”Behovet av kvinnojourer verkar tyvärr vara ändlöst”

Thereses fall är inte unikt. Kvinnojouren Frida får dagligen mängder av samtal från kvinnor i Säffle och Åmål som lever i liknande relationer. Just det psykiska våld som Therese utsatts för är både det vanligaste och ofta det skadligaste våldet, men tas inte alls på det allvar som det borde göra.

– Jag tror att det måste till en attitydförändring i grunden, säger Catarina Bäckström, samordnare på Kvinnojouren Frida.

Kvinnojouren Frida i Säffle och Åmål är en ideell förening som är partipolitiskt och religiöst obunden, och finns i syfte att stötta våldsutsatta kvinnor och deras barn. Jouren erbjuder samtalsstöd och kan även erbjuda skyddat boende.

– Kvinnojouren Frida tar även emot kvinnor från andra län och städer, så egentligen delar vi ansvaret med andra jourer över hela Sverige. Barn är också oerhört drabbade av detta. Cirka fem barn i varje skolklass beräknas uppleva våld, säger Catarina.

”Värre för varje år”

1985 bildades Kvinnojouren i Säffle, som var ett samarbete mellan skolan, kyrkan och flera andra organisationer. Den har senare utvecklats till Frida, en självgående kvinnojour som har 25 ideella medarbetare. De skulle dock behöva vara fler.

– Behovet av oss verkar tyvärr vara nästan ändlöst. Jag har varit kontaktperson här i 10 år nu och jag tycker att det verkar bli värre för varje år. Dels att det är fler och fler som utsätts för våld, men också att det går ner i åldrarna och att själva våldet blir både grövre och mer omfattande.

De våldsamma männen verkar också blir fler.

– Jag undrar om det är en effekt av hur samhället ser ut just nu, att det präglas av individualism och att alltid synas och höras. Att det göder narcissism. Det här är ju en grupp som kräver bekräftelse av andra 24/7.

Samordnaren har jour på timtid, och för Catarinas del blir det mellan 25 och 50 procent av en heltid varje vecka. Ofta har man två, tre kvinnor per vecka som man håller regelbunden kontakt med. Frida är en av få kvinnojourer i Värmland som har öppet på telefon dygnet runt.

– Jag är glad och stolt över att vi är så engagerade så att vi kan ha verksamheten öppen dygnet runt, och att vi är bra på det vi gör.

Hotad verksamhet

Det finns cirka 480 kvinnojourer i Sverige, och de allra flesta drivs på helt ideell basis. Pengar fattas alltid, och drömmen för Frida vore att få årliga och fasta bidrag från kommunen eller regionen.

– Den nya regeringen har just nu ett förslag om tillståndsplikt, vilket kan innebära att kvinnojourer behöver registreras. I förlängningen skulle det kunna innebära att många kvinnojourer behöver läggas ned, vilket vore förödande. Vi är en ideell förening som frivilligt och utan vinstsyfte arbetar med våldsutsatta kvinnor. Vi är lyssnande medmänniskor i alla åldrar och många av våra medarbetare har själva tagit sig ur våldsamma relationer. Vi vill hjälpa den utsatta att reda ut vad hon går igenom och hjälpa henne vidare till polisen eller vården, om så behövs.

Kämpar i motvind

Det moraliska stödet behövs, för den som vill anmäla möter ofta motgångar både inom sig själv och från yttre faktorer. Många kvinnor upplever att de är helt maktlösa och att de nästan behöver hoppas på att förövaren ska trappa upp sin misshandel för att det ska få ett slut; att rättsväsendet inte reagerar förrän det finns en bevisad fara för hennes liv.

– Vi har åtminstone ett 15-tal just nu som inte vågar gå till polisen. Det händer tyvärr alltför ofta att kvinnor som blivit till exempel sexuellt trakasserade får se utredningen nedlagd innan de ens fått lämna bevis.

Skolboksexempel

Thereses fall följer mallen för en typisk våldsam relation, menar Catarina.

– Det handlar ofta om intelligenta, allmänbildade och vältaliga män, vilket ger dem en viss pondus från början. Att de känns pålitliga och vettiga.

I början sätter mannen kvinnan på en piedestal och framstår som en riktig svärmorsdröm. Säger att hon är det bästa som har hänt honom och den snyggaste i världen.

– Ofta ger de också överdrivet stora presenter tidigt i relationen, och är de äldre kommer ofta frågan om giftermål tidigt, säger Catarina.

Övervakaren kikar fram

Men gradvis och utan att kvinnan förstår varför, kommer kontrollbeteendet. Tittandet i hennes SMS-konversationer och mailkorg. Han ringer ofta, även när han vet att hon är upptagen, och kräver att få veta varför hon är sen om hon kommer tre minuter efter utsatt tid.

– Det spelar ingen roll vad hon svarar, för han har redan bestämt sig för vad han tycker är sanningen, oavsett om det stämmer eller inte.

Från felfri till ständigt fel

Sen kommer anmärkningarna och kritiken, både mot henne och mot personer i hennes närhet. Bästa kompisen är knäpp och hennes mamma, som han nyss tyckte jättebra om, är otrevlig och störande. Och hon som nyss var en fulländad varelse gör nu fel hela tiden, och ska inte tro att hon är något.

– Tyvärr går offren ofta på detta till slut, säger Catarina.

Nedbrytande

Det är sant att fysiskt våld alltid börjar med psykiskt - en örfil kommer inte från ”ingenstans”. Det som till en början var elaka kommentarer kan eskalera med knuffar, slag och sexuella övergrepp. Men det psykiska våldet är inte på något sätt en ”lightversion” av våld. Catarina instämmer helt med den intervjuade Therese om att det psykiska våldet måste uppmärksammas mer och tas på mycket större allvar.

– Av alla våldsoffer som jag har träffat och som har utsatts för både psykiskt och fysiskt våld, säger nästan alla att det psykiska är vad som har skadat dem mest och under längst tid. Blåmärken går bort, men hemska saker som sagts sitter kvar som en tagg i kroppen. Det psykiska våldet är också ofta mer utstuderat.

Svårupptäckt

Dock är det betydligt mer diffust att få grepp om än det fysiska, delvis för att det i början lätt kan romantiseras. Svartsjuka kan kännas smickrande; ett kvitto på att partnern verkligen vill ha en. Att han insisterar på att få skjutsa och hämta henne överallt kan verka gentlemannamässigt och omtänksamt, men egentligen handlar det om övervakning. Beteendet skönmålas och normaliseras så att det kan vara svårt att inse att man faktiskt blir misshandlad.

– Det är inte alls ovanligt att misshandlade kvinnor nästan ber om ursäkt för att de känner obehag inför sin situation. Att de tycker att de ”borde” uppskatta att han bryr sig så mycket om henne.

Det blir inte lättare av att omgivningen ofta påpekar vad fin han är som hela tiden vill vara med henne och alltid är beredd att ställa upp för att ”hjälpa” henne, även om hon uttryckligen tackat nej till det. Många utsatta saknar någon som är klarsynt och som kan bekräfta hennes magkänsla om att något är fel.

– Jag tror att det måste till en attitydförändring i hela samhället, liksom på grundnivå, för att de här mönstren ska upphöra. Fick jag bestämma skulle relationer vara ett skolämne, säger Catarina.

Några falska alarm tror inte Catarina att det finns hos kvinnojourerna.

– Toleransen för våld i nära relationer är så hög att när en kvinna väl har tagit sig modet att ringa dit, har det alltid redan gått för långt.

Våld är ”sexigt”

Normaliseringen av skadliga beteenden kan delvis också förklara det utbredda sexuella våldet. Det förekommer absolut inte i alla destruktiva relationer, men är ytterligare en sak som verkar ha blivit lättare att blunda för. Sex med inslag av våld, förnedring, smärta och en tydlig maktuppdelning anses av många vara normalt. Saker som aldrig skulle vara okej att göra mot sin partner i något annat sammanhang accepteras i sängkammaren. Att det är något man förväntas ställa upp på och tycka om för att inte anses vara tråkig och sexuellt hämmad. Mycket våld och kränkningar går att komma undan med om man maskerar det som sex, och normaliseringen börjar tidigt.

– Samtyckeslagen verkar inte ha haft någon effekt - tvärtom. Och 80 procent av alla elvaåringar har sett våldsporr. Det är naivt att tro att det inte skulle forma deras syn på sex och kärleksrelationer och jag är genuint bekymrad över hur det kommer att gå för den unga generationen i dag, säger Catarina.

Aldrig ditt fel

Precis som Therese vill Catarina uppmana alla som känner igen sig i hennes berättelse att berätta för andra, som de litar på. Gärna kontakta en kvinnojour eller liknande inrättning för extra stöd. Och aldrig anklaga sig själva.

– Det är aldrig, aldrig ditt fel att du blir misshandlad.

Fotnot: Den här texten fokuserar på mäns våld mot kvinnor i nära relationer, eftersom det är vår intervjupersons situation och det som är vanligast rapporterat. Men givetvis finns även ombytta roller, och våld förekommer i alla sorters relationer. Du kan ringa till en kvinnojour för stöd även om det är till exempel en förälder som kränker dig. Du som är man och upplever att du blir misshandlad kan vända dig till exempelvis en mansjour. Det kan du göra även om du vill få hjälp med att sluta misshandla någon annan. Även du som själv inte misshandlar eller blir misshandlad men är orolig för någon i din närhet kan kontakta till exempel en kvinnojour eller Brottsofferjouren.