Om en ska döma utifrån ryggdunkningar och glada tillrop, så blev även vår senaste PRO-resa en lyckosam sådan. Det som gladde undertecknad allra mest var såklart att vi än en gång gick segrande ur striden med såväl SMHI som YR, där båda hade spått ihållande regn under dagen. Men såklart hade vi i lönndom överenskommit med den goda Fjorgyn att bara bevattna den västgötska ”schlätta” under tiden vi satt bänkade bakom den säkert rattande Göran.
I arla morgonstund och i en behaglig sommarvärme äntrade vi förväntansfullt Simons bekväma buss. Första stopp var ett kombinerat fika- och museistopp på Särestads landsbygdsmuseum med sin gamla väl bevarade bondekultur. Under tiden som flinka damer serverade oss goda hembakta smörgåsar och kakor berättade Gunnar om hur museet kommit till och hur det fortfarande växer tack vare alla insatser som görs av såväl ideellt arbete som välvilliga museiföremålsgivare. Efter fikat lotsades vi runt i museets ena byggnad, där förutom Gunnar även Lars och åldermannen Ingvar, 92 år, visade oss runt bland enorma mängder av forna tiders redskap och maskiner. Saker, som hade använts i såväl jordbruk, jakt som hushåll. Den ideella föreningen, som driver museet bildades 1967. Museet växte snabbt och nya lokaler byggdes på mark, som köptes från pastoratet. visst blev vi imponerande av de många gamla traktorerna - allt från de relativt enkla och järnhjulsförsedda till gårdagens grålle. Det fanns föremål från 1700-talet fram till 1970. Förutom den imponerande samlingen av gamla traktorer så fanns där en enorm mängd föremål, allt från forna tiders barnvagnar och rullstolar till barbariska slaktmasker och vargklubba.
Det här är definitivt ett ställe att återvända till, och då speciellt eftersom vi nu bara hann se vad en av de tre museibyggnaderna innehöll och eftersom vi inte heller hann besöka vare sig bakstuga, fattigstuga eller utedass.
Roade oss kungligt
Nästa stopp på vår resa gjordes vid Läckö slott, där vi möttes av Fredrik Kindberg, som på ett fängslande sätt delgav oss sina kunskaper om slottet. Vi fick lära oss hur den ursprungliga 1200-talsborgen växt till det sagolikt vackra slott det idag är. Under andra hälften av 1500-talet inleddes reparationer av ett slott, som kronan under ett antal år misskött. Tack vare att Jacob de la Gardie år 1615 fick slottet i förläning återfick det sin forna glans och när hans son Magnus Gabriel 1652 övertog slottet, så byggdes det om till det ståtliga palats det i dag är. Vi besökte slottets tredje våning med sina imponerande målningar, bildhuggerier och stuckaturer. I den storslagna Kungssalen hade de allra bästa av dåtidens mästare anlitats för utsmyckning av väggar och tak. Denna sal användes också frekvent för fester med dans, eftersom det vackra trägolvet lämpade sig väl för denna typ av aktiviteter. På denna våning finns också Fredssalen, som bland annat utgjorde en samlingspunkt för de europeiska länderna, som skulle diskutera gränsdragningar efter Westfaliska freden 1648. Mesta delen av tiden ägnades dock åt att reda ut bordsplaceringar, eftersom det var svårt att komma överens om vilket lands greve, som hade högst rang. Porträtt av alla delegater finns uppsatta här, där en delegat markant avviker från de andra - Greven av Transsylvanien med annorlunda såväl klädsel som utseende. På denna våning finns också Riddarsalen, Gamla kungskammaren, Furstinnans sängkammare och Trojanska salen, alla väl värda ett besök.
Efter detta var det dags att lämna detta Sveriges vackraste slott för en bit mat i Lidköping på restaurang Skafferiet – ett ställe vi gärna kommer tillbaka till.
Andlig spis
Nästa anhalt blev den vackra Klosterkyrkan i Varnhem, där vi togs emot av Margareta, som berättade den intressanta historien om kyrkan. En byggnad, som i likhet med Läckö slott räddades undan förfall av Magnus Gabriel de la Gardie. Han ligger för övrigt tillsammans med sin hustru Maria Euphrosyne samt sin son Gustav Adolf och dennes hustru Elisabet Oxenstierna begravd i denna kyrka. Begravd här finns också Birger Magnusson jarl, grundaren av Stockholm och den jarl, som informellt styrde Sverige under en period och som då la grunden till ett nytt svenskt samhällssystem och en utveckling av landet till ett katolskt kungarike. Hans grav har två gånger öppnats och senast 2002, då ett DNA togs. Av detta har man kunnat fastställa, att det verkligen är Birger jarls kvarlevor, som finns i Varnhem. Det har också utifrån detta DNA framställts en fantombild av honom. Det intilliggande gamla klostret, grundat av Cisterciensorden år 1150, är numera bara en ruin, där material från det dels använts som byggmaterial i bygden och dels för att Magnus Gabriel de la Gardie använde sten från klostret, när han lät förstärka kyrkan, som höll på att rasa. I kyrkan finns också Sveriges äldsta porträtt, ett konsolhuvud i sandsten föreställande Birger jarl.
Som närmaste grannar till klosterkyrkan finns dels en trädgård med en imponerande samling av praktfulla dahlior och dels ett café. Efter att ha lämnat den vackra kyrkan, så var det dags för en avslutande kaffetår innan hemfärden kunde påbörjas. I samband med fikastunden fick vi den ärofyllda möjligheten att gratulera något så unikt som ett diamantbröllopspar, dvs. ett par som i vått och torrt hållit samman i hela sextio år.
Resan, som gjordes i samarbete med ABF blir förhoppningsvis ett bestående minne för många i vår grupp.
StigAllan Karlsson