Efter tuff skoltid och ångest – Liam, 17, har fått sitt första jobb

Att gå från skolan till arbetslivet, eller kanske en vidareutbildning är inte en lätt sak. Visst finns det vissa som har hela planen utstakad, men för andra blir det bara jobbigt. ST träffade Liam som berättade om sin resa - om den tuffa skoltiden och ångesten, men också om vändningen, hjälpen, arbetet han fått och ett hopp om en ljus framtid.

Ungdomsarbetslösheten i Säffle har under många år varit högst i Värmland - fram tills nu. Siffrorna för juli visade en kraftig minskning på 4,6 procentenheter, när det gäller arbetslöshet bland unga. Säffle kommun har flera insatser där man försöker möta detta problem. En insats är projektet ReAct, som är den del i kommunernas aktivitetsansvar. Här har ungdomar bland annat fått stöttning och vägledning inför studier eller arbete.

En av ungdomarna som varit med i det här projektet är Liam Svensson, 17 år. Tack vare det här projektet, och människorna som hjälpt honom i rätt riktning, så fick Liam den 1 september en ungdomsanställning på fyra månader, på Säffle kommuns parkförvaltning.

– Det är ju fantastiskt vad detta kan generera i och hur bra det har funkat här - alla trivs så bra med varandra här också. Det hör ju ihop med att det funkat så bra - båda parter har visat engagemang och varit mottagliga för det, säger Sanna Bertilsson, chef för arbetsmarknadsenheten på Säffle kommun.

Hon är imponerad över den resa som Liam har gjort och är otroligt glad över att projektet ger fina resultat. ST mötte upp henne, Liam och Lena Ekberg, parkförvaltningen, på kommunens växthus.

– Det är en fantastisk resa som Liam gör tillsammans med Lena. Det gäller att hitta bra platser för ungdomarna, där de får möta bra handledare som tar emot dem med öppna armar - precis som här, säger Sanna.

Tuffa år i skolan

Liam är väldigt öppen med den tuffa resa han haft genom sina skolår. Han berättar att han aldrig har trivs bra i skolan - under hela grundskoletiden hade han stora problem.

– Jag har nog haft ungefär tio olika extralärare, så det har varit tufft. På grund av mina diagnoser så har jag varit väldigt bråkig i låg- och mellanstadiet, och jag hade svårt att kontrollera mitt temperament.

Men snart fick allt en positiv vändning. När han började i sjuan på Tegnérskolan fick han börja på Spectrum. Där fick han en lärare vid namn Maria Johansson - och den här gången var det en lyckoträff.

– Maria var väldigt bra. Efter att jag började på Spectrum så fick jag det enklare och inte så jobbigt att gå i skolan och jag orkade få godkänt i de flesta ämnen. Min undervisning blev helt plötsligt anpassad för mig och jag fick enklare att kontrollera mitt temperament och koncentrera mer på skolan, säger Liam och tillägger:

– Det var ju fortfarande jobbigt med skolan, men det blev ju mycket bättre med anpassningen och den hjälp jag fick, så det känns ju jätteskönt.

Liams lärare Maria tog kontakt med Ragnhild Vogt, samordnare för kommunernas aktivitetsansvar, och ordnade en träff mellan henne och Liam. Tillsammans kom de fram till att Liam inte skulle gå gymnasiet nu direkt - han skulle istället delta i projektet ReAct. I projektet arbetar man för att ungdomar ska stärkas och stöttas på vägen till ett arbete eller studier.

– Här kunde jag plugga matte, och till slut fick jag godkänt även i det. Petter som var lärare var superbra också - han är väldigt rolig, vilket hjälper mycket - han gör pluggandet roligare.

– Jag hade också stödjande samtal med Ragnhild, vilket jag tror var väldigt hjälpsamt för mig.

Hur känns det att ha fått chansen att vara med i ReAct?

– Det känns ju jättebra - skönt framförallt. Innan hade jag ångest för att jag skulle gå gymnasiet. Jag visste inte om jag skulle trivas, jag var rädd för att börja och jag hade ju ingen aning om vad jag ville bli.

Fick ungdomsanställning

Liam berättar att han fick intresse för blommor och plantor under hösten förra året. Det var någonting som kom upp under hans samtal med Ragnhild på Ungdomens hus. Samtalet ledde till en idé om att försöka få praktik inom området - kontakt togs med Lena och på den vägen är det.

– Jag trivs jättebra här - det är ett kul ställe, säger Liam.

Det var från början meningen att Liam skulle vara på parkförvaltningen ungefär två timmar, tre dagar i veckan. Det är de tiderna som ungdomarna ska vara aktiva.

– Men jag tror aldrig att Liam bara var här två timmar - inte ens första dagen. Han gick fort upp till fem dagar i veckan mellan 9 till 15, skrattar Lena som är imponerad av hans engagemang.

– Men det var tråkigt att vara här så lite. Jag trivdes så bra så jag ville vara här varje dag. Det var ju kul att vara här, förklarar Liam.

Hur känns det nu att ha fått en ungdomsanställning?

– Det känns jättekul. Jag är väldigt tacksam för det. Innan det har jag varit praktikant sedan mars i år och då får man bara en ersättning på 1250 kronor. Men nu får man ju ändå något mer för arbetet.

”Alldeles lysande ingång”

Sanna berättar att lönen betalas med statliga pengar som projektet fått. Den 1 september gjordes fem stycken ungdomsanställningar i Säffle kommun. Liam var en av dem. Av de andra fyra var det tre av dem som ungdomsanställdes inom skolan och en i stadshuset.

– Vi har gjort ungdomsanställningar i herrans massa år, fram och tillbaka. Det är ju då fantastisk roligt när man stöter på dessa personer igen och som nu har arbete eller utbildning - då ser man att det har varit lyckosamma anställningar. Det är kul att se hur de växer. På det här sättet med ungdomsanställningarna så hinner de ju fundera på vad det är de vill bli - är det här någonting jag vill göra? Det är en bra plattform, säger Sanna.

Projektet ger ungdomarna att göra lite andra saker än att just plugga - det kan man alltid ta upp senare menar Sanna.

– Vissa personer vet direkt vad deras plan är, hur de ska göra och vad de vill bli - men så är det inte för alla. Så detta är en alldeles lysande ingång. Här får man möjlighet att prova på och då kanske kunna göra ett mer genomtänkt val i framtiden.

Liams svar på den frågan - är det här någonting jag vill göra? - är väldigt självklart:

– Jag vill absolut jobba med detta - helst här på parkavdelningen.

Sanna understryker dock att det behövs fler praktikplatser som den här som Liam fått på parkavdelningen - fler arbetsgivare som är villiga att ta emot ungdomarna och bemöta dem på ett bra sätt.

”Liam är en tillgång”

Lena minns tillbaka på Liams andra dag hos dem. Det hade kommit jättemycket snö och hon visste att det var det hon skulle få göra hela dagen - skotta snö. Hon ringde till Liam, som hon inte trodde skulle komma på grund av snön.

– Han svarade att han ville komma och hjälpa till ändå, vilket jag är väldigt tacksam för - annars hade jag fått stå själv. Det är det inte alla ungdomar som hade gjort, säger Lena.

– Jag tycker att det är kul att jobba. Nu märker jag det bara på en helg, att jag blir rastlös - jag funderar på att skaffa ett helgjobb, skrattar Liam tillsammans med Lena och Sanna.

– Jag har mycket energi - så jag vill ha någonting att göra, tillägger Liam glatt.

Lena har haft en del praktikanter under åren, och menar på att det inte alltid är lika roligt eller lätt att ha en praktikant.

– Jag har haft några som bara vill sitta av tiden och tycker att det är tråkigt, och det blir ju bara besvärligt. Jag vet att allt vi gör inte är roligt - men Liam gör det vi ber honom om, utan att klaga. Liam är en tillgång för oss. Han är engagerad och så himla positivt inställd, säger Lena.

– Jag försöker att hitta det positiva i det tråkiga - det bra i det dåliga. Och tycker jag att någonting inte är så roligt - som att vattna till exempel - då brukar jag bara tänka på andra saker, som jag tycker är roligt att tänka på.

Har en specialuppgift

Liam berättar att han började övningsköra tidigare i år och hoppas kunna ta körkort inom en snar framtid. Han påpekar att det skulle underlätta för honom på jobbet - om han kunde åka iväg själv ibland.

– Annars får jag väl cykla runt med krattor och trimmer på ryggen, skrattar han.

Men för nu så får han åka med Lena eller någon av de andra kollegorna - tills han har sitt eget körkort. Han har dock en annan speciell uppgift på arbetet - en uppgift som ingen annan har.

– Det är den allra viktigaste uppgiften - att hålla redan på min termosmugg, skrattar Lena.

– 9 av 10 gånger vet jag faktiskt vart den är, tillägger Liam.

– Ja, ibland hinner jag inte ens fråga innan han säger ”den står där”. Det är bra att det finns någon som kan hålla reda på mig också, skrattar Lena.

”Tycker om fina saker”

Liam har som sagt ett stort intresse för växter och blommor, men han är också väldigt intresserad av design och arkitektur - vilket både hörs och märks.

– Jag har alltid haft ett intresse av att designa - jag tycker om fina saker.

– Jag tyckte att det var väldigt roligt att han ville komponera en urna till Nysäter. Han är väldigt konstnärlig och kreativ av sig och det var roligt att han ville ta sig ann det, säger Lena.

Har du några favoriter bland blommor/växter?

– I år är det Riddarsporre, den ljusblåa. De är väldigt fin - jag gillar flerfärgade blommor. Den ser också lite ut som en blomma som är målad i vattenfärg. Sedan gillar jag också Rubrum, fireworks - det är som ett slags gräs. Lobelia är också en fin liten buske med små blåa blommor - den brukar man ha i amplar, säger Liam.

Har du något speciellt minnen från arbetet fram tills idag?

– Jag har ett ganska nytt minne. Det var när Ragnhild ringde mig och berättade om ungdomsanställningen - jag blev ju såklart jätteglad av att höra det. Hon berättade också att det är många som säger bra saker om mig och att jag är trevlig - det är ju alltid kul att höra. Det är kul att få uppskattning från folk på det man gör, säger Liam.

Liam hoppas att hans berättelse kan inspirera andra och att det kanske kan hjälpa fler, precis som det här projektet och personerna har hjälpt honom. Han ser ljust på framtiden och han älskar sitt jobb.