”Det var mer studs i kommunalpolitiken förr”

– Det har inte varit lätt att få till en kväll där vår Ernst Askmar får berätta om sin långa väg inom bland annat kommunalpolitiken – från de små kommunernas arbete till dagens större kommuner.

Det sade Morgan Jaresjö, som var en av de som sett till att Ernst Askmar kunde komma till Norra Eds bygdegård.

Där berättade Ernst under två timmar om de stora förändringar som skett både i Kilas och omkringliggande socknar.

– Ernst hade några önskemål och tack vare att Kila Byalag och bygdegårdsföreningen snabbt nappade så fick vi till detta, sade Morgan vidare.

Levande historia

”Levande historia” lockar verkligen och 65 personer hade mött upp i Norra Eds Bygdegårdsförenings lokal.

– Den här lokalen höll på att försäljas och hade kunnat rivas och säljas som enmeters kastved, sade Ernst.

Det var under kriget 1944 som vedbristen var svår och massor av ved kördes till vedhungriga Stockholmare. Dit gick vedtransporterna med tåg, men trots ett bud på 2 000 kronor fick Norra Eds skola bli kvar som lokal i bygden.

Genom bidrag med 70 procent från Boverket, 20 procent från kommunen samt 10 procent eget arbete, skulle lokalen bli en fin bygdegård. Det blev dock stopp för, för om man gjorde en bygdegård i Kila Västra skulle även en byggas i Kila Östra och det sade kommunen nej till.

– Tidiga minnen är när man i Kila 1942 införde obligatorisk sjuårig skolplikt, sade Ernst. Det gillade han inte och främsta orsaken var att engelska skulle in på schemat.

– Problemet var dock att vår lärare, liksom många andra, inte kunde engelska så det blev mycket tyst läsning, minns Ernst. Han var då 13 år och året efter lades två skolor ned i Kila. Norra Eds elever for till Bolet och Sandbols till Rud.

Valåret 1946

1946 var ett spännande kommunalt valår där det blev en valsamverkan, vilket var ovanligt. Bondeförbundet och Högern samsades på Kila Östra och knep därmed ett extra mandat av de totalt 35 som fanns i Kila kommun.

Vid samma tid hölls ett val till posten som nämndeman och där blev det synnerligen raffinerat med hela sex kandidater som sedan blev ytterligare två. Sluten omröstning gav ett lite förvånande resultat och av handstilen att döma kunde man känna igen ledamöternas egna lappar och röstproceduren har blivit omtalad i efterskott.

– Det fanns hela 2500 kommuner före 1952 och något måste göras för att kommunerna skulle klara av sina åtaganden gentemot invånarna. Ett omfattande arbete påbörjades och det naturliga var att Kila skulle läggas ihop med Nysäter och Häljebol, sade Ernst.

– Det innebar en borgerlig majoritet och Häljebol som tidigare varit centrum i Gillbergs Härad, kom att tappa alla viktiga funktioner till nya centralorten Nysäter i Gillbergas nya socken, fortsatte han.

Större kommuner

– 1958 skedde något av en politisk kupp när vi lanserade en egen ungdomslista för centerpartiet i Västra Kila, sade Ernst.

Överst stod Ernst själv med Arthur Enneby som tvåa.

– Man kan säga att etablerade politiker nog inte trodde på oss, men det blev en jordskredsseger för ungdomslistan med fyra platser i nya kommunfullmäktige.

Det föreslogs att 5 000 kronor skulle gå till idrottsplatserna i Nysäter, Häljebol och Kila, vilket en fullmäktigeledamot ville avslå av sparsamhetsskäl. Fullmäktige tyckte dock det var ett bra förslag och godkände.

– Kommunerna var ändock för många och för små så 1968-1969 intensifierades arbetena med att få till större kommuner. Då kom ju Säffle in i bilden. Ekonomiska situationen var ju lite olika men vi tänkte att det var bäst att göra de investeringar vi tänkt, för efter sammanslagningen visste man ju inte vad som skulle ske, minns Ernst.

– Bland annat så lade jag fram en motion om att det borde sättas upp kommunala gatlyktor runt om i Gillberga kommun till en kostnad av 400 000 kronor, sade Ernst.

Det blev dock nedröstat med siffrorna 18-17.

– Ingemar Bäckström, som satt i Svanskogs kommunfullmäktige för Långseruds räkning, undrade om jag inte kunde hjälpa till att skriva en motsvarande motion om gatljus för 700 000 till Långserudsbygden .

Sagt och gjort skrev Ernst motionen. Den gick igenom och det sattes då upp kommunala gatljus på många olika ställen i Långseruds socken.

Gillberga upphörde

En annan stor fråga i Gillberga var eventuella inköpet av Nysäters Gård och försäljning av Aspsäters vårdhem. 1971 trädde den nya storkommunen i bruk och David Olsson blev nytt kommunalråd.

– Jag saknade de ”gamla” kommunalråden Harry Jansson och Halvar Pettersson, som var både beslutsamma och alerta. Harry gick varje helg till Sporthälla för att titta på fotboll och var det något längs vägen som behövde fixas så skedde det strax. Halvar kunde i sin tur sitta på älgpass och ringa till Länsarbetsdirektören och få till något projekt värt ett par miljoner.

– Det var mer studs i kommunalpolitiken förr, konstaterade Ernst och fick visst medhåll från nu aktiva politiker i salen.

1971 upphörde alltså Gillberga kommun och det firades med en rejäl festlighet i Borgvik. Lars-Åke Larsson från Granbäck lockades fram och han är tillsammans med Ernst Askmar de enda som idag lever av de som då satt i kommunfullmäktige.

En del frågor ställdes till dem:

Var ni aldrig osams i kommunalpolitiken?

– Nej, inte värst för vi kände ju varandra väl och vi försökte hela tiden se till våra kommuninvånares bästa, menade Ernst.

Lite om det privata

Det blev även lite saker utanför protokollet som när Ernst sköt sin första älg, vilket betydde att han glömde äta sina många medhavda smörgåsar samt kort om hans tid som fruktad fotbollsspelare.

– Kanske en kväll till om dina övriga föreningsinsatser, sade någon.

Även Ernst stora intresse för dans där tango och hambo var främst belyst av 93-åriga systern Aina, som även överlämnade nystickade sockar till ”brorsan”. Även BGF fick stickat till lotteripriser.

Berit Bäckström tackade för en intressant kväll med blommor och present och Henrik Olsson såg till att allt som sades spelades in. Byalag och Bgf-föreningen hade fixat kaffe och goda smörgåsar och som helhet blev det en kväll fylld av minnen från en kommunal tid som flytt.