Jag är en mor till en pojke, en pojke som aldrig varit direkt intresserad av skolan. Han är smart men hittade aldrig glädjen. Han går knappt på en enda lektion på hela högstadiet, han sitter i korridoren hela dagen och går sen hem.
Det är möten med Bup och Soc men han är ingen som syns, han är inte stökig, ställer inte till problem, han skadar sej inte, han syns inte, han är inget problem. Han finns inte...
Hos mej finns han. Jag ser hans panikattacker, hans ångest.
Tänk att du har en son som sagt så många gånger att han inte vill leva, att han inte har något värde, att du som mor till detta barn inte ens reagerar längre.
Efteråt fick jag veta att han stått på det där taket. Han ville hoppa men han kunde inte göra sin mor ledsen...(tack och lov).
Jag har stångat mej blodig men ingen hjälper. Ring dit, ring dit, du ska ringa hit, har du pratat med dom ring tillbaka dit. Du blir bara bollad runt.
Två år till gick efter högstadiet. Nu går han inte utanför dörren längre, duschar inte, brydde sej inte och ångest över att känna sej misslyckad bara ökar för varje minut, varje timme, varje dag.
Jag ber min son att stå ut ett litet tag till, bara du fyller 18, då kan vi kontakta vuxenpsyk. Jag har hört att där kan man få hjälp och varit räddningen för många.
Sex år har gått och hela hans ungdom är förbi och de som ska hjälpa bara kastar runt oss! Vart finns hjälpen? Vem stöttar barnet? Vem stöttar föräldern?
Jag får kontakt med kommunala aktivitetsansvaret på Säffle kommun, Ragnhild. Min son är skeptisk och apatisk säger han mest "Ja ja..."
Men jag känner att någon äntligen lyssnar, någon förstår och att hon vill hjälpa. Alla kommuner borde ha en Ragnhild!
Hon ger tips och råd och bryr sej, sen får min son en plats i ett projekt som kallas React - motiverande studier. Min son testar, han vet att detta är hans sista chans.
Jag är helt säker på att ni har räddat min familj och framför allt min son!
Idag är jag mor till en ung man. Han har växt ifrån att inte lämna rummet till att springa in till "skolan". Han är glad, han ser en ljus framtid, han vill lära och han har drömmar!
Han har till och med fått betyg, Bra betyg! Gymnasiebetyg! Ni ser honom!!
Han ler, skrattar, kramar om mej. Han har fått tillbaka livet.
Att Säffle kommun startade detta har med all säkerhet räddat livet på min son och fått honom att fortsätta vilja leva. Att se denna skillnad på mindre än ett år är något som jag bara kunnat drömma om!
Tack för att ni ser dessa ungdomar, att ni hjälper dom, att ni ger dom en chans. Tack för att min familj mår bra!
Alla ni underbara människor som varit delaktiga i detta, era hjärtan är av guld, jag kommer alltid vara er tacksam och ni kommer alltid att ha min beundran.
Säffle kommun! React! Detta har ni gjort bra! Ni ger våra vilsna ungdomar den chans som de behöver.
Att ni såg min son gör att jag fortfarande kan krama om honom.
Ord kan inte förklara mina känslor men föräldrar kan förstå min känsla av att se sitt barn på botten och för att sedan kunna lyfta sina vingar och börja flyga.
Tack!
Mor till en vilsen pojk som blev en ung man med livsglädje