciell klubb.
– Jag är vinterbadare, och när jag läste att det fanns en internationell klubb för arktiska nakenbadare var jag ju tvungen att gå med. Det var inte så farligt kallt - kanske fem grader, skrattar han.
Har du fått en personlig relation till Svalbard?
– Ja, det vill jag nog säga. Jag blev biten av polarbuggen! Jag gillar verkligen den miljön. För den som är lite äventyrslysten och vill ha en annan typ av semester än den vanliga solsemestern, rekommenderar jag det verkligen!
Har någon besökt dig där?
– Nej, just vid gruvan släpps vanliga besökare inte in, utan det är väldiga restriktioner. Däremot har jag föreslagit för familjen att vi ska åka hit tillsammans någon gång längre fram, men får inte riktigt gehör. Det blir snabbt prat om Mallorca istället!