Sverige är ett på många sätt fantastiskt land att leva i. Det gäller i synnerhet om du är förälder. Ingen annanstans får man så många förmåner för att man har barn. Men det är tydligt att mycket vill ha mer. Det är rent oanständigt vilka krav en del föräldrar tycker att de kan ställa på samhället för något som de själva har valt.
Mina utländska vänner tappar hakan när jag berättar att i Sverige behöver inga mödrar lägga ner karriären för att de fått barn. Här har man lagstadgad rätt att vara ledig från jobbet i nästan 1,5 år per barn man skaffar - och få lön under tiden. Man måste heller inte ta ut alla dagar när barnen är bebisar, utan man kan teoretiskt få extra semester två veckor runt jul och nyår för att åka pulka med en åttaåring. Några såna möjligheter finns inte för den barnlösa kollegan, som kanske har betydligt mer rimliga skäl att få vara ledig under samma tid. Barnomsorgen är kraftigt subventionerad av staten, skolan helt gratis (inklusive måltider och läromedel) ända upp till högskolan, kostnadsfri sjuk- och tandvård, mängder av kostnadsfria fritidsaktiviteter. Faktum är att man till och med får betalt för att man skaffat barn, genom generösa skattefinansierade bidrag som kommer på kontot varje månad utan motprestation - ju fler barn du har, desto mer pengar får du.
Jag säger inte att vi borde ha det på något annat sätt. Barn är alltid oskyldiga och ingen har valt sina uppväxtvillkor. Jag tycker att det är helt fantastiskt och rätt att barnen genom vår gemensamma välfärd får så lika förutsättningar som möjligt, oavsett vilka föräldrar de fick och oavsett vad som händer familjen.
Men det hade varit fint om fler föräldrar insåg just hur bra de har det. Varje dag ser jag nya åsikter på sociala medier om att staten borde sponsra föräldrars livsval ännu mer än de redan gör.
Just nu snackas det mycket om sportlov. Många lovaktiviteter är gratis att delta i, men barnen behöver ha med sig en frukt eller en smörgås till fika. ”Jag har tre barn, och ska jag skicka en banan med dem varje dag under lovet blir det dyrt!”. Okej, vem tycker du annars ska ge dina barn mat om inte du? De behöver äta oavsett var de befinner sig någonstans; menar du att de inte hade fått någon mat om de hade varit hemma på lovet?
I dagarna delas elstödet ut till svenska hushåll och jag baxnar över vissa människors otacksamhet. Jag läste en intervju med en kvinna som tyckte att hon hade fått alldeles för lite i elstöd. Hon hade ett närapå tvåsiffrigt antal barn. Vissa ekonomiska knipor är omöjliga att förutse, som att drabbas av sjukdom, bli lämnad av sin partner eller varslad från jobbet. Men att det kostar att ha en halv skolklass boende hos sig borde inte komma som en chock, och att skaffa barn är ett i högsta grad medvetet val. Hon får redan över 14 000 kronor rätt in på kontot varje månad bara för att barnen finns, och nu hade staten även betalat 75 procent av hennes elräkning. Men detta tyckte hon var ”snålt”, eftersom räkningen var högre än så och hon har ”andra utgifter också”.
Ja, och vem bär ansvaret för det?
Lite tacksamhet över att vara förälder i världens generösaste barnland vore klädsamt.