Hoppa till huvudinnehållet

Ensam är inte stark

Publicerad:
Nils-Eije Stävare har skrivit veckans betraktelse.
Nils-Eije Stävare har skrivit veckans betraktelse. Foto: Jenni Jansson

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

Kenta Gustafsson blev år 1979 ”världsberömd i hela Sverige” då han sjöng sin egenskrivna sång: ”Just idag är jag stark.” Första versen lyder: ”Just idag är jag stark. Just idag mår jag bra. Jag förs framåt av kraftiga vindar. Just idag är jag stark. Just idag mår jag bra. Jag har tron på mig själv på min sida.”

Kentas dag - då han är stark och mår bra – är en dag då det blåser medvind och självförtroendet är intakt och starkt. Alla vi som nickade instämmande då Kenta sjöng denna sång, vi visste av erfarenhet att livet bjuder sådana dagar, men bara ibland. Vi visste då, och vi vet nu, att det även finns andra dagar i livet, - motvindsdagar - då självförtroendet sviktar och vi vare sig är starka eller mår bra.

I dagens alltmer individualistiska konkurrenssamhälle, där ordspråket ”Envar sin egen lyckas smed” gäller som livsmaxim för många, och självförverkligandet är det prioriterade målet i livet, mår vi sämre än kanske någonsin tidigare. En undersökning från Kairos Future gjord i år, 2023, visar att hela 24% av Sveriges befolkning anser att livet saknar mening. Materiella värden genererar inte en hållbar och tillräcklig livsmening, inte ens för dem som är framgångsrika i jakten på sådana värden. När livets brutala verklighet gör sig påmind och vi drabbas av sjukdom, lidande, våld och död, då tröstar ett fett bankkonto eller en lyckad karriär föga. Då blir vi små och svaga, vi blir besegrade och står där hjälplösa inför nederlaget.

Kristen tro ser realistiskt på livet. Den utgår ifrån det faktum att vi människor har ett existentiellt behov av gemenskap. Detta gemenskapsbehov är dubbelt: Först och främst är vi skapade av Gud för att leva våra liv i gemenskap med honom. Från början var förbindelsen mellan människan och hennes Skapare alldeles naturlig och självklar, men så kom synden och ondskan in i vår värld och kontakten bröts. Det är denna förlorade gemenskap med Gud som Jesus, genom sin död på korset för våra synders skull, har återskapat och upprättat på nytt. Bön till Gud om syndernas förlåtelse i tro på Jesu försoning, ger just förlåtelse och personlig gemenskap med Gud, vår Fader och Skapare. Ett liv som kristen är ett liv med möjligheten till dagliga samtal med Gud. Den kristne vet att Gud hör bön, och ibland även svarar på böner.

Vi människor har också behov av gemenskap med varandra. Den kristna församlingen erbjuder sådan gemenskap. När kristendomen uppstod och kristna församlingar grundades, då var just gestaltandet av en djup och innerlig gemenskap ett utmärkande karakteristika. Om den första församlingen i Jerusalem berättas det: ”De troende fortsatte att samlas och de hade allting gemensamt...De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje” (Apg 2:44; 46). Så ser inte riktigt den gemenskap våra kyrkor idag erbjuder ut, men du erbjuds åtminstone gemenskap i gudstjänst och efterföljande kyrkkaffe om Du kommer i morgon söndag. Välkommen!

Nils-Eije Stävare, predikant i EFS-kyrkan Säffle

Artikeltaggar

EFSEtik och religionFörsamlingarGudGudstjänsterJerusalemJesusSäffleVind