1902 flyttade familjen Dahlgren från Säffle till Djursholm. Nyligen samlades flera av barnbarnen på Krokstad – och på så vis fick de bo på den gård som deras anfader Theodor Dahlgren köpte för precis 150 år sedan.
Regnet hängde i luften när det var dags för fotografering framför Krokstad. Det var medlemmar ur familjerna Holmdahl, Kjellson, Elam och Wållgren som hade samlats till kusinträff – i år med 14 av totalt 25 kusiner. Charlotta Wållgren höll i tåtarna och berättar att de försöker samlas vart tredje år. I år hade de bestämt sig för att resa i sin mormor/farmor Ingrid Holmdahls fotspår. På så vis hamnade de på Krokstad, en gård som för 150 år sedan förvärvades av hennes far, Theodor Dahlgren.
Något återseende av Krokstad blev det inte, eftersom de flesta av dem aldrig tidigare hade varit där. Däremot fick de lära sig mer om gården – och om familjen Dahlgrens kopplingar till bygden. Klart är att deras anfäder har satt spår i både Krokstads och Säffles historia. Theodor Dahlgren var på många sätt en föregångsman, ändå är han idag ganska bortglömd. Desto större anledning att sätta honom i rampljuset.
Theodor Dahlgren kom från Göteborg och var 24 år när han köpte Krokstad. Året var 1874 och han fick betala 330 000 riksdaler (i dagens penningvärde 80 miljoner), men så fick han också 865 hektar mark. Dahlgren hade visserligen en lantbruksutbildning bakom sig, men att som 24-åring köpa en gård för hisnande 330 000 riksdaler ... Lägg därtill att han var föräldralös – modern dog när han var ett år, fadern när han var tio. Men både från moderns (Elise Gibson) och faderns sida fanns det arv att placera.
Att det blev Krokstad var ingen slump. Banden till Värmland var starka – och Theodor Dahlgren hade dessutom flera förbindelser till säfflebygden. På andra sidan Byälven bodde faster Amalia, gift med patron Carlmark på Sjögerås. Faster Carolina var gift Bratt på Forsvik i Botilsäter och bodde senare inne i Säffle. På By kyrkogård vilar en tredje faster, Lovisa Augusta Werling. I bakgrunden fanns dessutom farbror F. A. Dahlgren, ”Fredrek på Rannsätt”, Wermlenningarnes skapare. Dessutom fanns det starka band till föregångarna på Krokstad, familjen Wimnell.
Theodor Dahlgren verkar ha drivit upp Krokstad till ett mönsterjordbruk. I tidningsklipp kan man läsa hur han engagerade sig i hushållsgillet och Värmlands läns trädgårdsförening. Trädgårdsmästeriet var omfattande på Krokstad. På det lokala planet drev han valskvarnen i Säffle och han vurmade för både mejeriet och sjukstugan. Han var även landstingsman och kommunalnämndens ordförande.
Under de första åren bodde Dahlgren ensam på Krokstad, eller inte helt ensam ... På gården fanns det inspektor, rättare, trädgårdsmästare, kusk, ladugårdskarl, pigor, statare och en lång rad torpare och dagsverkare. Snart kom dessutom hans styvmor, Bina Dahlgren – akvarellmålarinna och pianist. Men det skulle dröja 17 år innan det blev liv och rörelse i herrgården. 1891 gifte han sig med Anna Lundström. Det stora huset fylldes nu av sång och musik, och snart också av barnen Elisabeth, Ingrid, Tore och Ulla – samt hushållerska och åtta jungfrur. Umgängeslivet var glatt och här nämns familjen Lilliehöök och inte minst barnens syssling Christian Bratt – doktor Bratt som under 1900-talet kom att äga Krokstad.
Theodor Dahlgren beskrivs som en stor blomsterälskare, men han var också intresserad av fotografering. På hans bilder från parken ligger byggnaderna inbäddade i imponerande planteringar. När familjen så småningom lämnade Säffle lär de ha tagit med sig en hel godsvagn fylld med blommor och palmer.
I minnesanteckningar beskrivs det hela som en ganska trevlig tillvaro. Andjakt avlöste lingonplockning och sjurätters middagar med sju sorters vin, samtidigt som Dahlgren stred mot myndigheterna för att få ”idka slomfiske med nät”. Men Krokstad innebar också ett vardagsknot med ”vävar, slakt, byk, bak och allt annat nödvändigt för hårda vintrar och torra somrar”. Men 1900 fick allt detta ett tvärt slut. Familjens släktbok ger två förklaringar, en rent praktisk: Dahlgren fick allt svårare att hitta arbetskraft, och en med inslag av en kärleksaffär …
Hur som helst bröt man upp. Krokstad såldes till Niels Christian Jensen, sågverksägaren som på löpande band köpte upp skogsmark och avverkade den snabbt, så snabbt att han blev känd som ”barberaren”. Så gick det även med Krokstad. Efter bara några månader såldes gården vidare – nu utan skog. Innan dess hade sågverket auktionerat bort Dahlgrens 73 kor, ”en under många år upparbetad och utgallrad kreatursbesättning”.
Seffle-Tidningen rapporterade från avskedsfesten. I oktober 1900 var samtliga anställda med familjer inbjudna, till herrgården, ”unga och gamla, stora och små”. Där blev det en ”splendid middagsmåltid” och patron Dahlgrens ”hjärtevarma tal som rörde till tårar”. Innan man skildes åt blev det gruppfotografering av alla 120 festdeltagare. Var finns denna bild idag? De anställda, eller ”underhafvande” som de kallade sig, uppvaktade i sin tur med en nysilverpokal. Helt klart var Dahlgren en uppskattad arbetsgivare.
Familjen Dahlgren mellanlandade i Säffle, innan de 1902 drog vidare till Djursholm. Där flyttade de in i Villa Ransäter, det hus som tidigare hade bebotts av F. A. Dahlgren. Theodor Dahlgren blev med åren stadskamrer i Djursholm. Anna Dahlgren hade i Säffle startat ett musiksällskap och tog nu initiativet till Djursholmskören. Musiken betydde mycket och det berättas att hon blev Alice Tegnérs närmaste väninna.
För de fyra barnen måste det ha varit en viss omställning att byta Krokstad mot Djursholm – men flytten bör också ha inneburit bättre möjlighet till utbildning. Elisabeth (Bettan) gifte sig med botanikern Otto Heilborn och lär liksom honom ha förestått Bergianska trädgården. Ingrid – huvudpersonen, för att återknyta till kusinträffen – blev lärarinna innan hon gifte sig med läkaren Henrik Holmdahl.
Men åter till 2023 och gråväderslördag. Innan de 14 kusinerna bröt upp från Krokstad och drog vidare för båttur på Byälven (m/s Vänervåg) och därefter stadsvandring (Putte Grötting) fick de en hemläxa: Att leta i gömmorna efter ytterligare bilder och berättelser från familjen Dahlgrens dagar på Krokstad. Vi håller tummarna för fynd – och kanske finns det i så fall anledning att återkomma till dessa!
CLAES ÅKERBLOM