Säffle stadshus är en byggnad som fascinerar. I dagarna publiceras en kandidatuppsats av konststudenten Ella de Verdier Hallén, som handlar om stadshuset ur ett konsthistoriskt perspektiv.
Ella, som studerat konstvetenskap vid Uppsala universitet, berättar att hon tidigt bestämde sig för att låta uppsatsen handla om ett stadshus.
– Jag är väldigt intresserad av arkitektur, och det finns mycket att fördjupa sig i när det gäller stadshus. Många är ursprungligen rådhus, och de kan fylla så många olika funktioner i olika kommuner. Men gemensamt för många är att de är en viktig profan byggnad på en ort, och något som det gjorts stora investeringar i. Det är byggnader som gör avtryck!
Säffle stadshus låg nära tillhands för Ella, som är uppväxt utanför Åmål.
– Jag bestämde mig ganska snabbt för Säffle, och ju mer jag efterforskade, desto mer intresserad blev jag! Det är en väldigt intressant byggnad både ur ett konsthistoriskt och ett nationellt perspektiv.
Vad skulle du säga kännetecknar Säffles stadshus?
– Att det är så rikt! Det är ett ”totalkonstverk”, med så många inslag av konst hela vägen.
Ett identitetsbygge
Stadshuset stod färdigt 1954 och är än i dag en av de största investeringar som kommunen har gjort. Prislappen var drygt 4 miljoner kronor, vilket i dag motsvarar cirka 100 miljoner kronor. Man sparade med andra ord inte på krutet, utan ville visa att även om Säffle kommun var Sveriges yngsta var det en kommun som kunde ta plats och våga satsa.
– Det var ju ett identitetsbygge. Man kunde kalla sig stad med den här byggnaden, så man ville visa upp någonting.
Det visar inte minst valet av arkitekt: Nils Einar Eriksson, en av sin samtids giganter och som även designat bland annat Göteborgs konserthus.
– Man har ena foten i 50-talets funktionalism, samtidigt som det är stort fokus på den hantverksmässiga kvaliteten rakt igenom. Stadshuset hör till en tradition av att bry sig om det hantverksmässiga och arkitektens engagemang genom hela arbetet.
Förenar gamla och nya tider
Till stor hjälp i sin uppsats har Ella haft Johan Österman, kommunikatör på Säffle kommun och författare till boken Den klarnande april, om just Säffles stadshus. Ella har också varit på besök i stadshuset och känt historiens vingslag, samtidigt som huset inte på något sätt är musealt utan i allra högsta grad levande.
– Det har funnit mycket bra och lättillgängligt material till min uppsats, och jag är otroligt tacksam för den hjälpen.
Hur har arbetet varit?
– Att skriva en större uppsats har varit tungt ibland, men också väldigt roligt. Det är extra kul när jag har viss personlig koppling till Säffle. Väldigt givande!
Finns det något som du har fastnat särskilt för när det gäller stadshuset?
– Jag slogs av vilket otroligt fokus det är på varje litet element. Det är så otroligt genomtänkt. Det är också väldigt fascinerande hur bygget engagerade hela Säffle, med lokala entreprenörer och sponsorer. Om jag hade kunnat dyka ännu djupare i det här, hade jag gjort det!
Kommer du att fortsätta med dina konststudier på en ännu högre nivå?
– Det återstår att se. Just nu jobbar jag faktiskt i ett annat stadshus - Stockholms stadshus.