Säfflebördiga Cathrine släpper debutbok: ”Feelgood – fast mörkare”

Efter att läkarna upptäckt en hjärntumör hos tidigare Säfflebon Cathrine Bunzell, prioriterade hon om i livet och ägnade mer tid åt ett intresse som alltid har betytt mycket – skrivandet.

Nu är hon aktuell med sin debutbok ”Att bära stort lass över små tuvor”, som släpps den 30 november.

– Det känns jätteroligt och jätteläskigt.

Cathrine Bunzell, 48, är född i Säffle och beskriver sin uppväxt här som väldigt positiv och trygg. Med ojämna mellanrum besöker hon familj och vänner som fortfarande bor kvar, men själv är hon numera bosatt halva året i Bohuslän och halva i Härjedalen.

– Mitt minne är att jag kände mig trygg i Säffle och det är något jag tänker på ibland när man läser om allt som händer och sker på olika platser i Sverige nu. Man känner en viss tacksamhet att man fick växa upp i en mindre stad med vänner, bekanta och känslan av trygghet.

Cathrine gick på Sundsborgskolan och senare på Karlbergsgymnasiet i Åmål. Intresset för att skriva har alltid funnits där, ända sedan hon var barn.

– Jag fantiserade mycket och tyckte alltid att det var kul de gångerna som man fick i uppgift att skriva något i skolan, eller när man var liten och skulle hitta på någon fånig tidning som man sålde för 50 öre, skrattar hon.

”Det bästa av två världar”

Skrivintresset tog dock fart på riktigt lite senare i livet. Efter gymnasiet flyttade Cathrine runt en del. Det blev först Skåne och Lund, där hon påbörjade en utbildning till lantmätare, men det kändes inte riktigt rätt.

– Det slutade med att jag flyttade till Göteborg och utbildade mig till arkitekt istället. Sen har jag flyttat runt en hel del och bott på olika håll i Sverige, men också i Haag i Nederländerna och Stavanger i Norge.

– Att jag är Värmlänning kan dock ingen ta ifrån mig, säger Cathrine.

Till slut landade hon och hennes man på två ställen. Bohusvallstrand i Bohuslän och Tänndalen i Härjedalen. Just nu befinner hon sig i sitt norra hem.

– Här bor vi främst på vinterhalvåret och kusten på sommaren. Då får man ju det bästa av två världar.

Hjärntumören blev en vändpunkt

År 2007 upptäcktes en hjärntumör hos Cathrine. Hon var då 32 år och fick genomgå två operationer och strålbehandling. Efter det drabbades hon av hjärntrötthet.

– Det gör att min hjärna inte längre klarar mycket intryck. Jag blir oerhört trött och har därmed valt att ransonera min tid så mycket jag kan. Jag har till exempel inte jobbat heltid på flera år.

Hur kändes det att få den diagnosen?

– Under den perioden och flera år efteråt så förde det med sig ganska mycket ångest, men också tankar kring vad man ska prioritera i livet och hur man vill leva, så på sätt och vis kan man säga att jag har fått med mig något ur det där också. Jag har bland annat lagt mer tid på skrivandet.

– Numera är tumören under uppföljning och har hittills, peppar peppar, hållit sig lugn.

Vad betyder skrivandet för dig?

– Att skriva är för mig ren avslappning. En paus i vardagen och en känsla av att bara försvinna in i en annan värld eller verklighet.

Berättelser knackar på

De senaste åren har Cathrine alltså ägnat mycket mer tid åt skrivandet. Särskilt efter en kurs i kreativt skrivande med poeten Bob Hansson.

– Den var väldigt udda men inspirerande, och efter den kursen har jag tagit mitt skrivande på större allvar.

För Cathrine är den kreativa processen från idé till manus lite slumpmässig. Idéerna kommer oftast till henne och inte tvärt om.

– Oftast dyker de upp när jag är ute och går med hunden, särskilt om det är morgon och folktomt. Det kan vara att en karaktär dyker upp, som ibland till och med redan har ett namn. Ibland är det en scen eller en hel dialog mellan två eller flera karaktärer.

– Det låter kanske galet, men det är lite som att berättelsen kommer och knackar på och vill bli skriven. Så har det varit med allt som jag har skrivit de senaste åren.

”Jätteroligt och läskigt”

Knackningarna blir som små pusselbitar, som blir en berättelse först när Cathrine sätter sig ner och strukturerar upp dem.

Boken ”Att bära stort lass över små tuvor”, har Cathrine jobbat med i ungefär ett år. Det är det andra manuset hon har lämnat in till förläggare, men det första som antagits och nu ska ges ut som tryckt bok den 30 november och som ljudbok den 5 december.

– Det är så klart jätteroligt och läskigt, om jag ska vara ärlig. Det är ändå något som jag har jobbat med en längre period och lagt ner hela min själ i, så det är klart att man är väldigt rädd för att ingen ska tycka om boken när den kommer ut.

Feelgood – fast mörkare

Boken handlar om huvudkaraktären Marit, som i en tuff period i livet tar till både flaskan och kakor för att döva sina sorger. Berättelsen börjar i Skåne, där Marit bor i en sunkig lägenhet, men en dag får hon nog och bestämmer sig för att bokstavligen gå därifrån.

– Hon rör sig till fots upp genom Sverige, men hon är en värdelös vandrare och fuskar sig fram lite, skrattar Cathrine.

Några av kapitlen utspelar sig i Värmland. Dock inte i Säffle.

– Delar utspelar sig i norra Värmland och Glaskogen. Att det inte blev Säffle är delvis för att det rent geografiskt inte är logiskt med tanke på vart hon ska, men också medvetet, för om jag skulle skriva om Säffle är ju risken att man faller in i något som mer liknar en självbiografi. Det här är rent påhitt, även om jag tror att ens känslor och erfarenheter färgar av sig på texten.

Genren är feelgood, men av ett mörkare slag och med en hel del galghumor, berättar Cathrine.

– Den är lite mer humoristisk än andra feelgood-böcker och inte så ”snuttig och gullig” med rakt igenom omtyckbara karaktärer.

– Marit är inte en särskilt sympatisk karaktär, men om läsaren ger henne lite tid finns det nog många som skulle gilla henne och känna igen sig, för ska vi vara riktigt ärliga är vi inte lika trevliga som vi låtsas vara.

– På ytan är det mestadels humor, men under den finns mycket svärta och smärta. Min förhoppning är att läsarna både skrattar och blir lite djupare berörda. Det är lite så jag själv har tagit mig an livet, med tanke på tumören.

Har du fler bokidéer på gång?