I 60 år tillverkades det orglar i Säffle. Tusentals instrument lämnade fabriken, men ändå verkar det mesta ha fallit i glömska – eller finns det kanske någon som har bilder eller minnen från fabriken och kan berätta mer om denna epok i Säffles industrihistoria?
Det är snart 70 år sedan Arvid Bengzon låste dörren till orgelfabriken på Bergsgatan. Under de senaste åren hade han skött verksamheten tillsammans med Ewald Carlsson och Ernst Eriksson – men innan dess var det ett antal anställda som passerade fabriken.
Det hela började 1900. Olof Berggren och Arvid Bengzon hade båda en bakgrund från Nyströms orgelfabrik i Karlstad, när de startade det som fick heta Nya Orgelfabriken. Därmed fanns det fyra orgelfabriker i Karlstad – och kanske var det konkurrensen som gjorde att de valde att flytta till Säffle. På sommaren 1902 flyttade de in i den gamla valskvarnen vid Byälven. Samtidigt ändrades firmanamnet till Berggren & Bengzons Orgelfabrik.
På Bergsgatan
Vi vet inte så mycket om de första åren. I annonserna beskrivs det att de tillverkade orglar för ”kapell, skolor och enskildt bruk, med modernaste konstruktion och till billigaste pris”. Det verkar ha varit fart på verksamheten. Redan 1910 köpte de en tomt vid Bergsgatan och på hösten samma år stod fabriken klar. Det var ett stort hus i 2,5 våningsplan.
Seffle-Tidningen rapporterade. Nedervåningen inrymde en stor arbetslokal och dessutom kontor, pannrum och utrymme för montering, polering och målning. Det var många moment innan en orgel var klar. De övre våningarna stod tomma. Där fanns det utrymme för expansion. Även tidningen Västra Värmland rapporterade från den nya fabriken. Här var det fokus på det tekniska. I maskinparken ingick sågklingor, hyvlar, borrmaskiner och putstrissor. Allt drevs av en fem hästars motor.
Vilka var då de som arbetade i den nya fabriken? 1912 var fotografen på plats. Huset stod fortfarande utan brädfordring. Framför fabriken kan man se personalstyrkan. I fönstren skymtar instrumentmakare Ewald Carlsson och orgelfabrikör Arvid Bengzon. Framför entrén står orgelfabrikör Olof Berggren, snickare Reinhold Berggren, snickare Oskar Rålin, lärlingen Ivan Åkerblom och två okända medarbetare.
Sufluftsteknik
En av dessa är gissningsvis orgelsnickare Einar Johansson. Litet senare fick man förstärkning. Från Åmål kom orgelstämmare Victor Johansson. Han antog senare namnet Dise och startade dragspelsfabrik i Göteborg. Även Axel Kalén och Gunnar Berggren började sin bana vid orgelfabriken. På 1920-talet var orgelsnickare Sven Josef Bååth anställd i företaget och på 1940-talet kom bonare Herbert Karlsson och springpojken Ivan Olsson. Men vilka fler?
Redan från starten använde de sig av den så kallade sugluftstekniken, ett system som hade importerats från USA. I produktkatalogen framhåller de sin unika intoneringsmetod, en ”fabrikationshemlighet som ger instrumenten den sköna fylliga ton som gjort orglarna så omtyckta”. De talar också om moderna stilar och ett gediget möbelarbete. Berggren & Bengzon försökte undvika dyrbara utställningar. Tre gånger hade de ändå ställt ut sina orglar: 1903 i Karlstad, 1911 i Arvika och 1922 i Nässjö. Samtliga gånger fick de medalj, något de givetvis var stolta över.
Viktigt att synas
Annonseringen var viktig. Det gällde att synas. Bara i Värmland fanns det tio orgelfabriker. På nära håll fanns dessutom Rålins i Åmål, en av Sveriges största tillverkare, Den nivån nådde aldrig Berggren & Bengzon, men produktionen rullade på och orglarna spreds över landet. De lär även ha haft en omfattande export till Norge.
1924 års produktkatalog innehåller 34 modeller och med ett prisspann från 250 till 900 kronor. Den billigaste varianten hade fem oktaver och en genomgående stämma. Materialet var imiterad valnöt eller mahogny. För 900 kronor fick man äkta mahogny, 10 stämmor och 15 register. I båda fallen fick köparen ljuslampetter på köpet! Dessa köptes givetvis utifrån, och det gällde nog även en hel del av de tekniska detaljerna.
1924 års lågprisvariant - 250 kronor och tillverkad i imiterad valnöt. Den här modellen för tänkt för ett kapell och är därmed lite större. 1924 års lyxorgel - i äkta mahogny och med 10 stämmor och 15 register. I början var orglarna riktiga konstverk, som detta exemplar från 1902.
Olof Berggren dog 1934. Ett år senare bjöds fabriken ut på auktion. I annonsen beskrivs fabrik och maskinpark. Arvid Bengzon köpte det hela, verksamheten fortsatte ytterligare 20 år.
Köpte in virket
Det fanns ytterligare en medarbetare i företaget, Ernst Eriksson. Hans son Göte tittade ibland in i fabriken och har berättat hur det under de sista 10–15 åren var främst tre medarbetare. Pappa Ernst ritade modellerna och gjorde höljena. Han svarade även för virkesinköpen. Varje vår och höst cyklade han upp till Långserud där han valde ut lämpligt virke. Halvårsbehovet travades upp i gårdshuset. Ewald Carlsson hade varit med från starten. Han var instrumentmakare och den som tillverkade innanmätet med bland annat bälgen. Arvid Bengzon var chefen, men hade också ett viktigt specialuppdrag. Det var han som skötte intoneringen och stämningen. Sommartid stod fönstren öppna och då spreds orgeltonerna ut över Bergsgatan.
Orgelfabriken hade flera agenter, bland annat en återförsäljare i Göteborg. Ofta var det skolor som beställde poster om 50-talet orglar. Så stora leveranser kunde fabriken inte ordna på senare år. Istället blev det mest småordrar, ibland till fjärran länder – exempelvis i Afrika där orglarna behövdes inom missionen.
Lade ned 1957
Ungefär så fortgick arbetet, tills en dag 1957 då den 80-årige orgelfabrikör Bengzon slog näven i bordet och utbrast: Nej pojkar, nu lägger vi ned. Tramporglarnas storhetstid var sedan länge förbi. I hemmen hade de ersatts av pianot och även från skolorna hade efterfrågan minskat – även om orgel och psalmsång var självklara inslag i skolsalarna ännu på 1980-talet.
Arvid Bengzon dog 1958. Orgelfabriken ärvdes av familjen Kilström som 1961 sålde fastigheten till byggmästare Arvid Nilsson. Den 50-åriga fabriken revs och fick ge plats åt nybyggen. I trottoarkanten kan man än idag se var infarten låg. Delar av husgrunden ligger dessutom kvar i form av en stödmur.
I övrigt då? Det händer att Säffleorglarna dyker upp i annonser, ofta under rubriken bortskänkes. I uppslagsverket Wikipedia illustreras artikeln om Harmonium med foton av orglar från Säffle och Åmål. Och så efterlysningen. Finns det någon levande själ som har börjat sin bana som lärling eller springpojke hos Berggren & Bengzon, eller finns det någon som har bilder från fabriken?
Claes Åkerblom