Den internationella aborträttsdagen stöds av många organisationer, bland andra Världshälsoorganisationen, WHO. Syftet med dagen är en internationell opinionsyttring för rätten till säker abort. Svenska Amnesty hör till dem som den dagen kräver rätt till säkra aborter för kvinnor i alla länder. Förbud leder inte till att aborterna upphör. Det medför farligare aborter. Det visar praktiken i många länder.
56 länder har regler som medger abort endast på grund av hälsoskäl hos kvinnan eller fostret. Sådana regler kan tolkas mer eller mindre strikt. Polen och många afrikanska länder hör till denna grupp. Ännu snävare regler har de 39 länder som kräver att den gravida kvinnans liv står på spel för att abort ska tillåtas. 22 procent av världens kvinnor lever i dessa länder. Slutligen gäller totalförbud mot abort i 26 länder. Fem procent av kvinnorna i världen omfattas av totalförbud.
Förutom Sverige har 62 länder fri abort och ytterligare 14 länder medger abort på sociala eller ekonomiska grunder, vilket ger relativt god tillgång till abort. Totalt 59 procent av världens kvinnor omfattas av dessa två kategorier.
Att abort är laglig innebär inte alltid att den är tillgänglig för alla. Utförare och sjukhus kan motsätta sig ingreppet av religiösa eller andra etiska skäl. Abort kan också medföra social diskriminering eller kosta alltför mycket pengar.
WHO anser att tillgång till familjeplanering och till professionellt utförda aborter är avgörande för att FN:s mål för hälsa, välmåga och jämställdhet ska uppnås. I många delar av världen saknar hälsopersonalen utbildning för dessa uppgifter. WHO har sammanställt ett utbildningspaket för att åtgärda problemet.
Abort är enligt WHO en enkel och vardaglig vårdprocedur. WHO:s statistik visar att drygt 120 miljoner kvinnor blir ofrivilligt gravida varje år. Av dessa graviditeter slutar 60 procent (72 miljoner) med abort. En stor andel av dem sker med osäkra metoder, vilket medför komplikationer som kan leda till döden (omkring 40 000 dödsfall per år). Av världens alla graviditeter slutar drygt 30 procent med abort.
Den första svenska abortlagen kom 1938. Dessförinnan var alla aborter olagliga, vilket inte hindrade att tusentals aborter utfördes varje år, många med osäkra och farliga metoder. Lagen från 1938 tillät abort av tre skäl: medicinska problem hos kvinnan samt humanitära (efter våldtäkt) och arvshygieniska skäl. År 1946 accepterade lagen också sociala skäl för abort. Reglerna var strikta, många ansökningar avslogs och de illegala aborterna fortsatte. Under 1960-talet blev tillämpningen av reglerna mer liberala och antalet aborter ökade. Lag om fri abort fram till 18:e graviditetsveckan infördes 1975. Metoderna för abort har ändrats tack vare den medicinska utvecklingen. Från att tidigare varit kirurgiska ingrepp används nu oftast en medicinsk metod.
En ofrivillig graviditet är en svår situation. För att undvika den behövs familjeplanering. Att fatta beslut om abort är aldrig enkelt. Den som önskar abort behöver medkännande och professionell hjälp. Alternativet är ofta ett farligt amatörmässigt ingrepp. Vår grupp anser att kvinnor i alla länder ska ha rätt att själva fatta beslut och att få professionell hjälp med utförandet.
Amnesty International, grupp 127 Säffle