Alla barn ska gå i skolan, alla barn ska nå målen i skolan, alla barn har rätt till utbildning och utveckling utifrån sina egna behov och förutsättningar. Så heter det i barnkonventionen, så heter det i skollagen och så heter det i läroplanen. Så heter det inte i Säffle.
Hur ska vi se till att dessa krav uppfylls? Frågar vi en lärare blir svaret att det uppfylls genom goda relationer, stabilitet, trygghet och motivation. För att uppfylla det behövs tillräckligt med personal i skolan för att säkerställa den kvalitet som krävs för att eleverna ska nå målen. Frågar vi BUN, utvecklingschef för skolan och ansvarig rektor i Säffle så är svaret att skära ner.
Ovan nämnda säger att det är dags att skära ner på personal på Höglundaskolan. Något som får oerhört tragiska följder för barnen som går där. Det får också katastrofala följder för personalen. Men vi kräver ändå att lärarna säkerställer undervisningen, att eleverna når målen och att eleverna går vidare ut i livet med bra värderingar och empati för andra människor. Kraven kvarstår, ert uppdrag blir att genomföra samma resultat med ena armen bakbunden.
Har ni någonsin frågat lärarna hur dem ser på saken? De människor som vet mest om hur man bedriver en fungerande skola, de som bäst vet vad våra barn behöver. En lärare är en stor del av barnens liv. En betydelsefull vuxen som står där varje dag och skapar trygghet för barnen omkring sig. Det skapas en stabilitet som gör att barnen vågar vara sig själva och utvecklas. Du kan aldrig byta ut en lärare mot olika stödinsatser och tro att det blir samma sak. Det är förödande för barnen.
För våra barn på Höglundaskolan blir det väldigt annorlunda framöver. Det får stora konsekvenser. Vem ska förklara det för barnen? Vem ska förklara varför deras fröken måste sluta? När just den läraren kanske är anledningen till att de trivs? Kanske den enda vuxna som ser dem? Kanske den enda som lyssnar, ser och uppmuntrar. Den som från första dagen i årskurs 1 har tagit hand om dem och gjort det med den äran. Det handlar om relationer och människor.
På Höglundaskolan arbetar lärare och fritidspedagoger som gör allt för våra barn, som varje dag gör sitt bästa, inte bara för att barnen ska nå målen, utan också för att barnen ska uppleva trygghet, stabilitet och utvecklas till bra ungdomar och vuxna. De gör allt i deras makt och vi föräldrar ser hur dem går på knäna. De har kämpat i åratal för att höja kvaliteten på skolan. De sliter som djur för att få verksamheten att fungera. Och alla bör veta att dem verkligen har lyckats. Även om dem inte alltid känner det själva, när dem trötta går hem efter sin arbetsdag, så gör dem ett enormt arbete för Säffles barn. Något vi borde visa stor tacksamhet för. Istället tackar vi dem genom att slå undan benen på dem.
Mitt barn har hittills haft en trygg skolgång. Alla barn ska ha rätt till denna trygghet även i fortsättningen. Att dra ner på personal är aldrig rätt lösning. Vi måste börja med barnen för att få ett tryggt samhälle. Färre personal i skolan leder till att man som lärare istället för att lägga sin tid på undervisning får lägga sin tid på att släcka bränder. Vilket leder till otrygga barn, utmattad personal och sämre resultat. Det säger sig självt. Det kommer leda till så stora problem att vi får en skola i kris. Först då ska resurser sättas in. När det är för sent. När katastrofen blir ett faktum. Tänk om och gör rätt. Det är dags att vi visar lärarna den uppskattning de förtjänar. Annars kommer vi få se en utveckling som vi bittert får ångra. Jag vädjar till er att tänka om. Tänk på barnen, visa att barnen är det viktigaste vi har.
En förälder på Höglundaskolan