Olles pojkar har gjort det igen. För 25:e året i rad träffades pojkgänget Olles pojkar, uppkallade efter Olof Trätälja, för den årliga träffen någonstans i Sverige. Åren går och sex pojkar, alla med någon form av Säffle-anknytning, tangerar numera 75-års-strecket.
Första helgen i september är alltid ett spikat datum som går före allt annat. Lite beroende på bostadsort för medlemmarna i gruppen, kan träffarna planeras till inom landet men även utanför gränserna. Helst skall destinationen vara så hemlig som möjlig inför septemberhelgen. Lurö har besökts två gånger men även Köpenhamn, Dublin och Berlin har fått besök.
Årets OP-möte förlades till Grebbestad och inleddes med ett besök i Micke Bohlins märkliga samlarmuseum. 1 800 ölburkar, och lika många i förråd, trängs med mängder av polisbilar, tennsoldater, artefakter, brandbilar och mycket mer - sevärt.
Dagen avslutades i den flytande bastun med några kilo skaldjur. Bad i havet med mareld kändes exotiskt.
Micke Bohlin och hans samlarmuseum. Foto: Privat Liten föreläsning om ostron. Foto: Privat Göran Sandberg letar ostron med håv och vattenkikare. Foto: Privat Bengt Klemming visar hur man enklast öppnar ostron. Foto: Privat Ombyte till vadarkläder. Foto: Privat
Ostronsafari
Ostronsafari med Bengt Klemming var nästa dags aktivitet. Klemming har i dagarna fått besked om att EU godkänt hans ansökan om att endast ostron som plockats på ett godkänt sätt, det vill säga för hand på ett avgränsat område utanför Grebbestad, får kallas Grebbestadsostron.
Efter en lektion i skillnaden mellan edulis-ostron och gigas (de japanska, invasiva) fick deltagarna dra på sig vadarbyxor och med håvar själva ge sig ut i vattnet för att plocka ostron. Klemming gick igenom den inte så enkla öppningstekniken och vad man kan smaksätta ostronen med.
Färskare ostron än så kunde det inte bli. Till och med de, som på förhand bestämt sig för att de inte äter ostron, föll för dessa havets diamanter.
Jerker Norlander