Om det är några som verkligen njuter av en torr och varm sommar, är det Säffle Motorcrossklubb. Det innebär fina och lättkörda banor, och det uppskattas inte minst av klubbens nybörjare. Tisdagar är kanske veckans bästa dag för juniorerna som just nu genomför crossens grundutbildning, Guldhjälmen.
– Det är inte alls läskigt, bara kul, säger Wilton Lindström.
Guldhjälmen skulle man kunna kalla för motorcrossens motsvarighet till Svenska Simförbundets Baddaren. Det är en licens som visar att man genomgått grundutbildning i sporten och fordonet och är ett krav för att man ska få börja tävla.
Ett boom-år
På Kocklanda yr gruset när ett tiotal barn plöjer genom banan i upp till 30 kilometer i timmen. Guldhjälmsutbildningen har genomförts regelbundet hos Säffle Motorcrossklubb under ett tiotal år, även om det inte sker årligen utan mer på efterfrågan.
– Det går lite i cykler, det här med intresset för motorcross. Var tredje år brukar det bli en riktig boom, och en sådan har vi just nu. Vi är extra glada över att det är fler tjejer än någonsin som hittat hit, det är jätteroligt! säger Stefan Ernvik, banchef och instruktör för klubbens småttingar.
Man har kommit till fjärde träningstillfället för i år, och Stefan ser stor utveckling hos sina adepter.
– En del är riktigt duktiga och många går fort framåt. Framför allt vågar alla mer och har större självförtroende. Och jag måste säga att de är ovanligt duktiga på att lyssna.
Från bobbycar till cross
De yngsta är bara fyra, fem år och har nätt och jämnt lärt sig cykla innan de sätter sig på crossen.
– De som är uppväxta med cross i familjen börjar tidigt, när de följer med mamma eller pappa till banan. Men de flesta av våra barn har faktiskt hittat hit utan tidigare kopplingar till sporten eller klubben.
Kompletterar idrottsutbudet
Säffle har både ett rikt föreningsliv och ett utbrett intresse för motorsport och fordon. Stefan tror att förutom det kanske uppenbara - farten och spänningen - kan motorcross locka för att det är en individuell sport.
– Alla är ju inte lagspelare, eller intresserade av fotboll eller ishockey, och det finns inte så många individuella sporter för barn. Samtidigt har vi en stor gemenskap i klubben; det finns en ”lagkänsla” även om man kör och tävlar individuellt.
Säffle Motorcrossklubb har köpt in ett antal crossar av alla storlekar som finns, så man behöver inte köpa något eget fordon förrän man provat ordentligt och vet att man vill fortsätta.
– Men det behöver faktiskt inte alls bli så värst kostsamt att hålla på. Crossen är en engångskostnad, även om barn som växer förstås får byta några gånger innan de har en vuxenstorlek. En bra begagnad cross får man för 5000 - 8000. Och en vanlig enkel släpkärra räcker bra för transport.
Trygga och säkra
Guldhjälmsutbildningen pågår varannan tisdag, och det märks att det är lyckodagen för många i klubben. Barnen såklart, men även de vuxna - instruktörer och föräldrar - ser ut att ha riktigt roligt under träningen.
– Det finns såklart ett program som man ska följa, och i övrigt lägger vi till egna tips och råd ur vår erfarenhet.
Det handlar om bland annat körteknik och flaggkunskap, men faktiskt till största del om vett och etikett, och att bli en självsäker förare som kör säkert.
– Vi pratar mycket om hur man beter sig mot andra, hur man tar hand om redskapen och hur man hanterar att man ramlar.
Precis som när man faller av hästryggen i ridsport är det ”upp igen” som gäller.
– Visst ramlar de med crossen ibland, men skador är faktiskt ovanliga. Det gäller mest att inte bli rädd.
Kan vem som helst lära sig köra cross?
– Ja! Tveklöst. Det finns till och med anpassat för rullstol. Man ska bara våga.
När började du själv med sporten?
– För bara tio år sedan! Det hade jag aldrig trott, för jag har aldrig varit bekväm på två hjul. Men jag fick en idé om att ta motorcykelkörkort, men när mina kompisar höll på med cross började jag också med det.
Det blev en passion i stort sett från första sekund. Redan innan Stefan blev medlem i klubben var han där och grejade med banan på sin fritid. I dag är han banchef och instruktör för småttingarna.
– Det är mycket jobb och inget betalt, men betalningen ligger ju i att se dem utvecklas och all glädje det ger åt andra.
Och dig själv, får man tro?
– Ja självklart! Vi har en härlig gemenskap här och att köra cross är ju så roligt att det inte är sant.
”Kul med kompisar”
Det verkar barnen på träningen hålla med om. Wilton Lindström, sex år, har kört i ungefär ett år.
– Det är inte alls läskigt. Bara kul.
Lucas Östlund Redin, sju år, håller med.
– Att hoppa med crossen över guppen är roligast.
Frank Fjellman Jansson, också sju, har tränat intensivt under det år som han har suttit på crossen.
– Jag hoppar högst i hela gruppen. Det är roligast att hoppa och vippa med crossen.
De är alla kompisar och leker ihop när det är dags att ta en liten rast från crossarna.
– Wilton och Melker och jag blev vänner väldigt snabbt. De sa ”ska vi gå och hoppa i hoppborgen?” och då sa jag ”ja” och sen var vi vänner. Det är kul med alla kompisar här, säger Frank.
Passet avslutas med en stafettkörning där gruppen delas i två lag - det ger en försmak av tävling innan det är dags att tävla på riktigt.
Vilken är den vanligaste fråga du får på träningar?
– ”Får vi köra mer?”. Och ”när kör vi nästa gång?”. De älskar verkligen detta, säger Stefan.