På Instagram kan man lära sig mycket om sin samtid. Nyss upptäckte jag att det tydligen är vanligt att folk känner att de måste betala för att umgås med folk, och att de i takt med inflationen oroar sig över att inte ha råd att träffa sina vänner. Ursäkta språket, men vad fan håller vi på med?
Jag följer ett antal olika konton på temat downsizing - att leva ett materiellt enklare liv till förmån för högre livskvalitet. Och jag har upptäckt ett vanligt återkommande tema i flera av dem: följare som hör av sig till kontoinnehavaren och ber denne skriva något om hur man ska hantera dilemmat att inte kunna eller vilja ha med sig presenter varje gång man hälsar på någon. Det kan se ut ungefär så här:
”I mina umgängeskretsar hör det till att man alltid har med sig något - en blombukett, en vinflaska, exklusivt kaffe och liknande - när man hälsar på. Jag har ganska tuff ekonomi och detta är saker som jag aldrig unnar mig själv, men det känns oartigt, snålt och pinsamt att komma tomhänt och jag vill inte framstå som en sämre vän”.
Första gången jag såg ett sånt inlägg tänkte jag att det måste vara ett undantagsfall. Men nu har jag sett så många på samma tema att jag inte kan tolka det på något annat sätt än att det - åtminstone på många håll - finns en utbredd norm av att man alltid ger sina kompisar presenter när man är hemma hos dem.
Så framgår det även av kommentarerna från andra följare. Många är helt oförstående till varför denna trend skulle behöva brytas.
”Hellre att man avstår från sin egen lunch i så fall”, löd en kommentar.
”Aldrig att jag skulle komma tomhänt hem till en kompis, det känns verkligen oartigt och snålt”, skrev en annan.
”Vänner ska man inte snåla in på. Jag skulle stanna hemma i så fall”, löd en annan.
Hur i hela friden har vi hamnat i läget att vi betalar för att hälsa på hos våra egna vänner?
Det är tillräckligt tråkigt att många tvingas avstå after work, spelningar, bio och liknande av ekonomiska skäl, och därmed går miste om den sociala gemenskap det ger. Men att det ska kosta något att träffa sina vänner när man ses hemma hos dem? Det är ju helt absurt.
Jag tycker att det känns trevligt att ha med mig något när det är första gången som jag hälsar på hemma hos någon, eller om det är ett lite mer speciellt tillfälle - till exempel om jag har blivit inbjuden till en nyårsfest, eller om det nyligen har hänt något särskilt i dennes liv som känns fint att uppmärksamma. Ibland kan det bli någon liten gåva utöver det ”bara för att” (”du, jag bakade tekakor i går och får inte plats med allt i frysen - vill du ha ett gäng?”). Jag har dock aldrig gett bort mer än vad jag känt att jag haft råd med, men framför allt har jag aldrig upplevt att det skulle finnas en förväntan om att man ska ge presenter till vänner varje gång man befinner sig i deras hem, som någon sorts inträde. Det är en helt bisarr tanke att jag skulle ha med en flaska amarone varje gång jag tittar på film hos en kompis, eller att denne skulle ge mig en rosbukett för varje opretentiös fika. Handlar det om personer man känner väl och träffar regelbundet, måste det väl räcka gott att man bjuder igen?
Allra mest bekymmersamt i dessa historier är kanske att man vänder sig till någon annan för råd, istället för att bara säga som man känner till personerna det faktiskt berör. Att man värdesätter själva umgänget jättemycket och gärna avstår det ständiga prylväxlandet, av vilken anledning det än må vara. Om man inte kan säga det till sina vänner, så till vem?