Säffle orienteringsklubb firar 80-årsjubileum, men när kom egentligen orienteringen till Säffle, och vilka var pionjärerna? Om man gräver i historieböckerna så dyker årtalet 1929 och namnet Erik Trolle upp.
Frisksportarklubben, Säffle kanotklubb, Cykelklubben Sif, Gångklubben Mix ... På 1930-talet dök det upp en rad nya föreningar i Säffle. Plötsligt skulle alla vara ute i friska luften. Givetvis skulle det satsas även på orientering. Säffle OK bildades visserligen först 1943, men redan på 1930-talet var orienterarna i full gång.
Någon har menat att det var 1929 som orienteringen kom till Säffle – tio år efter att major Ernst Killander lanserade sporten i Sverige. Och just 1929 flyttade Erik Trolle till Säffle. Han kom från Örgryte och var under några år kontorist i Säffle. Han var orienterare och ville givetvis fortsätta med detta. Sagt och gjort, snart hade han fått med sig ett antal intresserade – och då inte minst en rad billerudare. Thore Larsson (103 år) började vid Billeruds HK redan 1938. Han minns hur kollegorna snabbt lockade in honom på orientering, ”med nattorientering ett par kvällar i veckan och små tävlingar på söndagarna” och hur ”alla var med och orienterade”. Orienterarna snickrade ihop en bastubarack vid Sandbacken och hyrde senare en torpstuga vid Remmene. Det blev populära samlingspunkter.
I de första årgångarna av Säffle OK:s klubbtidningen Gengångaren har Ragnar Persson och Sture Moberg intervjuat några av pionjärerna. En av dessa var Bertel Larsson, ”Karl-Stig”. 1972 mindes han tillbaka till åren med Erik Trolle och hur denne samlade ett antal entusiaster omkring sig. Tidigt på söndagsmorgnarna samlades de vid en stuga vid Harefjorden, i ur och skur. En höjdpunkt var de årliga klubbmatcherna mot IF Viken i Åmål. Där lyckades Säffle snabbt ta hem det nyuppsatta vandringspriset – trots att Åmål 1932 hade närmare 200 orienterare!
Snart tog IF Sifhälla upp orientering på programmet (med Ture Carlsson som drivande) och 1939 fick orienteringen en egen sektion inom Sifhälla. Just 1939 kom Ture Björkman till Säffle och därmed blev det han som tillsammans med Oscar Axelsson och Nils Strand drog igång den nya sektionen. Så rullade det på, till hösten 1942 då orienterarna kallades till ett möte på Larssons konditori. Vid sidan om Ture Björkman nämns även Bertel Larsson, Nils Johansson och Nils Strand som initiativtagare. Beslutet blev att bilda en orienteringsklubb. Våren därpå instiftades Säffle OK.
Redan det första året satsade man på en korptävling, ”för att bredda sporten” menade Ture Björkman. Och det lyckades. Premiärkorpen i Björrud samlade nära 80 startande. Inför orienteringsklubbens 50-årsjubileum 1993 passade Lennart Stolpe på att intervjua Ture Björkman. Han mindes ytterligare medlemmar som var med från början: Elsa Lagerberg, Dagmar Bönström, Gura Grötting, Sigurd Klang, Evert Andersson, Gösta Jönsson, Hilding Stenbäck, Sven Nehlin, Joe Danielsson och Torsten Larsson.
Tidningarna rapporterade flitigt från tävlings- och träningsverksamheten. I resultatlistorna från 1943 dyker det upp en hel rad kända säffleprofiler: Ragnar Porath, Valter Améen, Thore Larsson, Ove Berggren, Stig Lindelöv, Allan Bengtsson, Karin Björkman, Erik Emanuelsson, Ulf Hägg, David Eklöf, Arne Pettersson, Georg Bruce, Knut Ronge, Folke ”Garren” Ericson, Britt Danielsson – och Nils Nehlin som ännu 80 år senare minns pionjäråren i Säffle. Snart fick klubben förstärkning genom Roland Johansson, nyanställd vid Billeruds skogskontor. Efter säffleåren blev han svensk mästare. Bland övriga som bidrog till klubbens framgångar fanns Nils Johansson, Karl-Ivar Bergfjord och senare även John Nersjö och Göran Melin som värvades från Arvika.
Många av pionjärerna hade som sagt koppling till Billerud. Några lämnade snart Säffle, andra fortsatte i klubben. Till de senare hörde Gösta Jönsson. Han kom till Säffle 1943 då han anställdes vid Källe. Där såg han till att introducera sporten bland sina kollegor. På så vis var även Källe flitigt förekommande i korpsammanhang.
När Ture Björkman mindes tillbaka på orienteringsklubbens historia så gjorde han gärna ett hopp in i lite modernare tid, till 1963 och de Nordiska Mästerskapen. Tävlingen avgjordes i Borgvik och där fick klubben anledning att rita sin första egna karta. Kartan bekostades av Billerud och ritades av K-G Lindgren och Håkan Lund. För K-G Lindgren blev detta starten på ett långt engagemang inom Säffle OK. Ett annat av Ture Björkmans minnen var Säffle OK:s klubbmatcher mot Osloklubben Heming, ”den första kontakten som svensk idrott hade med Norge efter krigsslutet”. En av dem som har minnen av detta är Hans Kringstad. 1953 var han med i klubbmatchen i Säffle, den gången som medlem i Heming.
En annan av dem som fick berätta inför 50-årsjubileet var Sigurd Klang. Även han mindes 1930–40-talet och hur han kom in i orienteringen via Frisksportarklubben. Han berättade om det som många har nämnt: Cykel eller tåg till startplatsen, generalstabens karta och kontrollbeskrivningar av typen: ”200 meter nordost om D i torpet Dalen”. Bara en kontroll i taget avslöjades. Sigurd Klang tillhörde dem som fortsatte i Säffle OK så länge han orkade.
För den som vill forska i orienteringens äldsta historia i Säffle bör det finnas en hel del att hitta i protokoll och tidningsreferat. Men för de muntliga berättelserna får man numera förlita sig till det som redan finns nedskrivet – åtminstone om man vill veta mer om 1930-talets pionjärår.
Claes Åkerblom