Cirkus Rhodin är en av de få traditionella cirkusar som finns kvar i Sverige och möjligen den minsta. Under torsdagen var de på plats i Säffle. ST kikade förbi innan föreställningen och pratade med cirkusprinsessan Simona Rohdin om hennes liv på cirkusen.
Simona Rohdin, 27 år, är uppväxt på manegen tillsammans med sina mammor Diana och Irena Rohdin - hon är sjunde generationens cirkusprinsessa. Första gången Simona uppträdde var hon 3 år gammal, idag är hon 27 år.
– Rockringar var mitt paradnummer då också - jag var ändå ganska proffsig för att vara så liten, men jag måste säga att det är lite bättre nu, skrattar hon.
Diana Rohdin är ju även hon uppväxt med cirkusen, och är numera själv cirkusdirektör för cirkus Rohdin. ST hinner med ett snabbt prat med henne innan hon måste fixa inför föreställningen.
– Man vill ju inte göra någonting annat än det här. Det bästa är nog friheten - det är inget nio till fem jobb, och det händer någonting hela tiden och jag har familjen med mig jämt. Jag älskar också att få resa - framförallt i Sverige som är så vackert. Jag har även rest utomlands med det är jag inte lika imponerad av.
Diana berättar också att det är mycket logistik som behöver fungera på cirkusen - framförallt med allt resande. På senare år har dotter Simona tagit över lite av hennes arbete så att hon själv kan fokusera mer på det administrativa. När ST är där har de precis fått problem med en av bilarna som hon måste lösa för att kunna ta sig vidare till nästa sovplats.
”Den sista cirkusprinsessan”
ST pratar vidare med dottern Simona och hennes liv som en cirkusprinsessa.
Hur är det att jobba som cirkusartist?
– Det är jättebrett, det beror på vart man jobbar. Men det är som min mamma säger; antingen så älskar man det eller så hatar man det - det finns ingenting mitt emellan. Och jag älskar det.
Simona berättar om en filmsekvens hon spelade in för några dagar sedan - en presentation av sig själv till Malmöfestivalen. Dokumentärfilmen ”Den sista cirkusprinsessan” visas som en av de sista programpunkterna på årets festival, men Simona - vars liv filmen handlar om - kan inte vara på plats.
– Där har jag mina scenkläder på mig - och ett par stövlar. Det är för att visa på kontrasten. Allt är inte bara glitter och glamour - det är leriga cirkusstövlar också, den mesta delen av tiden faktiskt. De flesta tro att vi springer runt i våra cirkuskläder jämt - det är så vi blir porträtterade - men så ä det verkligen inte, skrattar hon.
Att vara cirkusartist är allt annat än bara glamour. Det är ett hårt arbete - ett 24-timmarsarbete, beskriver Simona det som. Men ett arbete som hon älskar.
– Vi flyttar ju väldigt ofta och jag tycker att det är så kul. Oftast stannar vi bara en dag innan vi reser vidare till nästa plats. Ibland stannar vi kanske två till tre dagar på ett ställe och då känner jag bara ”snälla kan vi inte bara sticka här ifrån nu”. Jag skulle tycka att det var jättetråkigt om vi var kvar på ett och samma ställe för länge. Jag får resa runt och se nya saker hela tiden - det är så jag vill ha det.
”Ett spännande liv”
Från april till september reser cirkus Rohdin runt i Sverige - från Malmö, upp till Dalarna, och ner igen. Resten av halvåret reser Simona utomlands och jobbar som cirkusartist på andra ställen.
– På detta sätt får jag ju uppleva många olika kulturer. Även om det är jobb hela tiden så får man träffa så mycket olika människor, och uppleva saker och platser - det är lärorikt. Hela vårt liv är baserat på vårt jobb och det är ett spännande liv.
Inför nya nummer ska man först och främst sätta ihop ett - musiken ska ordnas och koreografin ska fixas. När man väl har ett eller flera nummer så ska de sitta också - och det kräver träning. Det är hårt arbete och massvis med timmar på repetitioner som krävs av alla cirkusartisterna. Det är mycket arbete bakom varje nummer och otaliga timmar av träning.
– Ja, det är mycket jobb för de 5 till 10 minuterna i manegen - för den glamorösa tiden av vårt jobb, skrattar Simona.
Hur mycket tid lägger ni på träning varje dag?
– Oj, det vet jag inte riktigt - det är nog ganska olika. Vi har till exempel en kille här som är jonglör och har papegojor - han tränar hela dagen, hela tiden, skrattar hon och fortsätter:
– Jag själv är lite latare, men jag tränar varje dag så ofta som möjligt. Sedan beror det ju också på hur vi reser - är vi kvar lite längre hinner vi ju träna mer.
River tältet på en timma
Cirkustältet är ju artisternas arena och manegen är deras scen. Tältet sätts upp och tas ner otroligt många gånger på en säsong.
– Det tar lite längre tid att sätta upp det - då brukar det också ingå en del kaffepauser som drar ut på tiden, skrattar Simona och fortsätter:
– Nej, men alla har olika sektioner som man ska fixa - olika områden - så det brukar gå ganska fort faktiskt, men hela morgonen i alla fall. Att riva det tar max en timma - så det går väldigt snabbt. Vi drar ju också alltid vidare redan på kvällen. Sedan är det bara att packa upp alt igen - alla kablar och sladdar ska upp så vi får el och så - men allt går på rutin.
Vad är det bästa med att vara cirkusartist?
– Jag tycker ju om att resa, så det är ju en av de bästa sakerna. Men allra bäst skulle jag nog säga är när man under föreställningen får reaktionerna från publiken när man visar sin konst. Då har man gjort sitt jobb. Man har lagt ner timmar, år och pengar på detta - det är ”your heart and soul”, och att få den uppskattningen är underbart.
Rockringar och armborst
Simona har under sitt liv på cirkusen hållit på med många olika konstformer. Bland annat mycket magi, gått på lina och luftakrobatik - den sistnämnda fick ett tråkigt avslut.
– 2018 så ramlade jag ner fyra meter från luften och fick en rejäl skada. Det var väldigt tråkigt att jag precis innan bestämt mig att det var det sista året i luften - sedan skulle jag göra någonting annat. Det blev ett dramatiskt slut.
Nu är rockringarna ett av hennes paradnummer - och en stor favorit som hon hela tiden haft med sig från uppväxten. Det var med detta trick hon startade sin karriär som cirkusprinsessa.
– Rockringar ä min favorit. Jag känner att jag kan uttrycka mig bäst med dem. Allt faller på plats hos mig då - jag kan inte riktigt förklara.
Hon har dock en favorit till - armborst.
– Det var i Schweiz i december, som en kille jag känner sedan tidigare frågade om jag ville vara med i hans armborstsnummer. Han lärde mig att skjuta med den, så nu använder jag det numret här. Han har gett mig hela numret som jag tycker väldigt mycket om. Jag och Nynne, min assistent, är de enda tjejerna som håller på med detta - så det är häftigt.
Tycker du att cirkus har ändrats under åren?
– Det har ändrats en del ja. Men det bästa året för alla var förra året - första året efter pandemin - det var en riktigt stor och positiv förändring i hur folk ser på cirkus. Det var överväldigande faktiskt - det var ett så mycket större intresse. Jag är så glad över att all konst uppskattas så mycket igen.
Hur länge kommer du hålla på med cirkus?
– Jag ska hålla på med det här resten av mitt liv. Beroende på hur framtiden ser ut och vad som händer så skulle jag också vilja öppna en egen show på något sätt - jag vill göra det här tills jag dör. Kanske öppna en egen varieté. Vi får se vad som händer i framtiden - men jag kan ingenting annat än det här, och jag vill inte göra någonting annat heller.