Olle Adolphson må ha gått bort 2004, men hans minne lever i högsta grad vidare genom den visskatt han lämnat efter sig. Att det i hans samlade produktion finns en rad pärlor, som vi alla hört och känner igen, visade paret Mats Höjer och Sölve Olofsson med all önskvärd tydlighet vid torsdagens visafton i Medborgarhusets rotunda i regi av Visklubb -67.
Det var många igenkännande leenden bland publiken på ett 60-tal personer, som även fick tillfälle att sjunga med i ett par välkända refränger i visorna Okända djur, Mitt eget land och Det stora slagsmålet i Tegelbacken. De två första för övrigt med text av Beppe Wolgers med Olle Adolphsons musik.
Småtrassligt liv
Mats Höjer inte bara introducerade visorna på ett lättsamt och trevligt sätt, utan gav också små glimtar ur Olle Adolphsons ibland ganska trassliga liv. Då och då grep även han gitarren, men det var i första hand Sölve Olofssons som mycket följsamt och skickligt stod för ackompanjemanget.
Kvällen formade sig till en exposé över Olle Adolphsons visproduktion där kända titlar som Trubbel, Signaturen Karlsson evig vår, Grön kväll i Margretelund, Trettifyran, Sängen och Nu är det gott att leva naturligtvis fanns med, men också några mera sällan sjungna nummer. Programmet, som hade titeln Min Olle värmer mig, innehöll totalt 20 visor och speglade på ett fint sätt olika sidor hos Olle Adolphson.
Kvällen avslutades med två extranummer; först Olle Adolphsons älskade Österlenvisan och därefter Mats Höjers egna I mörka natten. En passande avslutning på en fin kväll.
Visklubben fick i våras ta emot Olle Adolphsonstipendiet och med konserten ville man nu uppmärksamma detta.
Anders Falk
Visklubben hyllades med Olle Adolphson-priset