Under veckan har Säffle fått besök av pilgrimsvandrare. De har tagit sig från Skillingmark och kommunen är en av alla platser de passerar. Syftet är att väcka intresset för klimatfrågan.
Prilgrim’s Walk for Future är en rörelse som vandrar för klimatet och den biolgiska mångfalden. Rörelsen kom ur en manifestation för klimatet när klimatmötet COP26 skulle hållas. Då vandrade en grupp närmare 170 mil, från Vadstena till Glasgow. Nu arrangeras det flertalet pilgrimsvandringar i Walk for Futures namn.
– Jag fick frågan 2021 om jag inte ville leda vandringen. Det var skrämmande, men jag hade ett engagemang för frågan och så blev det, berättar diakon Annika Spalde, som varit med sedan starten.
Walk for Future görs för att lyfta klimatfrågan, genom vandringen kunna väcka uppmärksamhet. Främst inom tre olika aktörer, hos regeringen för att de ska ta klimatfrågan på allvar, Att kyrkor och samfund blir förebilder som tar ansvar och den enskilde individen att själv ta ställning.
– Många har en oro över klimatfrågan, det svårt att bara ta upp den. Men här kan man få prata om det, fortsätter Annika Spalde.
Genom Värmland
Denna pilgrimsvandring tog sin start i Skillingmark vid norska gränsen och sedan vidare genom Eda och Arvika för att så småningom landa i Säffle. Väl i Säffle så har de när ST möter upp hunnit att passera Gillberga, Kila, centrala Säffle, Botilsäter, Millesvik. Färden fortsätter sedan över till Lurö, som blir övergången från Värmland till Västergötland, för att hamna i Kållandsö och slutligen gå i mål i Vadstena.
Genom att vandra i landskapet så menar de att man får en mycket större syn på hur landskapet är. Se saker som går omärkbart förbi från en bil. Som mikromiljöer i skogsbrynen, hur de invasiva växterna sprider sig och den biologiska mångfald som hotas.
Gruppen
Annika Spalde är en av dem som kommer att vandra hela vägen. Annars har det tillkommit de som valt att dagsvandra eller följer med en bit av sträckan. En av dem är Sofie Ohlsson från Göteborg.
– Det är väldigt kul. Många sitter på kunskap så man lär sig mycket längst vägen. Jag har aldrig gjort det innan men så fick jag möjligheten och det var utanför bekvämlighetszonen. Men så kul att möta andra likasinnade från kyrkan, säger Sofie.
Vacker miljö i Säffle
Leden som sträcker sig genom kommunen får av vandrarna hyllningar för hur fint det är. De är eniga om att de fått uppleva vackra platser. Hur det på en relativt kort sträcka går från skog till böljande landskap. Även tillgången till vatten.
– Det saknas inte vatten i Säffle. En mycket fascinerande byggd, säger Anneli Sandberg, pastor och biolog.
Stefan Jansson, som är från Säffle, berättar om vandringsleden.
– Man har valt att lägga leden lite lugnare, för att det ska vara en skönare upplevelse. Om det är lugnare så blir det trevligare. Alla borde någon gång vandra eller cykla här för det finns så mycket vackert att se. Oavsett tro så är den upplevelse. Mycket grant är det, säger han.
Mycket historia
I och med att Stefan sitter på mycket lokal kännedom och historia, vilket gruppen pilgrimsvandrare ser positivt på, det ger ytterligare en dimension i vandringen.
– Vi vandrar längs urgamla leder med historia. Det finns en koppling mellan oss och dem. Då kan man fundera över deras tids bekymmer och glädje.
För de flesta leder ligger till grund för de riksvägar som finns idag. De gick där det var lättast att gå och i nutid fortsatte det vara en naturlig väg.
Beroende av varandra
Vandringen för med sig flera dimensioner. Genom att det kan finnas oro så kan detta ge ett kroppsligt utlopp för det. Det ger även tid att tänka, trots att de vandrar i grupp så går de i tystnad med.
Veckovis så har de även ett tema. Just nu är det helighet, förra veckan var det helhet och framöver väntar helande och hållbarhet. Alla med syftet med vördnad för livet och människans plats i skapelsen.
– Det är klart att det låter luddigt. Men gå ut, man kan känna samhörighet och kan lära sig. Det finns så mycket att se. Alla har sin plats. Ofta så tänker vi kanske inte på att vi lever i ett samspel, men vi är beroende av andra människor så väl som djur, säger Anneli Sandberg.
– Att göra en sån här sak så öppnar vi upp och och blir mer sårbara. Idag ber vi inte om eller tar emot hjälp. När man sen blir trött och sliten så är det lättare till tacksamheten. Vi får öva på att faktisk både be om och ta emot hjälp från de runt oss, fyller Annika Spalde i.