Nathalie Johansson fick en otrevlig överraskning när hon skulle tända ett ljus på sin katts grav. På djurkyrkogården var ett flertal gravar uppgrävda.
– Man hoppas ju att det är ett djur som gjort detta.
Det var under torsdagseftermiddagen som Nathalie tillsammans med en kompis besökte begravningsplatsen för smådjur för att tända ett ljus på graven för Nathalies katt, som dog för ett år sedan.
– Vi såg att det var mycket uppgrävd jord, men tänkte först inte så mycket på det. Vi tänkte väl att det var nygrävda gravar.
Men så såg de ett käkben av ett mindre djur, troligtvis en katt eller kanske en mindre hund. Och sen såg de många fler skelettdelar, utspridda över begravningsplatsen.
– Det var såklart inte trevligt att se en massa uppdragna skelett. Det var nog i alla fall fem, sex gravar som var uppgrävda. Det låg olika skelettdelar lite överallt, både i gravarna och runt dem, och även uppdragna filtar. Många lindar ju in sina djur i filtar när de begravs. Det var både gamla och lite nyare gravar.
Djur eller människa?
Nathalie och hennes vän försökte sopa igen lite av förstörelsen, och la ut ett inlägg på Facebook för att uppmana folk som har djur begravda där att ta en titt.
Bland kommentarerna uttrycktes en hel del oro över att det skulle vara en människa som grävt upp gravarna, men det tror inte Krister Andersson, driftledare på teknik- och fritidsförvaltningen i Säffle kommun.
– Sättet som det är grävt på tyder på att det med största sannolikhet är ett djur som har grävt. Förmodligen en grävling eller räv. Det är grävt mestadels på ytan, kanske max 15 centimeter ned i marken.
Har detta hänt någon gång förut?
– Inte just här men jag har varit med om det förut på andra ställen och min erfarenhet säger att det är typiska spår efter en ung grävling eller räv. De letar efter mat och gräver kanske inte nödvändigtvis för att komma åt graven, utan kanske mask och sånt som finns i jorden.
Finns det enligt dig några tecken på att det är en människa som har grävt?
– Nej, absolut inte.
Vad kan man som djurägare göra för att undvika att något sådant händer igen?
– Det är ju att begrava dem tillräckligt djupt. Det har vi inga begränsningar för på djurkyrkogården, avslutar Krister.