Trygghet byttes mot jobbhets, spelmissbruk och skulder: ”Varit ett helvete”

Mattias har alltid haft en bra lön – alltid varit noga med sin ekonomi och betalt det han ska. Han är en som, enligt många, borde ha sitt på det torra. Men vad händer om allting plötsligt raseras; förhållande, mående och ekonomi?

– När jag var som längst ner på botten, så tänkte jag ”vad fan ska jag göra?”, ”kanske ska jag bara ta livet av mig?”. Då slipper jag allt. Den stressen, trycket, paniken, och ångesten jag kände – det kan sätta vem som helst ur spel.

I den här artikelserien vill Säffle-Tidningen belysa ekonomisk utsatthet, de som drabbas och vad det finns för hjälp att få. Vi kommer att träffa fem Säfflebor – alla med pågående skuldsaneringar. Fem personer som har helt olika historier, livssituationer och anledningar till varför de blev skuldsatta. Fem bevis på att det egentligen kan hända vem som helst.

Del 2: Mattias

Vi har träffat Mattias, som egentligen heter något annat. Hans berättelse börjar efter en separation för några år sedan. Den trygga vardagen med två inkomster och ett gemensamt boende tillsammans med barnen byttes plötsligt ut mot att vara ensamstående pappa. Ett nytt boende, barnen varannan vecka och dyrare livsvanor började snart tära på Mattias ekonomi.

– Jag tog alla extrapass jag kunde på jobbet – allt för att få in mer pengar.

Till en början var det stora antalet arbetstimmar räddningen för Mattias ekonomi – men det började efter en tid bryta ner honom istället. Han var trött, sliten och orkeslös – han gjorde nästan ingenting annat än att jobba. Men snart smög sig en annan vana på.

– Jag började att spela för att dryga ut månadslönen lite. Till en början var det på en okej nivå, men efter ett tag började det gå utför. Det eskalerade, och för tre år sedan tappade jag kontrollen helt. Jag blev spelberoende.

Till en början var det en del vinster, men snart slutade ”nybörjarturen” och Mattias började att förlora. Istället för att dryga ut sin kassa hade han nu spelat bort nästan hela lönen.

– Det blev bara en karusell av alltihop. Jag såg ju att pengarna försvann, och spelade då mer för att kunna vinna tillbaka dem. Det i sig blev ju en stress också – när jag visste att jag förlorat så mycket och jag visste vad jag var tvungen att jaga ikapp. Men jag tänkte ”vinner jag så kan jag ju betala in”.

För att lösa spelskulderna som han nu drog på sig så tog Mattias lån, och på de lånen tog han nya lån för att kunna lösa allt annat. Det blev bara en enda ond spiral, som nu hade börjat bli väldigt svår för Mattias att ta sig ur på egen hand.

Hur mådde du vid den här tiden?

– Jättedåligt. Jag sov knappt någonting, och allting kretsade kring ekonomin. Jag försökte hålla ihop det inför familjen och mina barn – jag ville inte att de skulle veta eller se hur jag egentligen mådde. Jag hade allt detta hängandes över mig men gjorde allt för att ingen skulle veta. Det här är påfrestningar som jag inte önskar någon människa. Det har verkligen varit ett helvete.

Tillfälliga lösningar

Mattias problem har aldrig varit att han inte tjänat tillräckligt med pengar – han har en bra lön. Det är inte därför som han hamnade på den där mörka platsen för tre år sedan. Han har heller aldrig varit någon som struntat i att betala sina fasta kostnader – alla räkningar och fakturor har betalats.

Här var det istället livet som hände – en serie av tråkiga händelser som var ett resultat av varandra. Trots allt det jobbiga som separationen förde med sig, och hur dåligt Mattias än mådde på grund av sin ekonomi och spelmissbruket, så försökte han på alla sätt han kunde att få ordning på det. Till en början var banklånen ett led av tillfälliga lösningar för att försöka förhindra den kommande kollapsen.

– Men att ta lån för att släcka andra lån fungerar inte hur länge som helst. Snart var mitt UC så dåligt att jag inte kunde ta mer lån. Så då hjälper det inte att man har en årsinkomst på nästan 500 000 kronor – man får inte låna ändå.

Nu blev Mattias enda tänkbara tillflykt sms-lån – kortfristiga lån utan säkerhet, med väldigt höga räntor.

– På slutet hade jag ingen annan utväg – det är sjuka räntor på lånen, men man får pengarna snabbt – och det var vad jag trodde att jag behövde då. Jag struntade i räntan. Jag kunde ha nästan en halv miljon på kontot, med lånade pengar, bara för att lösa andra lån – men det blev ju bara större och större. Jag hade tappat kontrollen totalt.

Tog steget och bad om hjälp

Mattias var nu så långt nere under ytan, med både sitt mående och sin ekonomi. Han visste att han inte bara hade sig själv att tänka på, han hade också sina barn. Så för tre år sedan tog han första steget och bestämde sig för att söka hjälp för sitt spelmissbruk. Han vände sig till Alkopol i Säffle.

En tid senare tog Mattias också kontakt med skuldrådgivaren Anna Karlsson för att få hjälp med sin ekonomi. Under den tiden var coronapandemin pågående, så all kontakt skedde över telefon. Efter många och långa samtal med Anna lade hon fram ett förslag – dock inte riktigt vad Mattias hade väntat sig.

– Jag hade försökt pussla ihop det på alla sätt jag kunde, under så lång tid. Och när jag pratade med Anna sa hon ”de fordringsägarna du inte kan betala till får du släppa.” – jag blev ju livrädd.

– Mattias har alltid haft koll på de fasta utgifterna och betalat dem. Det var en del av de stora summorna som skulle till olika fordringsägare som blev för mycket. Ekonomin gick inte ihop för honom trots allt han hade dragit ner när det gällde kostnader, säger Anna.

Hur kändes den lösningen?

– Det var en väldigt konstig känsla. Allt jag gjort för att inte hamna hos Kronofogden – och nu skulle jag bara låta det jag inte klarade av gå vidare dit? Hade jag gjort allt det här för samma resultat som om jag bara struntat i allt? Det var så jag kände först – det kändes som ett misslyckande.

Det tog också ett tag innan Mattias faktiskt tog steget och gjorde som Anna föreslog. Han berättar att det var ett tufft beslut att ta och att tankarna efter han gjort det var många.

– Jag funderade ju på vad som skulle hända? Skulle Kronofogden ta allt jag hade kvar? Det var riktigt läskigt, men på något sätt kändes det ändå lite bättre – ett tag…

Gömde undan breven

Fram tills inkassobreven började ramla in i brevlådan. Eftersom Mattias gjort allt han kunnat för att hålla sig ifrån inkasso och Kronofogden blev det här en ny hemsk, upplevelse för honom. Nu var han tvungen att genomgå en ny process av travar med påminnelser och brev från dem båda. Trots att han hade meddelat dem anledningen till allt.

– Breven som kom i brevlådan blev ju en psykisk stress, och jag kände ännu en gång – ”vad har jag gjort?”

– Breven började ramla in, och det blir ju fruktansvärt jobbigt när det är något man kämpat för att hålla sig borta från. Det blir en process i sig och kännbart för dem, säger Anna.

Mattias plockade in breven och lade dem i en byrålåda. Till slut fick han trycka ner högen för att kunna kila in några brev till. Tankarna om vad brevbäraren tänkte om honom, och skammen om barnen skulle se breven – det var något som tog Mattias väldigt hårt. Nästa steg som Anna bad honom om var dock inte lättare – att öppna alla breven.

– Självklart är det jättejobbigt att börja öppna breven, men man behöver göra det för att få reda på var skulderna är och hur mycket det är på varje ställe. Mattias fick öppna dem själv med tanke på den rådande coronapandemin och sedan lämna in dem till mig. Jag tycker att det är viktigt att de är delaktiga och att vi gör den här processen tillsammans, det är något de behöver se och bearbeta för att komma vidare, säger Anna.

Utmätningen – en riktig kamp

Snart gjordes en utmätning på Mattias lön – vilket betyder att de tog nästan halva hans inkomst varje månad. Pengarna man får behålla är för att klara sin försörjning, bostadskostnad, mat, hushållsel och en del annat.

– Bara det var ju en stress i sig – att veta att jag får så mycket mindre pengar. Jag kunde inte heller låna pengar längre, så jag började jaga jobb igen – för att tjäna så mycket pengar som möjligt.

– Själva utmätningen är en tung process, och det kan vara tufft att hålla glöden uppe. Men det är mycket att ta in och det blir ju en oro, säger Anna.

När Mattias skulder väl var hos Kronofogden så stack de iväg jättefort. De 700 – 800 000 kronorna han hade i skulder från början började ticka iväg mot miljonen.

– Jag tänkte bara – vad har jag gjort? Skulderna stack ju iväg ännu mer, trots att nästan halva min lön gick till utmätningen varje månad.

– Det är tyvärr så det ser ut – och hoppet kan lätt sjunka hos individen, säger Anna.

När Mattias fått utmätning på lönen under en tid, tog han steget att ansöka om en skuldsanering. Tyvärr blev svaret inte alls vad Mattias hoppats på och hans hopp fick en riktig törn.

– Jag fick avslag. Fast att jag gjorde skuldsaneringstest på Kronofogdens hemsida och fick att det var stor chans till att få en skuldsanering. Det var ett rikligt nederlag, och jag kände bara ”ska jag behöva ha det såhär?”

Tredje gången gillt

Trots motgången fick Anna honom att försöka hålla hoppet vid liv. Vid avslaget får man en vägledning – vad behöver man göra för att det kanske ska kunna gå igenom? Anna och Mattias gick igenom ansökningen och skickade in igen – beskedet kom tillbaka; avslag. Den här gången var det spelmissbruket som satte käppar i hjulet för honom.

– Det var ju otroligt jobbigt att få avslag en gång till.

Anna fortsatte att stötta och pusha Mattias som nu hade det riktigt jobbigt. De två avslagen hade tagit hårt på honom. Men Annas stöttning och hejarop gav honom orken och hoppet till en tredje och sista ansökan – nu med nästan en miljon i skulder.

Efter några hemska månaders väntan kom ett besked, men Mattias vågade där och då inte tro att det också skulle gå vidare till nästa steg; ett förslag till beslut. Men efter ytterligare väntan så damp det till slut ner ett brev i brevlådan hos honom.

– Jag öppnade det och där står det; jag har fått min skuldsanering beviljad. Jag kunde inte tro det – jag blev ju skitglad. Jag hade ju gått och hoppats att det kanske skulle gå, men när det hände så kände ja en sådan lättnad. Kanske löser det sig ändå?

”Han utvecklas hela tiden”

Mattias hade nu äntligen en beviljad skuldsanering – det han kämpat så hårt för under en lång och riktigt tuff tid. Mycket av hans skulder skrevs av i ett bräde och han fick besked om inledande process – de stoppade hans utmätning och han skrevs fri från den. Nu kunde jobbet för en bättre framtid börja – en framtid där han skulle vara skuldfri. Men vägen dit är fortfarande inte enkel.

– En skuldsanering pågår fem år från beslutet om att inleda skuldsanering även om betalningsplanen kan vara kortare. Kronofogden bedömde i Mattias fall att det fanns beaktansvärda skäl att förkorta betalningsplanen till tre år, berättar Anna.

När Mattias process är klar ska det göras en budget och sparandeplan för att få en ny start på ett liv utan skulder. Anna ser en stor förändring i Mattias – han har blivit en helt annan person än den man som hon först lärde känna. Trots att den mesta kontakten bara varit över telefonen så märker hon att det är en annan Mattias hon pratar med idag.

– Han utvecklas hela tiden och han har en vision. Han har hopp om livet nu – det är fantastiskt att se, säger hon.

– Jag försöker ta det dag för dag – det är fortfarande en bit kvar. Men jag ser ljuset nu. Jag ser fram emot att vara skuldfri. Jag hoppas kanske kunna köpa mig ett hus i framtiden – kanske en sommarstuga. Eller bara hitta på saker, säger Mattias.

”Skäms inte för det”

Vid det här laget har Mattias kommit halvvägs genom sin skuldsanering.

– Det är inte samma press längre. Jag behöver inte betala av på massor av skulder på samma sätt. Visst betalar jag ju av dem, och det är fortfarande knapert med pengar, men sättet det görs på känns mycket bättre. Jag behöver inte fysiskt betala in på varje skuld. Jag känner att det går åt rätt håll, och det är en väldigt skön känsla. Jag är tacksam för att jag fick den här chansen.

Vad vill du säga till andra som kanske sitter i samma sits som du gjorde?

– Man behöver inte ha dåligt med pengar för att hamna där – det behöver inte vara lönen det beror på. Ta kontakt med Anna – hon är ett jättebra stöd. Ge inte upp och framförallt; skäms inte för det. Jag vet själv att det är pinsamt att prata om – men gör det, prata med någon. Med facit i hand – gör det tidigare än jag gjorde. För måendets skull.

Mattias vill också säga någonting till människorna runtomkring.

– Det finns många som säger ”ja, men du har ju själv satt dig i den sitsen”. Jag kan lova – det vet man så himla väl själv – och det är något som man trycker ner sig själv med hela tiden.

Kronofogden är någonting man alltid hört att man ska hålla sig ifrån – gör allt du kan för att inte hamna där. Det var också Mattias tankar innan allt det här, men hans egen resa har fått honom att tänka om.

– Jag vet att det är skämskudde att hamna hos Kronofogden. Man tror att de bara vill ställa till det för en, att det är det värsta som kan hända och att de tar allt man äger och har. Men egentligen vill de bara ditt bästa och är väldigt hjälpsamma.

– Sen har jag också lärt mig att skulder faktiskt kan drabba vem som helst.

Ensammast i världen

En av de jobbigaste sakerna menar Mattias är att man känner sig så ensam i allt. Man vill inte att folk ska veta vad man går igenom, och framförallt inte ens barn. Trots att pengarna inte finns, så vill man som pappa fortfarande ge sina barn allt de behöver.

– Jag gjorde allt för att de inte skulle märka något, och jag försökte alltid sätta dem i främsta rummet. De skulle inte bli lidande av det här. Men det är tufft när det är som det är i samhället idag – man vill inte att de ska ha det sämre än någon annan, utan ha allt de behöver. Man vill inte att de ska bli barnen med en förälder som inte har råd med någonting.

När Säffle-Tidningen träffar Mattias så är det bara någon vecka sedan som han och Anna träffades för första gången på riktigt. Deras kontakt hade som sagt, i flera år, varit över telefonen på grund av pandemin. Men trots det så har Anna funnits där som ett stöd för honom.

– Jag har sett Anna som ett stort stöd i min resa – verkligen ett jättebra stöd. Hon har pushat mig och fått mig till att inte ge upp. Annars vet jag inte om jag gjort detta.

Hur viktigt var stödet från Anna?

– Det var ju jätteviktigt. Det var ju någon som man kunde öppna upp sig för – och jag kunde gråta ut om jag behövde. Jag kände att jag faktiskt kunde berätta allt för henne – prata om det som man burit inom sig så länge. Kunna ventilera med någon. Det var en bearbetningsprocess. Det var som också var så skönt var att hon inte bara pratade i siffror och om mina skulder – vi pratade också om hur jag faktiskt mådde.

– Det är inte bara siffror och pengar det handlar om utan det är människor, deras liv och alla andra faktorer som också spelar in, säger Anna.

Hoppas kunna hjälpa

Det är inte många som vet om Mattias historia, förrän nu. Det är Anna som vet hela sanningen, och familjen vet en del. Innan det där telefonsamtalet till Anna var det ingen som visste – allt pågick i ensamhet och Mattias brottades med allting helt själv.

Vad tänker du om din egen resa?

– Jag känner mig stolt. När det var som värst, när jag var som längst ner på botten, så tänkte jag ”vad fan ska jag göra?”, ”kanske ska jag bara ta livet av mig?”. Då slipper jag allt. Den stressen, trycket, paniken, och ångesten jag kände – det kan sätta vem som helst ur spel. Så jag är stolt över att jag kommit dit jag är idag.

Att berätta sin historia för andra är så klart inte en självklar sak att göra. Det är en sak man inte pratar om. Men Mattias bestämde sig för att göra det, för kanske kan det hjälpa någon annan. Kanske kan det bli en morot från någon att våga ta steget.