Fjärde kulturmiljöprogrammet klart för Säffle: ”Ett riktigt roligt arbete”

Kulturmiljöprogrammet för Nysäter, Värmlandsbro och Svanskog är nu färdigställt. Många av Säffles alla stadsdelar och småorter har därmed fått sig ett eget kulturmiljöprogram. Men ännu finns det fler kvar - nästa år har Terese Myrin, Värmlandsantikvarien, fått ännu ett uppdrag av kommunen; Annelund, Rolfserud och bruksområdet i Säffle.

Säffle stadskärna, Tuva och Tingvalla, Sund, Sundstorp och Treabackarna var de kulturmiljöprogram man tidigare tagit fram. Nu senast blev det klart med kulturmiljöprogrammet för tätorterna Nysäter, Svaneholm och Värmlandsbro ST pratade med Värmlandsantikvarien Terese Myrin, som fått i uppdrag att upprätta dessa. Hur har det varit att arbeta med kulturmiljöprogrammet för dessa tre orter.

– Det har varit ett riktigt roligt arbete. När man gör kulturmiljöprogram får man gå in på djupet på platsen, titta på alla hus och läsa allt man kommer åt. Detta för att få en bra helhetsbild över hur platsen har växt fram och vad det är som är kulturhistoriskt värdefullt. Jag har fått så bra hjälp av referenspersoner på orterna som jag bollat med så det har varit väldigt givande, berättar Terese Myrin, Värmlandsantikvarien.

Har ni hittat några spännande byggnader? Någon av orterna som överraskade?

– I Värmlandsbro finns det nästan ingenting skrivet om historien sedan tidigare, det har saknats, och det har känts som att den platsen behöver en skjuts framåt med sin identitet - vad det är för en plats. Här är det två lantbruksgårdar som är grunden, Norbro och Sörbro, precis som på många andra ställen på landsbygden, men järnvägen som byggdes 1879 bidrog till att det blev ett litet centrum som växte till ett tydligt järnvägssamhälle.

– I Svaneholm tyckte jag att det dels var häftigt att udden med kyrkan och herrgården varit bebodd så länge och sen är ju berättelsen om ”Guldkungen” John Brynteson helt unik! När jag var ute och inventerade var berättelsen om honom det första som berättades för mig när jag pratade med människor – då är det en tydlig berättelse!

Terese berättar också att ”Guldkungens” prägel syns i bebyggelsen. Förutom att han drev herrgården med sitt jordbruk och trädgårdsmästeri så köpte han bruket och investerade mycket av sina 600 miljoner dollar (som man tror är den ofantliga summan han tjänade på guldfynden i Alaska) i orten. Det var bruket som anlade gator, el, vatten, avlopp och belysning och bygger bostäder. John Brynteson bekostade missionskyrkan, kanalen från Edsbron till fabriken, Näs kraftstation, Svaneholms silverrävfarm och delar av järnvägen.

– Särskilt under 1900-talet var det ovanligt att en enda enskild person hade så stort inflytande på en orts utveckling.

– I Nysäter blev jag nog mest förtjust i engagemanget som finns kring de äldre byggnaderna. Det finns en aktiv hembygdsförening som tar hand om flera av de äldre byggnaderna och driver sommarcaféet vid den före detta järnhandeln. Jag anade en stark hembygdskänsla och identitet. Den äldre miljön kring Nysäters gård, Kungshögen, marknadsbodarna och flera sekelskifteshus där i backen är verkligen fin, särskilt sommartid.

Många särskilt värdefulla

Det finns flera byggnader på de här tre orterna som är särskilt kulturhistoriskt värdefulla. Det är extra viktigt att man utgår från byggnaden när man ska ändra dem och använder de material och utformning som hör ihop med byggnaden. Men oftast så vet ju fastighetsägare om att de äger ett historiskt hus.

– De som ligger i farozonen till att inte tas om hand varsamt är nog vardagsbebyggelsen, modernismens bebyggelse och de som inte står ut så mycket. Det finns en risk att det i bara farten utarmas fin arkitektur och historiska värden.

Något de tre orterna har gemensamt, fastän de är så olika, är äldre jordbruksgårdar. Nysäters gård, Svaneholms herrgård, Södra Skarbols herrgård och i Värmlandbro Norbro och Sörbro. De är på något sätt stommen som de andra byggnaderna har förhållit sig till och har därför höga kulturhistoriska värden.

Har ni fått någon respons på programmet på dessa platser än?

– Jag har fått väldigt fin respons från referenspersonerna vilket gör mig allra mest glad. Kulturmiljöprogrammen är förvisso till för kommunen men det är lika viktigt att stoltheten hos de som bor på orterna och fastighetsägare ökar. Jag har också fått en kommentar från en nyinflyttad att kulturmiljöprogrammet hjälpt till att förstå platsen, så kan det ju också användas!

Har folk varit rädda om sina hus på dessa orter?

– Det är blandat. Vissa hus har förändrats mycket, en del på ett sämre sätt. Men det är inte sämre här än på andra ställen. När jag ser ett välbevarat hus med mycket av originaldetaljerna kvar blir jag glad! Äldre hus byggdes ofta med kvalitet i gedigna material och de kan hålla i många, många generationer om de tas om hand och underhålls successivt. Det är kortsiktigt att slänga och byta ut fungerande material och inte heller hållbart för miljön. Men jag tyckte nog att det var särskilt många välbevarade hus i Nysäter.

Tydliga berättelser

– När jag sammanfattat historien på de tre orterna har det varit några berättelser som stått ut lite mer, tydliga berättelser om platsen. Jag har därför sammanfattat det i tre tydliga berättelser för varje ort.

För Nysäter blev det Kungshögen, Nysäters gård och marknaden. I Svaneholm bruket, herrgården och ”Guldkungen” och i Värmlandsbro de två gårdarna, järnvägen och modernismen.

– De här berättelserna är ganska stora pusselbitar till varför orterna ser ut som de gör.

Terese avslöjar också att arbetet mellan henne och Säffle kommun fortsätter även detta år.

– 2023 har jag fått i uppdrag av kommunen att göra kulturmiljöprogram för Annelund, Rolfserud och bruksområdet i Säffle.