Nils slutar som tränare - men släpper inte simningen

Efter trettio år i Säffle Simsällskap så avslutar Nils Liedberg sin karriär som simtränare. Så lät det i juli i år. Riktigt så blev det inte, för det är svårt att släppa något man brinner för.

Sedan i september står han på egna ben som coach för medaljören Tobias Klasson. Nu berättar Nils om vägen hit, de egna meriterna, rollen som tränare och livet vid vattnet.

Internationella framgångar

För Nils började simkarriären som sjuåring, med en mor och far som båda två hade intresset och en bror som simmade. Det föll sig naturligt att haka på helt enkelt. Under barndomen sportades det i olika grenar, som simhopp men även som målvakt och utespelare i fotboll. Slutligen blev det ändå simningen som var roligast.

I flera simhallar har han tränat. När Nils var tretton flyttade familjen från Malmö till Karlstad. Sen togs beslutet om att satsa på simningen på heltid, flyttlasset gick vidare till Älvsbyn för simfolkhögskola. Efter det gjorde Nils en tid i USA som kom med stora framgångar. Det ska dock inte tas för givet, att vara idrottare på den nivån kräver mycket.

– Det var tjugofem till tjugoåtta timmars träning i veckan. Då räcker det inte heller att bara simma utan det tillkommer både styrketräning och konditionsträning. Men jag har aldrig ångrat det, berättar Nils.

Trots att träningen varit tuff och tidskrävande gav den fina resultat. Flertalet tävlingar på SM, EM och VM som resulterat i flera svenska rekord och medaljer. Att inte förglömma är att Nils vid tre tillfällen blivit amerikansk mästare.

Rollen som tränare

När karriären som simmare var över så tog inte tiden vid bassängen slut. Efter att ha bott i Helsingborg för att träna kände han att han inte utvecklades som han ville. Det var då Gundula Forsaeus hörde av sig till Nils och frågade om han skulle kunna tänka sig arbeta som simtränare i Säffle. Snabbt fick han jobberbjudande i Åmål och så hamnade han i Säffle, för att sen stanna. 1988 hade han en grupp på 21 stycken simmare, och många fler har han coachat sen dess.

– Jag har svårt släppa de som verkligen vill. Alla ska få en möjlighet att ta sig dit den vill. I och med att en annan varit på hög nivå så vet man vad som krävs, och kan föra det vidare, säger Nils.

På egna ben

Nu har tiden i Säffle SS nått sitt slut och Nils hade som tanke att arbeta med coachning i andra former. Det gick inte lång tid efter att Nils meddelade sin avgång innan Tobias Klasson hörde av sig. Nu tränar Nils Tobias privat flera gånger i veckan och är i väg på tävlingar. Senast häromveckan tävlade Tobias och slog flera rekord. Nu är målet inställt på Paralympics 2024.

– Så ett och ett halvt år till blir det iallafall som simtränare, så vi kan ta oss dit Tobias vill. Sen är tanken att det kommer bli en del som personlig tränare och coach. Det är det jag älskar och vill fortsätta med. Nu blir det en del jobb med att få igång företag och bygga hemsida, berättar Nils.

Tappet av ungdomar

Det är allt färre barn och unga som är aktiva inom idrottsföreningarna. Något som kan ha flera orsaker bakom sig. Något som också är vanligt, framförallt bland tjejer, är att i tonåren slutar man. Vill man satsa på simningen måste man flytta på sig för att kunna gå NIU, nationell idrottsutbildning. Vilket Nils saknar här i Säffle.

– Det är klart att det är tråkigt när de försvinner och färre antal simmare har varit en bidragande orsak till beslutet, säger Nils.

Lärare på flera sätt

Nils har jobbat som fritidspedagog, sedan var han idrottslärare och nu jobbar han som lärare i samhällsorientering och teknik på grundskolan. För Nils har han bara sett fördelar med att få träffa barn i olika roller.

– Skolan är lite mer som ett måste och träningen blir för att det är kul så kan jag som tar del av båda världarna se hur det gynnar varandra. Jag tycker att det är jättefränt arbete att få ha, säger han.

Stort stöd

Det går helt klart att säga att det blivit många timmar iväg på träningar och tävlingar. Något som inte alltid varit helt enkelt att få ihop med familj på tre barn.