REPLIK TILL ANN MLAKARS INSÄNDARE KOMMUNER I KRIS.Ja det är tufft nu med ekonomin i kommunerna och det gäller även oss. Vi har en stor utmaning demografiskt med fler äldre som behöver äldreomsorg samtidigt som skatteunderlaget viker, vi blir i en kommun som Säffle allt färre i befolkningen som arbetar och betalar skatt.
För att möta framtiden behöver vi hela tiden utveckla hur vi jobbar, bli smartare, ändra arbetssätt, för vi måste bli effektivare. I svåra tider så tvingas vi göra förändringar som vi förmodligen inte hade behövt göra om vi haft råd med det gamla invanda arbetssättet.
I mitt svar till de socialdemokratiska kommunalråden om att delta i uppropet så skrev jag så här:
”Det finns en naturlag som är stark och det är att mera intäkter skapar högre kostnader. Gäller såväl i offentlig verksamhet som inom näringslivet. Det är också smärtsamt att gå andra vägen, att minska kostnaderna då intäkterna viker. Vi går igenom ett stålbad där vi måste rätta mun efter matsäcken och får också då hjälp av nöden med att ta obekväma beslut, tänka nytt och förändra i verksamheter och serviceutbud. Min erfarenhet är att sådant förändringsarbete avstannar när det kommer kortsiktiga bidrag från staten. Vi behöver se över skattebasen för kommunerna så att vi som bor i delar av landet med vikande skatteunderlag och en demografisk utmaning med fler äldre får en långsiktighet att förhålla oss till.”
Det är en vantolkning när man då skriver att jag tycker att mera pengar leder till att vi slösar.
Mitt budskap är att incitamentet till förändringsarbete minskar när man inte är tvungen till det.
Jag har själv sett hur besparingsplaner och effektiviseringsförslag i budgetarbetet inte verkställts då man längre fram i budgetprocessen fått mer pengar till verksamheten via bättre skatteprognoser och statliga bidrag.
Vi behöver mera pengar till välfärden, det är jag inte emot, men vi måste också samtidigt visa att vi tar vår del av ansvaret för den kommunala verksamheten och anpassar oss till de förutsättningar vi har. Det var inte så mycket av det sista med i uppropet, därför avstod jag denna gång.
Det upprop till finansministern som jag erbjöds skriva under var det bara socialdemokratiska kommunföreträdare i Värmland som anslöt sig till när jag fick se det.