Nu är julen här: Sifhällatomtarna har varit på Silvénskas lördagskafé! Det är två saker som liksom hänger ihop.
Om de är duktiga? Gissa en gång. Har ni fel då, ska jag berätta hur bra de är. Vilka sånger de sjöng och hur duktiga scenartister de är.
För att vara så gamla som Sifhällatomtarna är som institution - en bra bit över sjuttio år - så kan man tro att de är darriga på rösten och går med rollatorer. Men icke, åldersmässigt så var de allt emellan sextiofem plus och sjutton månader. Jo, ni läste rätt, det yngsta charmtrollet var bara sjutton månader gammal och skötte sig som en riktig sifhällatomte (tomtenissa).
Julsånger är det alltid något visst med. Nostalgin kommer som ett knytnävsslag; man blir lite tjock i halsen och det kan komma en liten tår i ögonvrån, men det får man inte erkänna. Man minns gärna sin barndoms jular med gran, julklappar, den goda julmaten, spänningen innan tomten kom, ja hela köret.
Våra tomtar sjöng av hjärtans lust under ledning av den duktiga Malin Axelsson. Sångerna var de gamla bekanta som Bella Notte ur filmen Lady och Lufsen. Bjällerklang, eller som den heter på originalspråket - Jingle bells - är en gammal julsång som skrevs redan 1857 av James Lord Pierpont, och förstås, många, många fler. Den alltför fåtaliga publiken var alldeles hänförda över uppträdandet.
Publiksiffran var, får man säga, skrämmande låg: det kom 43 betalande kaffegäster. Som jämförelse kan man nämna att förra gången Sifhällatomtarna var underhållare på Silvénska var det nästa hundra betalande och det var så många som kunde komma in. Vad berodde detta på? Silvénskas serveringspersonal hade bullat upp för en invasion, men av det blev det intet. Alla stod frågande, tills någon undrade om man kan ha läst artikeln om Sifhällatomtarna i Säffle-Tidningen och missuppfattat genrepet på Silvénska den 23:e inför julaftonsturnén som framträdandet på samma plats. Det kan vara en orsak, en annan är att julstöket har tagit sin början. Vi kan inte säga vad det var som gjorde publikbortfallet, men allt har nog sin bidragande orsak. Under sedvanlig avtackning av underhållarna fick Malin en chokladask för sitt ledarskap, av vilken hon generöst delade med sig. Därefter blev det lotteri på kaffebiljetterna, där ytterligare en chokladask samt tre kaffebiljetter delades ut. Generositeten visste inga gränser denna lördag men det är klart, det är ju snart jul, då ska man vara snälla.
Detta var det sista lördagskaféet för i år, men Bosse håller redan på att ladda upp för nästa år och då ses vi den 28 januari här på Silvénska villan. Till dess, ha en god jul och ett gott nytt år! Var rädda om er och ät mycket julmat, det ska jag göra
Kurt Karlsson