Skola. Skolan har börjat igen. Det finns de barn som aldrig kommer ur sängen fast de har en vuxen som försöker allt vad de kan.
Barnen försöker också men de har försökt länge nu, att vara som "alla andra ", att göra rätt. De har försökt så länge att de inte orkar mer.
Då hjälper inga klämkäcka hejarramsor om att det faktiskt är skolplikt. Det hjälper inte heller att muta eller hota eller straffa eller tjata.
Skolan har börjat igen och längst bak i klassrummet sitter en pojke. Han är 10 år och han är tyst, han sitter still, han är trevlig och snäll.
När han kommer hem orkar han inte mer. Han kraschar på golvet i hallen och vill dö. Han vill inte till skolan imorgon.
Ibland funderar barnets mamma på att filma paniken och den fullständiga utmattningen som uppstår efter en dag i skolan, för att få någon att tro på henne. Men det känns inte etiskt korrekt.
Skolan har börjat igen och en av flickorna i klass 6 har blivit helt omöjlig. Bakom alla otrevliga ord och stundtals omkullvräkande av möbler finns en flicka som saknar överblick, en känsla av sammanhang, kanske saknar hon förståelse.
Kanske har hon gett upp och struntar i allt. Det kaoset går inte att förklara med vackra, väluppfostrade ord.
Till alla lärare som ser dessa ungar. Ni som fångar upp dem och lyssnar. Lyssnar på riktigt. Med hjärtat. Ni är guld!
En mamma