Björn berättar om det hårda livet på Luröskärgårdens bebodda öar

Björn Larsson har många kopplingar till Vänern, Lurö och Värmlandsnäs och har på nära håll följt hur skärgårdslivet utvecklats och förändrats. Nu har han gjort en bok om människorna som levt i Luröskärgården.

– Det är en bok som jag länge funderat på att skriva, berättar han.

I dagarna kom Björn Larssons nya bok Luröskärgårdens bebodda öar och Djurö - från förr till nutid från tryckeriet. Björn har tidigare gjort tre böcker om fartyg och sjöfartshistoria på Vänern men också skrivit om Gaperhult och Godås. Boken om Luröskärgården funderade han länge på, innan han bestämde sig och inledde det omfattande arbetet med boken.

– Min farmor och farfar bodde för nästan 100 år sedan på både Hökön och Djurö. De bodde där i flera år och jag har alltid undrat hur de levde. Jag funderade då och då på att skriva en bok om skärgårdslivet och önskar att jag hade intervjuat dem medan de fortfarande levde. Men det blev aldrig gjort, berättar Björn.

Född i Gaperhult

För några år sedan bestämde han sig dock för att ta steget och skriva boken.

– Det var ett samtal med Bengt Örnvald som fick mig att ta initiativet. Bengt har hört många berättelser om skärgårdslivet på Vänern och bevarat dem. När han uppmanade mig att skriva boken så blev det startskottet, säger Björn.

Björn är bosatt i Säffle sedan många år men är född och uppvuxen på Värmlandsnäs, närmare bestämt i Gaperhult som en gång var ett nav på Värmlandsnäs.

– Det var en viktig hamn för sjöfarten i Vänern. Där låg ständigt fraktfartyg för skeppning, där arbetade mycket folk och det bodde många människor i byn. Det fanns till och med två affärer och ett båtbyggeri. Det var ett levande samhälle, minns Björn.

Under alla år har Björn också varit ute med båten och landstigit på öarna och besökt platser som tidigare varit bebodda. Skärgården var nämligen rikt befolkad under flera sekler.

– Det finns massor med öar i Vänerns skärgård som haft boställen så varje ö har sin egen historia att berätta. Ofta förvånas man över att folk valde att bosätta sig även på de mest karga och kala öarna, säger Björn.

Inspirationskälla

En stor inspirationskälla för honom var boken ”Ensamma på ön” av Gun Jacobsson som handlar om en fyrvaktarfamilj vars två barn blev isolerade på Djurö en hård vinter. I sex veckor fick de klara sig ensamma - och sköta fyren - innan deras föräldrar kunder ta sig ut till ön och rädda dem.

– Boken var väldigt gripande och fick mig att tänka mycket på vardagslivet på öarna. Det var inget enkelt liv och jag har många gånger undrat hur folk över huvud taget kunde klara sig, säger Björn.

Björn har forskat mycket för att få fram det unika och synnerligen digra materialet till boken.

– Jag har studerat kyrkböcker, intervjuat människor och läst alla möjliga dokument för att hitta material och framför allt se till att alla uppgifter är korrekta. Det har varit lite av ett detektivarbete, berättar Björn.

Inte minst jobbet med att tyda kyrkböckernas olika handstilar har prövat författarens tålamod.

– Inte bara handstilarna - många gånger har uppgifterna i kyrkböckerna dessutom varit motstridiga, säger Björn.

Unikt bildmaterial

I boken finns därför namn och levnadsår på i stort sett alla människor som bott på öarna under 1800- och 1900-talen, hur de har flyttat runt i skärgården, vad de haft för yrken och så vidare. Dessutom har han via deras släktingar samlat ett unik bildmaterial på dessa skärgårdsbor, boställen, arbetsplatser med mera.

– Boken innehåller 350 fotografier och ger en bra bild av hur livet på öarna sett ut under närmare 200 år, säger Björn.

– Jag kan inte nog tacka alla människor som bistått med fotografier, berättelser och fakta. Utan dem hade jag aldrig kunnat göra boken, tillägger han.