De ska gå från Lurö till Trondheim: ”Gemenskapen bär oss”

En grupp om tjugo personer från olika håll i landet, påbörjade i måndags den första etappen av pilgrimsvandringen mot Trondheim. Man började på Lurö och siktar mot att vara framme i Gillberga innan veckan är slut.

När ST besöker vandrarna under torsdagen, befinner de sig i Botilsäters församlingshem, som varit sovplatsen för natten. Där pågår förberedelserna inför nästa avfärd för fullt. Det äts frukost, städas och packas. Klockan nio ska färden till fots fortsätta, och den här dagen är det Säffle församlingshem som är målet.

Gammal tradition får nytt liv

I många tider har människor pilgrimsvandrat, eller vallfärdat till olika heliga platser. De senaste 30 åren har en modern variant av pilgrimsvandringar vuxit fram, och runt om i Sverige genomförs årligen vandringar mot olika pilgrimsmål.

Den led som går genom Säffle, är S:t Olavsvägarna, som leder till den helige Olofs grav i Nidaros, tidigare Trondheim. Det är just det här målet som dessa vandrare är på väg mot, och de ska gå dit ända från Lurö.

– Vi är ett tjugotal personer från framför allt västra och södra delarna av Sverige, som har mötts upp för att vandra tillsammans, säger Anders Blom från Skara stift, som är initiativtagare till pilgrimsvandringen.

Två långväga besökare är Ulf von Tell och schäfern Soda.

– Jag har letat efter något sånt här och plötsligt en dag fick jag en annons om denna vandringen på Facebook, säger Ulf.

Vandrar i etapper

Till sin hjälp har Anders Blom prästen Mikael Kjell och vandringsentusiasten Sara Strindevall Språng. De har allihop tidigare erfarenhet av gemensamma vandringar, men det är första gången som de genomför en så här lång pilgrimsvandring.

Pilgrimsleden från Lurö till Trondheim är drygt 70 mil lång. Därför kommer den att genomföras i fyra etapper över två år.

– Vi har hållit på med kortare vandringar i drygt 20 år. Med tiden har det dock vuxit fram en längtan om att genomföra en längre vandring, så då har vi valt att försöka gå till Trondheim. Utifrån ett pilgrimsperspektiv så tror man ju att det var en led som gick dit, säger Anders.

Just denna etapp startade på Lurö i måndags och kommer att avslutas i Gillberga på söndag. Planen är att gå 15 till 20 kilometer per dag. Tack vare ett samarbete med Säffle pastorat får man lov att nyttja pastoratets byggnader under resans gång.

– Lena Skoting har hjälpt oss att få kontakt med personal så att vi får tillgång till husen och det är vi väldigt tacksamma för, säger Anders.

Inre och yttre förening

Att pilgrimsvandra har många olika fördelar, om man frågar vandringsledarna. Dels finns det en hälsomässig fördel i att bryta upp från vardagen, röra på sig och komma i kontakt med naturen. Dels är det också en chans för återhämtning och att låta tankar ta plats både i det öppna och i det tysta.

– Man samtalar så bra när man vandrar. Det kommer sig naturligt när man går, men sen har vi även tystnadspass där vi går tysta tillsammans i en halvtimme-trekvart. När man har varit med om det vill man gärna ha mer, säger Mikael.

Den andliga dimensionen är ett annat perspektiv på den inre resan.

– Vandringen är väldigt naturlig i kristen tro och i Bibeln. Jesus vandrade mycket och pratade med olika människor. Det händer något med relationen till Gud, säger Mikael.

”Vi har en speciell rytm”

För Saras del, är det just naturupplevelsen och gemenskapen som är det bästa med pilgrimsvandringen. Hon beskriver det som att gruppen har en särskild rytm. Dels i själva vandringen, som ska vara långsam, dels i de andra dagliga inslagen.

– Så som dagarna ser ut, vandrar vi mellan 09 och 17 eller 17.30. Någon gång i mitten stannar vi till någonstans för att äta lunch och vila. När vi är framme har vi gemensam mathållning, så det är mycket delaktighet och gemensamt ansvar.

Huvudhöjdpunkten, förutom själva vandringen, menar Mikael är uppslutningarna om kvällarna.

– Då går vi laget runt och delar med oss vad som rör sig i tankarna. Det hela knyts ihop på något sätt när vi sitter där och lyssnar på varandra, säger han.

Anders understryker att det är upp till var och en om man vill dela med sig eller inte.

– Det är ett kravlöst delande.

Finns det några svårigheter under de här dagarna?

– Det blir ju så klart en fysisk trötthet, men det är en god trötthet och gemenskapen bär oss.

– Det kollektiva boendet är också en utmaning för en del, men man skapar sina rum med stolar och bord och sen får man helt enkelt ha respekt för varandra, säger Anders.

Tillbaka till barndomen

En av de pilgrimsvandrarna som ska gå till Trondheim, heter Karin. Hon bor sedan många år i Danmark, men kommer ursprungligen från Säffle. Det var delvis därför som hon bestämde sig för att följa med på vandringen.

– Det har alltid varit en dröm för mig att gå S:t Olavsvägarna, så när jag fick veta att den här pilgrimsvandringen skulle gå från min hemstad och till och med förbi min gamla sommarstuga i Kila anmälde jag mig direkt, säger Karin.

Hur är det vara med på den här resan?

– Det är helt underbart och lite skrämmande på något vis att gå en pilgrimsled i sin gamla barndomsstad.

Karins mål är att komma hela vägen in i mål i Trondheim, och den här första etappen har blivit som en resa tillbaka i tiden.

– Jag vandrar ju genom min barndom här, eftersom jag är uppväxt i Tveta och gick i skolan där. Sen när man blev tonåring kom man ju in till stan, och jag hade även många vänner som flyttade ut här på näset, så jag möter liksom mig själv som 19-åring, kommer till tonåren i Säffle och till sist barndomen, när vi kommer till Kila, säger Karin och fortsätter:

– Det är så spännande hur mycket man kommer ihåg nu som man har glömt bort. Det blir lite memory lane, haha. Jag såg till exempel en bygdegård som vi gick förbi och då kom jag på att ’just det här har jag gått luciatåg’.

Innan avfärden mot Säffle påbörjades under onsdagmorgonen, samlades gruppen i en ring utanför församlingshemmet. Mikael höll en andakt med morgonbön, psalmsång och läste slutligen en välsignelse inför avfärden.