Säffle Ridklubb efter pandemin: ”Svårt att få ekonomin att gå ihop”

För Säffle Ridklubb har det inte varit lätt under pandemin. Nina Lauri började som verksamhetschef i klubben strax efter att Covid 19 lättade en aning, men kan trots det vittna om ett år där man tappat många ridelever och tampats med ekonomiska påfrestningar.

Ridsporten har trots allt varit lyckligt lottad, menar Nina, eftersom den till största del utövas utomhus. Därmed har man haft möjlighet att fortsätta anordna aktiviteter och träningar, dock med restriktioner gällande antal personer som vistats i stallet och på läktare.

Svår återväxt

Trots att verksamheten kunde upprätthållas relativt intakt, var det många som valde att sluta ta ridlektioner av rädsla för att bli smittade, särskilt innan vaccinet var färdigt. Med pandemins efterverkningar har det dessutom varit väldigt svårt för klubben att komma tillbaka.

– Det har varit väldigt många avhopp under pandemin, men sen har det också varit svårt att få tillbaka elever, eftersom levnadskostnaderna har gått upp så våldsamt. När man har svårt att köpa mat och betala elräkningar, är det ofta fritidsintressen som blir lidande, säger Nina.

Ridsporten kräver dessutom relativt dyr utrustning, åtminstone om man köper nytt. Det har Säffle ridklubb tänkt på och startat upp en second hand-hörna i stallet, där ridelever kan köpa begagnad utrustning billigt.

– Den är väldigt använd nu, vilket den inte var förut. Där kan man till exempel köpa ett par ridbyxor för 20 till 25 spänn, och då tjänar klubben en slant också. Det är väldigt uppskattat av både föräldrar och ridelever, säger Nina.

Finns engagemang

När det kommer till det ideella engagemanget i klubben, menar Nina att sådana krafter började dala redan innan pandemin.

I dag finns fortfarande några eldsjälar som ser till att saker blir gjorda och ställer upp när klubben anordnar olika evenemang, men dessa personer är i eller på väg mot pensionsålder. Ibland hjälper även föräldrar till, men utöver det är det svårt att få folk att ställa upp ideellt, förklarar Nina.

– Folk har inte tid. Jag personligen tror att det beror mest på att allt är så digitalt – det digitala livet kanske gör vissa saker lättare, men sociala medier slukar mycket tid bland unga, till exempel, säger Nina.

Hur arbetar ni för att försöka få folk engagerade i verksamheten?

– Vi försöker bearbeta ungdomar genom att engagera dom i ungdomssektionen, stärka klubb-andan och en inkluderande gemenskap, men det är ett svårt jobb att räcka till ibland, säger Nina.

Högre kostnader

Den ekonomiska påfrestningen stoppar inte vid många avhopp och få återkommande. Medan andra sportklubbar som befinner sig i samma situation ofta kan lägga sina redskap på hyllan i väntan på bättre tider, måste hästarnas levnadsstandard upprätthållas, även när det är pandemi.

– Vi har svårt att få ekonomin att gå ihop. Hästarna äter lika mycket mat oavsett om det är pandemi eller inte. Det är ju inte som en fotboll eller hockeyklubba, som man kan lägga på hyllan, så det blir kanske lite svårare för en ridklubb att komma tillbaka, säger Nina.

Kostnaderna för hästfoder har dessutom ökat det senaste, som en kedjereaktion av höjda dieselpriser.

– Både transportkostnaderna och själva priset på hö och ensilage har gått upp ganska mycket, eftersom det är dyrt för bönderna att köra sina traktorer.

Hoppas på Krokstad

Som det ser ut i dag är verksamheten till största del återställd. Till nybörjargrupperna i ridning står folk nu i kö, men till de mer rutinerade träningsgrupperna finns det fortfarande luckor att fylla.

Nina ser dock ett framtida problem för ridklubben. För strax över två år sedan fattade kommunstyrelsen beslut om att en ny ridanläggning ska byggas vid Krokstad, men än har inte byggprocessen påbörjats.

– Det är avgörande för klubbens framtid att vi får den nya anläggningen, annars kommer stallet och hästarna att vara mitt i ett industriområde, vilket inte är bra eftersom vi inte har så många ridvägar här. Vi måste kunna få ut både hästar och ryttare i skogen för att få en allsidig utbildning.