Veckan ut kan man klämma, känna – och provligga – på madrasser gjorda i helt återbrukbar ull, i Sandra Otterstens pop-up butik på Storgatan 22. Hemmahörande i Göteborg, har hon nu återvänt till sina rötter i Värmland – med en dröm om att etablera sig i just Arvika:
– Det märks att det finns en levande stadskärna här.
I butikslokalen på Storgatan, där fokus under årets övriga dagar är på tapetsering av möbler, har det under snart två veckor varit desto mer på stoppning – av madrasser.
Detta sen Sandra Ottersten här slog upp sin pop-up butik – eller ”Madrassutställning” som hon tillfälligt låtit skriva på skyltfönstret – i lokalen som annars går under namnet Novo Möbeltapetsering.
Två inte alltför olika skrån, kan tyckas. Men för Sandra själv - såväl som för det ”nyuppvaknade Ull-Sverige” innebär verksamheten en helt ny riktning.
Handgjorda, ekologiska ullmadrasser, lyder konceptet.
– Syftet är att ingenting ska slängas – och att värdekedjan ska vara så hållbar och giftfri som möjligt, så långt det bara går, förklarar Sandra.
Stoppningen i madrasserna kommer därför från en viss typ av får, som uteslutande föds upp till köttproduktion – och ullen slängs. Detta då den anses för grov för textiltillverkning – det användningsområde ull generellt sett tillämpas på idag, säger Sandra.
Ullens särskilda egenskaper
Som stoppning i en madrass lämpar sig den grövre ullen däremot klanderfritt – och mer därtill. Hon beskriver själv en brytpunkt, då hon fick en ordentlig ”aha-upplevelse” för ullens egenskaper.
– Jag var ute och paddlade kajak Göteborgs skärgård - gravid tio veckor - och slog runt på grund av jättestora vågor.
Hon hade då bara en underställströja på sig, förklarar hon, och trodde att hon skulle frysa ihjäl.
– Men så började jag paddla lite när jag kom upp - och så märkte jag att, men gud jag fryser ju inte, jag är snarare varm. Ullen värmer ju upp det som kroppen ger ut, även om det är fuktigt så responderar det direkt.
– Så då blev det bara mer ull till hemmet.
Och i synnerhet till sovrummet, där ullens temperaturreglerande egenskaper är extra fördelaktiga, menar Sandra – av såväl ekonomiska som miljö- och hälsomässiga skäl.
– Under en natts sömns svettas vi ungefär en halvliter, förklarar Sandra - och den här vätskan tar ju vägen någonstans.
Är det en vanlig, syntetisk madrass, så sugs den upp i madrassen, menar hon.
– Lyfter man på överdraget på en vanlig madrass efter några år ser man ju ofta de här gulnade fläckarna, som inte är så roliga..
Sover man däremot på en ull-madrass, menar Sandra, sker en kontinuerlig temperaturreglering genom att ullen drar in fukten mellan fibrerna, behåller den där, och sen vädrar ut den i luften igen under dagen.
– På så vis skapas en bra sovmiljö, tillägger hon.
Medan ullmadrassen inte smutsas ned i samma utsträckning som en syntetisk, tillhandahåller Sandra samtidigt tvätt och ”re-make” av produkten vid behov - livet ut.
– Då kan jag tvätta både ullen och fodral, och sen fluffar jag upp ullen igen.
På så vis blir madrasserna cirkulära, menar Sandra. Livet ut - om man så vill.
– Jag gjorde om en madrass från 1973 faktiskt. De hade hade sovit på den hela tiden, sen gjordes den om -86 och så fick jag göra om den förra året. Så den är äldre än jag är!
Utdöende yrke
Hantverkstraditionen härrör desto längre bak i tiden.
– Det stammar från regionerna runt Medelhavet, runtomkring i Nordafrika; Algeriet, Tunisien - men också hela vägen upp till Iran, Irak.
Med kolonialismen och arbetskraftsinvandringen spreds sen yrket vidare i Europa, men nådde aldrig riktigt upp till Sverige, förklarar Sandra.
– Det gjordes mycket tagelmadrasser här en tid. Men just ullens egenskaper att sova på känner vi inte riktigt till, varken då eller nu.
Sandras egen bekantskap med yrket tog sin början 2019. Via sociala medier fick hon då kontakt med person i Paris som ville lära ut sitt yrke. en av de få yrkesverksamma som finns kvar i
– Det finns en handfull yrkesverksamma kvar i Europa, så det är verkligen på utdöende.
Hemtrakten förändras
I takt med att hantverket blåstes till liv, växte också hennes eget kontaktnät. Och med det, suget efter att återkoppla till sina egna rötter - i Värmland.
– Jag är uppvuxen på Värmlands näs, sen är mina föräldrar konstnärer i Högboda, och både dom och jag har många vänner i Arvika. Så vi är många som rör oss i angränsande branscher, säger Sandra.
Medan hon nu bor i Göteborg sen några år tillbaka - har turerna till hantverksmässor och dylikt i de Värmländska hemtrakterna blivit allt fler.
Samtidigt tycker hon sig se en tendens, som tidigare hörde mer storstäderna till, nu knappt så beroende av städernas storlek eller region längre.
– Inte bara i andra städer, utan i många andra städer, Värmländska inte minst – som i min hemstad Säffle till exempel, det blir mer att man tömmer hela centrum och fokuserar på ett stort köpcentrum utanför stan istället, menar Sandra.
Drömmer om Arvika
I Arvika syns däremot inte samma tendens, tycker Sandra. Något hon personligen tilltalas av.
– Jag har haft lite kontakt med näringslivscentrum, just i frågan om att flytta hit hela företaget, och förstått att man här fokuserat på att ha en levande stadskärna och att värna småhandlare.
På så vis skapas synergier verksamheter emellan, som värnar såväl hållbarhet som kreativitet. Något Sandra inte behöver gå långt för att se levande exempel på.
– Det märks ju bara man går ut på gatan här. Så drömmen är absolut att flytta hit och etablera mig permanent. Det finns en vibe i Arvika på nåt sätt.