Fantasifull berättelse om Lurö

En båt når fram till Lurön i Vänerhavet. En av dem som varit ombord går iland på piren eller bryggan. - Detta är den vanligaste och alldagligaste av alla händelser på en ö med fiskare, jordbrukare, fårskötare, turister, konstnärer, arkeologer, pilgrimer och alla andra. Men ibland är det en unik händelse som kommit att betyda så mycket.

För biskop Bengt Wadensjös del skedde detta när ett biskopsbesök, en så kallad visitation, ägde rum i dåvarande Millesviks pastorat. I programmet ingick en båtresa till Lurö och till Lurökyrkan. Wadensjö fick då för första gången se ruinen av den stora stenkyrkan. Under mer än trettio år har han därefter ägnat så mycket tid, krafter och energi åt Lurökyrkan, själva ön och hela vänerregionen.

Många utgrävningar

Bland annat har han deltagit i många arkeologiska utgrävningar på ön, skrivit flera böcker med utgångspunkt från Lurö, lett universitetskurser i kyrkohistoria med Lurö som tema och Husaby och Bridget-källan där Olof Skötkonung döptes. Wadensjö har också gjort resor till bl.a. Orkneyöarna och till kyrkor och miljöer där för att finna likheter med Lurö. Och nu har han skrivit denna bok.

I boken De lyckliga öarnas land - En saga om Lurö och Lurö kyrka - vill Wadensjö ge en berättelse med en förhistoria till Lurö stenkyrka. En sådan stor kyrka kan inte bara stå där utan den måste ha en förhistoria även om det inte finns några dokument bevarade. Han gör det med fiktiva karaktärer som får agera tillsammans med legendens gestalter, med dokumenterade människor och under de tidsandor som har funnits under århundradena.

Fantasieggande

Mycket fantasieggande är att han väver in Beowulf-berättelsen i sin egen. Kampen mot monstret Grendel och senare monstrets moder och striden om Grendels skatt har man berättat om i länderna runt hela Nordsjön och Östersjön. Handlingen rör danerna och utspelar sig i och omkring Sverige och Danmark och i Östersjöområdet.

Två båtresor och två landstigningar på Lurö blir viktiga. I den ena stiger munken broder Alexander från Eire i land med missionsuppdrag. Han kommer för att berätta för öborna och för människorna runt hela Vänern om kristen tro som den har utvecklats i de keltiska länderna. Han och hans medföljare vill bygga ett gudshus. Han vill att människorna i hela Vänerlandet ska få möta berättelserna om gudomlig förlåtelse , om övertygelsen om ett lika värde för alla människor och med hopp för evigheten.

Första träkyrkan byggs

Wadensjö låter broder Alexander med medföljare möta människor som är beredda att möta dessa missionärer från fjärran trakter med ömsesidig omtanke och förståelse. Ledaren för öfolket hör i berättelsen till den kungliga Ynglingaätten.

En gemenskap växer fram på ön där en första liten träkyrka och prästgård byggs.

I sagan låter Wadensjö verkliga berättelser och fakta komma med, t.ex. den lilla träkyrkan på kullen vid Varnhem där senare Katas stenkyrka skulle byggas och Torgeirs källa vid Strand vid Glafsfjorden. Sent i berättelsen får traditionerna om att Forshems kyrka ska vara tillägnad den heliga graven stor betydelse.

Stenkyrka byggs

Den andra båtresan och landstigningen är när biskop Sigfrid stiger i land tre århundraden efter Alexander. Efter landstigningen låter Wadensjö karaktärerna få diskutera reinkarnationens möjlighet. Under resan hade biskopen och flera personer i hans följe känt igen sig, trots att de aldrig gjort resan förut. Kunde återfödelse vara möjlig? Kunde det finnas bibliska exempel på sådana tankar?

Biskop Sigfrid blir i berättelsen biskop i ett Vänerstift. Stenkyrkan på Lurö blir byggd för en specifik uppgift men används också för andra ändamål. I berättelsen byggs de bedömningar som just nu finns arkeologiskt in i ett sammanhängande berättelse.

Svåra frågor

Olof Skötkonung döps av biskop Sigfrid i Brigidas källa. Biskopen får senare ett nytt uppdrag och lämnar Lurökyrkan och Vänerlandet för att flytta längre söderut i landet, som ännu inte heter Sverige.

Flera svåra frågor i tiden tar Wadensjös karaktärer upp i sina samtal. Det blir med tiden också svårt för människorna runt Lurökyrkan. Hela samhällsbilden runt kyrkan förändras, kyrkan blir förstörd och mycket snabbt blir den bortglömd.

I hela Wadensjös berättelse samtalar människorna om sådant som har stor betydelse. De gör detta mot en fond av naturskildringar, blommor, träd, ängar och fåglar som sveper genom lufthavet. Även åska och storm kan komma med förebud. Denna natur får vara tecken på Guds goda skapelse och ibland med gudomliga budskap.

De som en gång för länge sedan tog båten till Lurö, var det detta som de ville förmedla? De övertygelser, tankar och händelser som en gång kommit att resultera i Lurökyrkan, och som denna saga om Lurö på ett fantasifullt och spännande sätt förmedlar?

Gunnar Imberg